Värderade talman,
I förra veckan ringde en bondekollega mig. Hans gård är vad man skulle kunna kalla en modellgård för det finländska familjejordbruket. 110 hektar åker och 70 kor. Gården deltar aktivt i maskinsamarbete för att hålla kostnaderna nere. Skuldsättningen är rimlig eftersom det är cirka åtta år sedan han byggde sin ladugård. Bonden själv är utbildad inom sektorn och i 40-årsåldern och jobbar heltid på gården tillsammans med en anställd. Frun jobbar utanför gården och de tre barnen går i skola. Det borde gå lysande men vad var hans budskap?
Mjölklikviden har sjunkit drastiskt, jordbruksstöden har krympt. Nästan en fjärdedel av omsättningen har försvunnit. Fodret och gödseln har blivit dyrare och enda orsaken att familjejordbruket kan hålla igång är att banken accepterar att låneamorteringar skjuts på framtiden.
Hans budskap var entydigt; Mats, det här går inte längre.
Bästa regering, reagera nu – innan det är för sent.
Det är det vi vill säga i interpellationen.
Jordbruket i Finland genomgår nu en akut kris. Därför gjorde regeringen ett fundamentalt fel då den i årets andra tilläggsbudget inte reserverade medel för att utan dröjsmål få till stånd ett krispaket för vårt lantbruk.
Nu uppsköts åtgärderna till hösten, vilket i praktiken betyder att Finland inte får de nödvändiga förhandlingarna med EU som krispaketet förutsätter genomförda förrän på nästa års sida.
Regeringen hade nog råd att i den andra tilläggsbudgeten avsätta 144 miljoner euro för det bottenlösa hål som Talvivaara utgör, men fann inget stöd för jordbruket. Varför valde man att göra såhär? En tredjedel av anslaget till Terrafame borde ha gått till jordbruket och därmed skulle man direkt ha kommit igång med krispaketet för jordbruket som inte kan vänta. Till kapitaliseringen av Terrafame hade man väl hunnit återkomma till i nästa tilläggsbudget som kommer på hösten.
Värderade talman,
Det ligger i allas intresse att jordbruket i Finland vilar på en hållbar grund. Konsumenterna värdesätter i allt högre grad ren mat som är närproducerad.
Jordbrukarna har heller aldrig fått ett så starkt stöd från allmänheten som under den uppmärksammade traktormarschen den 11 mars i Helsingfors.
Med vad gör regeringen? Jag vet att mina kolleger över hela partifältet i jord- och skogsbruksutskottet har insett situationens allvar och jag vet att minister Tiilikainen har förberett ett krispaket, men varför når det inte fram till beslut?
Har regeringen tappat greppet i EU-politiken? Eller hur förklarar man att Finland inte lyckats förhandla fram bättre kompensation för det givna bortfall som naturligtvis vi i högre grad än andra drabbats av på jordbrukssidan då sanktionspolitiken hämmat handelsutbytet med Ryssland? Regeringen borde sluta lyssna på euroskeptikernas viskningar och föra in Finland på nytt in i EU:s kärna. Det är där många av de viktiga besluten för lantbruket fattas – och med halvdana insatser har vi ingenting där att hämta.
Värderade talman,
Om man ser i ett litet längre perspektiv kan man säga att det bland övriga partier har varit ganska svårt att hitta krafter som har velat stöda det finländska jordbrukets sak. Exempelvis i den förra regeringen var SFP:s ministrar ganska ensamma i sitt försvar av drägliga verksamhetsförutsättningar för jordbruket.
Nu bör vi ändå se framåt och få till stånd åtgärder för att hjälpa jordbruksföretagarna över den akuta krisen och på lång sikt skapar framtidstro för det finländska jordbruket.
Svenska riksdagsgruppen anser att det är dags att gå från ord till handling då det gäller revideringen av lagen om offentlig upphandling. Där bör införas samma stränga produktionskrav på importerade livsmedel som gäller för den inhemska produktionen.
Det ska vara samma höga miljö- och djuretiska krav för alla.
Värderade talman,
Vi måste inse att lantbruket är nu i den djupaste ekonomiska svackan som varit under Finlands EU-medlemskap. Enligt LUKES prognos kommer lantbruksinkomsten för 2015 att totalt sett halveras från 2014.
Varningsklockorna borde ringa.
Svenska riksdagsgruppens budskap är i korthet:
1) Vi förstår att landets regering inte kan höja världsmarknadspriserna men vi accepterar inte att en ensam yrkeskår ska stå för kostnaderna för den i sig berättigade handelsbojkotten mellan väst och Ryssland.
2) Vi accepterar konkurrens men vi kan aldrig omfatta att våra barn i skolan, våra äldre på ådringshem och de sjuka på våra sjukhus äter importerad mat som skulle vara olaglig att producera i Finland.
3) Vi förutsätter att jordbruksstöden kommer i tid.
Värderade talman,
Jag stöder ledamot Östmans förslag om misstroende.
