Värderade talman,
Det är fundamentalt viktigt att äldre känner trygghet i sin vardag. Det är lika så viktigt att alla människor kan lita på att det finns nätverk som tar hand om en när man blir äldre och krafterna inte mera räcker till.
Ingen ska behöva gå omkring och vara rädd för att den inte har råd att köpa den medicin den behöver – vi vet alla att först då blir följderna verkligt dyra för samhället om inte människor har råd att sköta om sin grundläggande hälsa.
Ingen ska heller behöva vara orolig för sitt boende till följd av att staten skär ned på pensionärernas bostadsbidrag. Därför kommer Svenska riksdagsgruppen i sin alternativa budget som presenteras i november att kräva att pensionärernas bostadsbidrag hålls intakt och att anslaget ökas med 65 miljoner euro.
Regeringen försummar att bedöma den kumulativa effekten av åtgärderna som försämrar pensionärernas förmåner. Det handlar om en lång rad åtgärder som påverkar de äldres vardagsliv: självrisken för medicinkostnader höjs, självrisken för resebidraget höjs, samtidigt höjs de egentliga vårdavgifterna, förutom att förslaget är att bostadsbidraget försämras.
Värderade talman,
Regeringen är på rätt väg då det gäller att skapa ett enhetligt bostadsbidragssystem, men nu har man valt en alltför hård och amper metod. Samtidigt som man övergår till enhetligt system, borde man på allvar hitta lösningar för att skapa ett gemensamt självrisktak för mediciner, vårdkostnader och resekostnader. Så kunde man undvika att de med de lägsta pensionerna och stort vårdbehov drabbas hårt.
Vi bör förenhetliga självriskerna. I Sverige tillämpar man ett sådant system där människans helhetssituation beaktas. Regeringen borde ta denna tanke på allvar!
Det finns omkring 1,5 miljoner pensionärer i vårt land. Det är en stor och i många avseenden aktiv grupp i samhället. Man har räknat att 180 000 av dessa har mycket små pensioner och är beroende av bostadsbidrag för att klara av sina dagliga utgifter.
Regeringens riktlinje är att ingen ska förlora mer än 60 euro i månaden. För en småinkomsttagare anser vi att det är för mycket.
Värderade talman,
Svenska riksdagsgruppen blundar inte för en del goda element i regeringens politik. Det är bra med mera pengar för närståendevården. Här vill vi dock citera Centralförbundet för de gamlas väl och höja ett varningens finger: Satsningarna på hemvård, närståendevård och familjevård kan på sin höjd dämpa kostnadsstegringen, men ger inte de inbesparingar som man kalkylerat med i kommunernas kassa.
Vi måste också se till att närståendevården inte blir en kvinnofälla för äldre kvinnor.
Som en annan enskild åtgärd är höjningen av hushållsavdraget också bra. Genom den bereds möjligheterna för att köpa hem tjänster, vilket också har en önskvärd sysselsättande effekt.
Värderade talman,
Hur väl vi tar hand om våra äldre är ett mått på ett samhälles utvecklingsnivå och humanitet. Alla mänskor har rätt att känna en grundtrygghet i vardagen. Speciellt i svåra tider är det ännu viktigare.
Har ni, minister Mäntylä, full vetskap om att åtgärderna som ni nu driver, kommer att öka antalet personer som lever under fattigdomsgränsen. Det är verkligen förvånande att såväl Centern som Sannfinländarna som före valet betonade de svagas ställning, nu gett avkall också på denna punkt. Jo, vi är tvungna att hitta sparåtgärder, och åtgärder som skapar tillväxt, men i slutändan handlar det om politiska prioriteringar. Jag säger det ännu en gång: Svenska riksdagsgruppen hade prioriterat annorlunda.
Därför kräver vi att regeringen tar tillbaka sitt beslut att skära ned pensionärernas bostadsbidrag. Slutligen vill jag understryka att bland dem som drabbas av nedskärningen finns inte bara äldre människor, utan också unga som beviljats invalidpension. Till den skaran hör bland annat handikappade och utvecklingsstörda. Så problematiken är bredare än vad man kunde tro.
I en rättsstat som Finland bör det allmänna se till, att också deras röst hörs som inte själva kan tala för sig och att deras behov beaktas i beslutsfattandet.
