Vi hedrar idag Nordens dag med en aktualitetsdebatt i riksdagen. Vi kunde samtidigt fira välfärdssamhällets dag och de öppna gränsernas dag, så pass typiskt nordiska är också de fenomenen. Men hur är det med gränslösheten för den enskilda Norden-medborgaren? Vi har ju konventioner som skall trygga nordbornas rättigheter vid flyttning mellan länder. Det gäller socialförmåner, arbetsmarknad, utbildning o. a. Tyvärr har det visat sig att medborgarna har blivit besvikna när de flyttat.
Ländernas myndigheter har inte känt till aktuella bestämmelser eller så har man annars varit ovillig att hjälpa. 40 000 nordbor flyttar årligen mellan våra länder, så det är en skam att beslutsfattarnas goda vilja att skapa ett gränslöst Norden inte i verkligheten har gått i uppfyllelse. Missnöjet har gällt studiestödet, beskattningen av pensioner, överföring av pensionsrätt, personnummeranvändning över gränserna, ambulanssamarbete, handikappades rättigheter i annat nordiskt land, girering av pengar mellan länderna (som förorsakar stora kostnader), yrkeskompetens, bilskattens stora variation, och tullbestämmelser som leder till att bilar inte kan tas med vid flyttning från land till land. Signalerna har fångats upp av Finlands regering och Finlands ordförandeprogram 2001 i Nordiska ministerrådet tog upp nordbornas rättigheter som ett centralt tema.
Utredningsmannen och ambassadören Ole Norrback kunde i sin mellanrapport visa på stora brister i kunskapen om praktisk implementering av våra samarbetsavtal. I mellanrapporten ger han en serie förslag för att förbättra uppföljningen av besluten i Nordiska Rådet och Nordiska ministerrådet så att de i framtiden leder till fungerande konventioner. Norrback kommer med i grunden enkla förslag, som att fastställa en tidtabell för verkställighet och en årlig rapport från Nordiska ministerrådet till parlamentarikerna om resultaten. Svenska riksdagsgruppen påminner om att vi har kontrollmyndigheter i Finland, justitiekanslern och justitieombudsmannen, som har haft för lite arbete när det gäller nordbornas rättigheter. Det ska vi alla tänka på i rådgivningen av våra klienter.
Ett superexempel på de frivilliga organisationernas effektiva arbete i Norden är Hallå Norden-telefonservicen. Det här är en serviceform för dem som är i beråd att flytta eller har flyttat från ett nordiskt land till ett annat. Servicen upprätthålls för tillfället av Pohjola-Norden och har rönt mycket uppskattning och används livligt. Vi måste se till att de ekonomiska ramarna för Hallå Norden tryggas och kan utvecklas till en informationscentral som är vida känd över hela Norden.
Det nordiska samarbetet upplevde en renässans när de nordiska statsministrarna ifjol samlades i Imatra och kom överens om att träffas före varje EU-toppmöte. Norge och Island inbjuds också till dessa träffar. På det här sättet kan de nordiska värderingarna försvaras mera kraftfullt i EU.
Höstens rådssession i Köpenhamn utgjorde en manifestation för det återuppvaknande nordiska samarbetet. Majoriteten av de nordiska ländernas ministrar fanns på plats. Finlands ministrar hade ordförandeposterna och Finland fick mycket beröm för sitt agerande. Vi levde på sessionen i dyningarna efter katastrofen den 11:e september, och alla kände trots terroristhotet i världen en liten lyckokänsla över att bo i Norden och kunde ta konstruktiva beslut för att befästa vår fortsatta välfärd.
Ett sådant beslut skall jag speciellt plocka fram. Sebarheten av grannlands-tv i Norden i den digitala världen. Svenska riksdagsgruppen har konsekvent arbetat för att trygga överföringen av Sveriges TV till Finland. Denna sebarhet har stor betydelse för livskvaliteten och befäster en nordisk kulturgemenskap. Frågan har varit svår att avancera i myndighetsmaskineriet på grund av tekniska och upphovsrättsliga problem. Nu hade vi de principiella lösningarna och kunde i ett möte mellan de ansvariga ministrarna och parlamentariker under mitt personliga ordförandeskap fatta ett politiskt beslut om förverkligande. Enligt överenskommelsen skall avtalen gällande public- servicekanalernas sebarhet vara avklarade två år innan de digitala signalerna slocknar och bilaterala förhandlingar kan föras så att framför allt Finland och Sverige skall kunna trygga den nuvarande sebarheten för public service-kanalerna. Ett exempel på resultatpolitik i Nordiska Rådets arbete! Finland har nu också en helsvensk TV-kanal som med säkerhet skulle bli ett intressant och unikt fönster mot Norden om den ingick som public service i de övriga nordiska ländernas TV-utbud.
I år har Finland presidentskapet för Nordiska Rådet. Det år när vi firar 50-årsjubileum av Nordiska Rådets grundande. Vi får orsak att både fira och analytiskt belysa det nordiska samarbetet under 50 års tid. Vi skall också se till att göra det nordiska mera känt under ledning av vår entusiastiska president Outi Ojala. Mycket talar för att vi får uppleva ett framgångsrikt och synligt år i nordiskt samarbete.
Anförandet hölls av Pehr Löv 22.3.2002.
