EU:s framtidskonvent har fullbordat sitt uppdrag som tankesmedja gällande unionens framtida struktur. Innan jag går in på olika delområden i förslaget, är det skäl att göra klart för sig vad vår utmaning som folkvalda nu är i denna situation.
Först och främst måste vi kunna åskådliggöra för finländarna och européerna överlag vad målsättningen är med den nya unionen. Målet är att kunna samarbeta med upp till 27 medlemsländer utan att någon känner sig överkörd.
Därefter bör vi se till att de föreslagna ändringarna leder till att EU:s internationella roll förstärks. Vi kommer alla ihåg hur handlingsförlamat Europa stod medan krig pågick på Balkan. Det vill ingen av oss uppleva igen.
Slutligen, med regeringens föreslagna ändringar kan Finland fortfarande få sin röst hörd också i ett utvidgat Europa. Konventet var inte början på slutet utan slutet på en början.
Efter att konventsarbetet avslutats i juli har regeringen nu direkt vid riksdagens öppnande valt att informera riksdagen om sina linjeval och strategier. Oppositionen har under sommaren anklagat regeringen för att böja sig och ge efter för de större EU-ländernas krav. Regeringens redogörelse visar att så inte är fallet.
Tysklands gröna utrikesminister Joschka Fischer sade i Helsingfors den 25 augusti att den som vill öppna konventets konsensuspaket på en enda detalj också har ansvaret för att hitta en ny konsensusöverenskommelse mellan alla 25 länder. Så är det naturligtvis inte.
Trots att konventet lyckades komma överens om några viktiga frågor som t.ex. att EU skall få en ny grundlag och status som juridisk person skall det självfallet vara möjligt för statscheferna att förhandla utgående från konventets arbete. Regeringskonferensen skall utöva den befogenhet den har rätt till.
Regeringen gör en viktig markering då den konstaterar att de för Finland så viktiga principerna om jämlikhet mellan institutionerna och medlemsländerna och den sk. gemenskapsmetoden inte förverkligas på ett godtagbart sätt i konventets slutförslag. För att EU skall vara en institution för alla medlemsstater måste principerna om jämlikhet väga tungt då en grundlag för unionen formas. Regeringen har för avsikt att få till stånd korrigeringar under regeringskonferensens gång. Korrigeringar, som garanterar att EU utvecklas så att små och stora medlemsländer är likvärdiga i unionen.
-- PRINCIPER OCH INSTITUTIONER --
Inom Svenska riksdagsgruppen anser vi det vara viktigt att man kommer överens om principer för beslutfattande som går att tillämpa på alla nivåer och inom alla organ. En av EU:s stora utmaningar är att öka förtroendet och intresset för unionen bland EU-medborgare.
Vår första prioritet är öppenheten. Om, och ifall, vi övergår från att ha statschefer till att ha sk. tjänstemän som ledare för EU:s organ måste principerna för öppenhet ytterligare klargöras för att förhindra en motsatt effekt. Statschefer har haft en märkbar betydelse för att främja öppenheten under sina ordförandeskap.
En annan fråga vi vill lyfta fram är formen för beslutsfattande samt tillgängligheten bland EU-institutionerna. Svenska riksdagsgruppen har pekat på att framtidskonventets främsta mål måste vara att förenkla unionens struktur och organisation. Därför har vi ansett att det är viktigt att minska antalet institutioner än att öka dem.
Utvecklandet av beslutsfattandet får inte innebära att en del länder får mer makt på bekostnad av andra. Alla länder måste ha likvärdiga förutsättningar att få sin röst hörd. Alla medlemsländer måste också ha likvärdig tillgång till de mest inflytelserika posterna inom unionen. Därför anser vi att det under regeringskonferensen måste utarbetas en modell för hur posterna skall fördelas mellan de stora, de mellanstora och de små länderna. En princip kunde vara att ordförandena för europeiska rådet, kommissionen och parlamentet måste representera tre olika länder och alla tre storleksklasser av medlemsländer.
En förutsättning för att EU kan börja fungera effektivt är att man utvecklar beslutsfattandet. Konventet föreslår i sin slutrapport att unionen i större utsträckning skall fatta beslut med majoritetsbeslut. Finland bör enligt oss stöda förslaget. EU har som mål att påta sig en större internationell roll. Det ansvaret förutsätter också större ansvar och större effektivitet och berör också säkerhetspolitiken.
Alla medlemsländer skall på lika villkor samarbeta inom unionens samarbetsområden. Om t.ex. åtta medlemsländer vill fördjupa sitt samarbete inom något område skall detta vara möjligt, men resultatet av samarbetet kan inte binda de övriga länderna. Allt fördjupat samarbete bör vara öppet för samtliga medlemsstater att ansluta sig till.
Därför motsätter sig Svenska riskdagsgruppen att man i grundlagen skriver in en form av intensifierat samarbete inom säkerhets- och försvarspolitiken som exkluderar mer än vad det inkluderar. En liten klick kan inte överta kommandot inom säkerhetspolitiken på eget initiativ. Säkerhetspolitiken handlar i lång utsträckning om trovärdighet. Därför är det i unionens intresse att så många länder som möjligt deltar i ett integrerat säkerhetspolitiskt samarbete, som först och främst skulle gälla en fungerande krishanteringskapacitet. Därför tycker vi att det är rätt att regeringen har en kritisk linje gentemot den föreslagna försvarspolitiska klickbildningen i Europa. Finland skall förhålla sig öppet till ett bättre samarbete inom säkerhetspolitiken och arbeta för att integrationen sker enligt samma öppna mönster som EMU-samarbetet.
Den tredje frågan som vi vill lyfta fram är balansen mellan EU-institutionerna. Finland bör arbeta för en stark kommission. Det lovar regeringen också göra i den kommande regeringskonferensen. Statsministern främst bör rikta sin energi på den här frågan. Framtidskonventets förslag om att indela kommissionen i "riktiga kommissionärer" och "utfyllnadskommissionärer" borde Finland och de övriga små medlemsländerna inte omfatta. Alla länder bör ha en fullvärdig kommissionär! Om de större ländernas inflytande ökar genom att rösttrösklarna för majoritetsbeslut höjs, måste de mindre ländernas ställning stärkas i motsvarande grad då det gäller kommissionen.
Inom Svenska riksdagsgruppen har vi varit - och är fortfarande skeptiska till en tjänstemannaordförande i Europeiska rådet. Vi anser det ändå vara överdrivet att uppfatta titeln "president" som ett bevis på att EU genom det formas till en förbundsstat. Kommissionsordförande Romano Prodi tituleras 'el Presidente' på spanska och 'der Präsident' på tyska. Det är delvis en lingvistisk fråga. Ingenting hindrar oss att fortsättningsvis kalla ordföranden för Europeiska rådet ordförande - inte president. Däremot tycker vi inte att det finns behov av en ny resurskrävande institution kring ordförande. Det behövs inte fler EU-institutioner.
-- SOCIALPOLITIKEN --
Trots att unionen är en tull- och skatteunion, finns det fortfarande hinder för den fria konkurrensen. Framtidskonventet har fördomsfritt försökt föreslå en rad åtgärder som många medlemsländer motsatt sig. Eftersom Finland är starkt beroende av handel är det för det mesta vettigt att ha en positiv inställning till rivandet av konkurrenshinder. Många har uttryckt rädsla för att unionen skulle öppna social- och hälsovårdssektorn för öppen konkurrens. Det nya grundfördraget minskar inte medlemsstaternas mandat att bestämma över basservicen, dess nivå och finansiering - allt detta skall fortfarande finnas helt inom nationalstaternas kompetens. Vi kommer att ha en skriande brist på sjukvårdspersonal i Finland inom tio år. Vi borde därför se den öppna konkurrensen som en möjlighet och inte som ett hot.
Inom EU råder det råder stora regionala skillnaderna i socialskyddet. Under ingen omständighet får en öppen konkurrens leda till att länder som medvetet gått in för ett gott socialskydd, blir tvungna att sänka det. Däremot anser vi att man kunde ha skrivit in några miniminivåer inom t.ex. arbetarskyddet och folkhälsan. Det skulle inte betyda att alla länder skulle vara tvungna att harmonisera sin social- och hälsovård. Varje land skall fortfarande få bestämma om hurudant system man har, men nivån på socialskyddet borde successivt höjas inom hela unionen för att skapa en fri konkurrens på arbetsmarknaden.
-- ÖVRIGT: TIDTABELL, ÅLAND, ETC. --
Finland hör till den grupp av medlemsländer som har ett område med regionalt självstyre. Det är viktigt att regeringen ser till att Ålands befogenheter beaktas t.ex. gällande EG-domstolen, handelspolitiken, Ålands internationella särställning och det tidiga varningssystemet för de nationella och regionala parlamenten. Regeringen kommer också att se till att det sk. Ålandsprotokollet som bifogades till Finlands anslutningsavtal fortfarande är giltigt.
De stora EU-länderna önskar att regeringskonferensen skulle kunna godkänna den nya grundlagen ännu före utgången av 2003. Det kommer inte att lyckas. En så snabb behandling skulle innebära att alla medlemstater skulle vara tvungna att avstå från att problematisera frågor, vilket vi tycker är oacceptabelt.
Det måste vara möjligt att behandla grundlagen grundligt och därför kan man väl låta regeringskonferensen avslutas i mars - i tid före de nya medlemsländernas historiska intåg i unionen.
Christina Gestrin höll gruppanförandet 3.9.2003.
