Gruppanförande om statsbudgeten för år 2006

20.09.2005 kl. 00:00

 

 
En regerings tredje budget kan betecknas som ett kritiskt mellanskede i ett regeringssamarbete. De första årens vallöften är redan uppfyllda, medan blickarna redan börjar riktas mot den sista valbudgeten. I det här skedet kan man redan bedöma om de mål regeringen ställt för sin ekonomiska politik kommer att kunna uppnås. En positiv signal är att sysselsättningsläget förbättras och att målet om att skapa 100 000 nya arbetsplatser inte är omöjligt, men nog en tuff målsättning.

Nästa års budget visar på ett underskott vilket i sig är oroväckande. Det visar att de knappa budgetramar som riksdagen godkände i vår fortfarande måste respekteras. Statsekonomin har ändå sanerats med stark och skicklig hand. Statsskulden ligger fortfarande på över 60 miljarder, men den motsvarar numera bara 39 procent av BNP. Många euroländer avundas dessa siffror. Medeltalet i euroområdet var ifjol hela 71 procent. Inom Svenska riksdagsgruppen anser vi att statsekonomin bör betraktas ur ett längre perspektiv och inte enbart sett ur ett års perspektiv. För nästa år föreslår regeringen flera socialekonomiska förbättringar som kommer att påverka ekonomin i en positiv riktning på längre sikt.

KOMMUNREFORM
Regeringen gick redan i samband med behandlingen av budgetramarna in för att försöka få bukt med de galopperande utgifterna inom den offentliga sektorn. Ministerierna uppmanades att se över sina kostnader ännu en gång. Samtidigt startade regeringen ett omfattande planeringsprogram för att se över hur man kunde stävja de kommunala och regionala kostnaderna på längre sikt. Det arbetet är ännu på hälft och beredningen fortsätter i kommunstrukturarbetsgruppen.
Ingen av de modeller som hittills framkastats har fått något varmt mottagande inom kommunerna. Det är förståeligt. Många av våra små kommuner mår väldigt bra, de har en avundsvärt god ekonomi och utvecklas helt enligt sina uppgjorda planer. Men samtidigt har hundratals kommuner stora problem med sin ekonomi.
Inom sfp tror vi inte att man löser problemen vare sig genom att skapa en ny förvaltningsnivå eller genom att skapa mastodontorgan som ingen kan bemästra. Det får inte bli en prestigefråga för någon att driva igenom stora lösningar för sakens skull. Problemen som skall lösas måste hela tiden finnas i fokus. Utgångspunkten måste vara att skapa enheter som vill och kan erbjuda invånarna högklassig service också om 10-15 år.
Vi vill inte kapa av den direkta kontakten mellan invånarna – d.v.s. väljarna - och be-slutsfattarna. Vi tror på att kommuner och grannar måste sätta sig ned tillsammans och komma överens om bättre samarbete. Det finns element i den danska modellen som vi i Finland borde se på närmare. Regeringen uppgjorde där kriterier för basservicen och kommunerna fick själva skapa samarbetsområden. Det är viktigt att man vid sidan av befolkningsunderlaget även ser till sociala, ekonomiska och språkliga faktorer då man besluter om förvaltningsgränser. Då kommunstrukturarbetsgruppens förslag sänds ut på remiss måste utrymme ges för kommuner och regioner att framföra en egen syn på hur kommunstrukturen kunde utformas så att regeringens kvalitativa kriterier samtidigt uppfylls. I regeringsprogrammet står det att servicen på finska och svenska skall tryggas vid utvecklandet av förvaltningen, ändring av regiongränserna och regionalisering av funktionerna.

FASTIGHETER OCH PLANLÄGGNING
I Svenska riksdagsgruppen är vi bekymrade över sommarens diskussion om ett planläggningstvång för tillväxtkommuner. Det oroar oss att målet fortfarande tycks vara att påskynda flyttningsrörelsen till huvudstadsregionen och några andra tillväxtcentra. Vår uppfattning är att byggnadstakten i huvudstadsregionen är hisnande redan nu. Om man ytterligare påskyndar planeringen och byggandet är risken stor för att kvaliteten inte kommer att kunna garanteras. Det är viktigt att byggandet också i huvudstadsregi-onen sker utgående från en långsiktig planering. Lika viktigt är det att principerna för en hållbar utveckling följs då planläggningen och byggandet genomförs. Att hastigt planlägga och bygga stora småhusområden innebär att satellitstadsdelar byggs utanför befintliga stadskärnor. Det är en planläggningskultur som borde höra till det förgångna. Också i huvudstadsregionen kan man på ett vettigt sätt förtäta stadsstrukturen utan att behöva splittra och sprida ut den på jungfrulig mark i periferin. Även i markplaneringen borde man beakta att medelåldern bland finländarna stiger och att bostadsbehoven om 10-15 år kan se helt annorlunda ut än idag. De stora åldersgrupperna börjar då vara gamla och många kommer att vilja bo i höghus eller radhus i närheten av städers service, inte i ett småhus i utkanten av huvudstadsregionen. Vad regeringens principbe-slut om höjd fastighetsskatt kommer att leda till återstår att se. Men då fastighetsvärde-na i huvudstadsregionen stiger med upp till 20 procent om året, torde en extra procent på fastighetsskatten ha en marginell betydelse. Viktigt är ändå att förvaltningsdomstolen får mer resurser att sköta behandlingen av den stora mängden besvär.

INFRA
Regeringens sätt att fatta beslut om satsningarna på infrastruktur kräver sin egen kommentar. Regeringen tillsatte i början av perioden en ministerarbetsgrupp att se över regeringens infrapolitiska program. Då ministerarbetsgruppen - efter många om och men - presenterade sitt program valde finansministeriet att inte ge programmet tillräck-lig finansiering. I årets budgetberedning ansåg finansministeriet ytterligare att kommunikationsministeriets och ministergruppens förslag inte kunde förverkligas och ändrade ordningen på förverkligandet av trafikinvesteringsprojekten.

Regeringen hade att välja emellan flera viktiga trafikprojekt. Det är ett faktum att vi inom Svenska riksdagsgruppen hade föredragit att hålla fast vid den ordning som ministergruppen för infrastruktur slagit fast. Vi vill speciellt lyfta fram en väg som enligt vår uppfattning borde starta under denna regeringsperiod och vars förbättring av trafiksäkerhetsskäl verkligen brådskar, nämligen stamväg 51. Den är en fortsättning på västerleden ut från Helsingfors – en av Finlands mest trafikerade tvåfiliga vägar. Det finns ett klart intresse på marknaden för att kunna genomföra förbättringen genom den s.k. livscykelmodellen. Därför anser vi att riksdagen bör besluta att ge vägförvaltningen planeringsmedel för vägförbättringen redan nästa år.

FATTIGDOMSPAKET
Staten satsar varje år mer och mer pengar på vårt välfärdssamhälle. Problemet är att kostnadsutvecklingen är för snabb. Därför har också regeringen startat en översyn av de offentliga kostnaderna.
Trots att vi ständigt satsar mer på välfärden kommer vi inte ifrån att det finns grupper som faller genom skyddsnätet. Forskningar visar att risken för utslagning är större i en-samförsörjarfamiljer och bland pensionärer med låga inkomster. Det var klokt av regeringen att ta forskningen på allvar att utarbeta modeller för hur man kunde rikta stöd och hjälp just till dessa grupper.

Svenska riksdagsgruppen lyfte fram ensamförsörjarna och anhörigvårdarna inför reger-ingens budgetmangling. Vi är därför glada över att budgeten innehåller satsningar för dessa grupper. Slopandet av självrisken för bostadsstödet som är bundet till utkomststödet ökar de månatliga inkomsterna för över 40,000 ensamförsörjarfamiljer. Slopandet innebär också att månadskassan ökar för många folkpensionärer som lyfter utkomststöd. Samtidigt höjs folkpensionen med fem euro, vilket är den tredje pensionshöjningen på fem år. År 2001 höjdes pensionen med 70 mark och i vår var höjningen 7 euro.

Anhörigvårdarna hör till de grupper i samhället som fått alltför lite stöd och tack för sin stora insats. Det betyder mycket för en människa att få bo hemma i sin trygga miljö - och det betyder i sin tur - en mycket stor inbesparing för de offentliga vårdkostnaderna. Trots det hör endast en tiondel av landets cirka 300,000 anhörigvårdare till det offentliga stöd- och avlastningssystemet. Vi anser att fler borde ingå i systemet.
Regeringen förslår att det lägsta stödet för anhörigvårdarna höjs med 67 euro till 300 euro. Samtidigt föreslås att ett tillfälligt stöd på minst 600 euro kan utbetalas ifall anhö-rigvårdaren inte kan sköta sitt lönearbete. Utöver detta föreslås att en person som vårdar en anhörig dygnet runt får två avlastningsdagar i månaden. Alla de här förbättringarna är välkomna.
Trots dessa satsningar får vi inte glömma det långsiktiga målet. Alla anhörigvårdare bör få tillgång till avlastning och ersättning. Administrationen borde förändras och ett sätt skulle vara att gå in för utredningskvinnan Elli Aaltonens förslag att flytta stödet för anhörigvårdarna från kommunerna till staten.

SYSSELSÄTTNING
Budgetförslaget har kritiserats för att inte innehålla tillräckliga satsningar på sysselsätt-ningen. Kritiken är förvånande eftersom det fortfarande är mycket stora summor som regeringen använder till att sänka inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna. Det att regeringen redan genomfört större skattesänkningar, gör inte nästa års sänkning på 840 miljoner till någon rutinsatsning.
Utöver det riktar regeringen 150 miljoner till att bekämpa den strukturella arbetslösheten bland de äldsta och yngsta arbetstagarna. Satsningarna känns stora, eftersom den totala budgeten visar ett underskott. Oberoende är satsningarna ofrånkomliga för att stimulera hemmamarknaden och på det sättet öka sysselsättningen.

Svenska riksdagsgruppen gläder sig dessutom åt att hushållsavdraget ökar. Vi skall passa på att ytterligare utveckla hushållsavdraget eftersom erfarenheterna av skatteavdraget för hushållshjälp redan visat att nya jobb har skapats och samtidigt har stödet underlättat vardagen för många familjer – för att inte tala om dess effekt för att minska på den grå ekonomin.

Trots vårt – i många fall – fungerande arbetsmarknadssystem finns det fortfarande märkliga orättvisor kvar. En av dem är att löntagare är fullt försäkrade, medan de som anställer helt kan sakna försäkringsskydd. Från och med nästa år skall företagarnas hälsovård utvidgas så att deras sjukvård ersätts som en del av företagshälsovården. Företagare skall också få tillgång till sjukdagpenning för den tid hon eller han är arbetsoförmögen. Jag är glad över att denna regering på allvar tagit itu med att förbättra företagarnas socialskydd. Det är viktigt att skapa ett företagarvänligare klimat som också känns som ett lockande alternativ för den generation som överväger att ta över ett familjeföretag efter en äldre generation.

Det är inte bara arbetslösheten som är ett problem utan redan nu förekommer det en brist på arbetskraft inom vissa branscher. I det sammanhanget skall också regeringens beslut att reservera medel för skoltrötta ungdomar ses.

I samband med behandlingen av budgetramarna uttryckte vi vår oro för att så många elever aldrig får någon yrkesutbildning. Ännu värre är att upp till 20 procent av eleverna inte uppnår inlärningsmålen i grundskolan.
I budgeten ingår nu en satsning på skolavbrytare, d.v.s. ungdomar som avbryter sin skolgång eller medvetet lämnar sig utanför både utbildning och arbetsliv. De är cirka 4000 per år. Risken är stor att de här ungdomarna får stora problem senare i livet. Genom att tillsammans med flera instanser uppgöra en personlig plan för framtiden kan man hjälpa dem att komma på rätt spår igen. Samhället kan inte låta skoltrötta ungdomar glida i väg i en okänd framtid utan sysselsättning utan det är viktigt att man ingriper så snabbt som möjligt då tecken på utslagning märks i en ung persons liv.

UTBILDNING OCH FORSKNING
Vi måste hela tiden fundera på hur Finland kunde förbättra sysselsättningen och kon-kurrenskraften. Anslagen för forskning och utveckling ökar med över 80 miljoner euro, vilket är 6 procent mer än i budgeten för 2005. Samtidigt kan man fråga sig med hur mycket pengar man kan öka forskningsanslagen per år och samtidigt använda medlen optimalt. Får t.ex. de vetenskapsområden som betjänar våra exportbranscher en tillräcklig andel av forskningsmedlen? Fortfarande finns det ett stort behov av att förbättra marknadsföringen av finländska innovationer och forskningsresultat. Allt vårt spetskunnande måste tas till vara och identifieras. Marknadsföringen av våra produkter är en förutsättning för en starkare konkurrenskraft.

Också diskussion som uppstått om de finländska universitetens internationella konkurrenskraft måste tas på största allvar. För ett litet lands framgång är en hög kunskapsnivå den viktigaste konkurrentfaktorn av alla.

MILJÖ
Östersjöns dåliga miljötillstånd hör till den kategori frågor som många regeringar tagit i tu med men ingen ännu har kunnat lösa. Sanningen är att Östersjöns miljö kräver ett långsiktigt arbete, en ständig bevakning och framförallt - minskade utsläpp.
Vi har inte gett upp. Inom svenska riksdagsgruppen är vi fast övertygade om att det fortfarande går att rädda Östersjön. Budgeten innehåller nu några satsningar med vilka vi kan bidra till att minska på övergödningen av våra vattendrag. Östersjöprogrammet, som förra regeringen beslöt om, förverkligas enligt planerna. På torsdagen invigs reningsverket i St. Petersburg: Finland har deltagit i finansieringen av det med 10 miljoner euro. Anslaget för miljöarbeten möjliggör nya satsningar på regionala avloppsvattenledningar vilket hindrar näringsämnen från att nå vattendragen och bromsar övergödningen.
Regeringen har beslutat att höja stödet till miljöorganisationerna till sin högsta nivå på tio år. Det innebär bland annat ökade resurser för att bygga ut nätet för tömning av båtarnas septiktankar samt avfallshanteringen i skärgården. Riksdagen har efterlyst detta senaste höst.

SLUTLIGEN
Förra veckan hölls en stor konferens i New York om milleniumdeklarationen och utvecklingen i världens fattigaste länder. Inom svenska riksdagsgruppen är vår strävan att regeringen skall hålla fast vid målet att år 2010 betala 0.7% av BNP i u-landsbistånd. Som vi alla vet verkar det som om man globalt inte kommer att uppnå målet. EU har senast på Ecofins möte i början av september slagit fast att EU först år 2015 skall nå upp till 0,7 % och att EU-medeltalet år 2007 uppgår till 0.56. Också detta mål blir svårt att uppnå om andra länder gör som Finland och luckrar upp tidigare beslut. Vi har ett stort ansvar att hjälpa länder och människor som har det svårt. Beredskapen för kriser runt om i världen behövs och också då budgeten slås fast måste denna aspekt beaktas.

Fattigdom och svält som orsakas av krig, missväxt och andra orsaker skördar tusentals människoliv varje vecka. Det är en obegripligt svår sak som vi inte får glömma bort då andra stora plötsliga katastrofer sker. Det är sorgligt att statscheferna som nyligen träffats i New York tvingades konstatera och medge att milleniumdeklarationens mål blir svåra att uppnå. Det här är något vi i riksdagen borde fördjupa oss i ännu mera än vi hittills gjort.

Christina Gestrin höll gruppanförandet 20.9.2005

Gruppanföranden

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Europeiska unionens konstitutionella fördrag

Då nyhetsåret 2005 skall sammanfattas blir EU:s grundfördrag antagligen en av årets främsta poli-tiska nyheter. Det är kanske här ingen överraskning att säga att den franska omröstningen var en stor besvikelse för oss som trodde att det nya fördraget tom med sina brister var en förbättring från förut. Allra mest skulle ett lyckat slutförande av processen manifestera möjligheterna för att bygga vidare på ett starkt handlingskraftigt EU.
29.11.2005 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om Fortums optionsprogram

22.11.2005 kl. 00:00

Regeringens jordbrukspolitiska redogörelse

26.10.2005 kl. 00:00

Gruppanförande om statsbudgeten för år 2006

20.09.2005 kl. 00:00