Pensionärernas köpkraft har inte blivit sämre – men den släpar efter. Det är ett faktum. Det verkar råda enighet bland riksdagsgrupperna att detta måste åtgärdas.
Riksdagen har redan godkänt budgetramar som inte tillåter extra stora utgiftsutökningar. Men då vi går in i valkampanjen och regeringsförhandlingar är det skäl att enas om vilka satsningar som skall göras. Svenska riksdagsgruppen kan redan nu presentera sina åtgärdsförslag.
Pensionärerna blir allt friskare och 90 procent av 75-åringarna bor hemma. En fjärdedel av 75 åringarna behöver ändå regelbunden omsorg och vid 85 års ålder är ungefär hälften i behov av samhällets hjälp. Det är ett faktum precis som interpellanterna säger att de äldre äldre, som behöver mänsklig omsorg blir allt fler och behovet av offentlig vård växer. Det har därför varit en klok politik av regeringen att satsa över 400 miljoner euro på vård och service. Det har varit klokt därför, att den offentliga vården kan utnyttjas av alla. Höjningar av olika stöd kan endast riktas till en viss grupp om de skall få någon nytta överhuvudtaget.
Inom vården och servicen för de äldre finns flera åtgärdsbehov. De flesta åldringar vill bo hemma. För att det skall vara möjligt måste den förebyggande vården fungera. Svenska riksdagsgruppen föreslår att åldersgränsen borde sänkas så att fler åldringar får en egen personlig vårdplan inom ramen för omsorgsga-rantin.
Många av våra äldre kan bo hemma tack vare sina närmaste anhöriga som kan – och orkar – ta hand om dem. Endast en liten minoritet har tillgång till det kommunala stödsystemet för närståendevårdare. Det är bra att regeringen förbättrar villkoren, men inom Svenska riksdagsgruppen anser vi att fler närstående-vårdare borde få stöd för sitt arbete.
Trots att vi har ett högklassigt sjuk- och vårdsystem är det alldeles för stelt. Ibland får man fundera om inte systemet blivit viktigare än patienterna. Vi anser att individens valmöjligheter i vården skall ökas. Det kan vi göra genom att i större grad erbjuda servicesedlar genom vilka patienter kan välja mellan offentliga och privata vårdalternativ. Samtidigt vill vi att servicesedlarna också skall gälla i hälsovården och inte bara inom socialvården som idag.
Riksdagen har ofta visat oro för att personalen inom vården inte orkar med arbetstempot. Dessvärre har vi inga medel med vilka vi kan tvinga kommunerna att satsa extra resurser på personalen. Vi måste snart fundera om det inte är dags att återinföra öronmärkning i statsandelarna till kommunen. Vi anser inom Svenska riksdagsgruppen att staten fortsättningsvis skall öka stödet till kommunerna för att tillgodose sina invånare en god vård och omsorg.
Professor Sirkka-Liisa Kivelä har gjort en utredning och kommit med en serie förslag för att förbättra åldringsvården. Man borde enligt hennes förslag inrätta en ombudsman för de äldre eller rent av göra en separat lagstiftning för åldringsvården. All orsak att tänka på i framtiden! I seniorpolitiken är det viktigt att man beaktar helheten. De friskare seniorerna skall ha möjlighet att delta aktivt i samhällslivet så att vi kan ta tillvara det mänskliga kapital de representerar. Seniorerna utgör också en stor resurs för att ta en andel i uppgiften att fostra barnbarnen. Organisationsaktiviteter som riktar sig till seniorerna för skingra ensamheten behöver också offentlig stimulans och ekonomiskt stöd. Det räcker alltså inte enbart med god inkomst och god vård vi måste beakta livskvalitetens andra behov också.
Regeringen har höjt pensionerna två gånger under pågående period och en gång under föregående period. Trots det släpar folkpensionärernas inkomstutveckling efter. Den kommer inte ens fatt den allmänna pensionsinkomsten. Det beror på, att till folkpensionen är knutet ett flertal andra pensionsbidrag. Höjer man folkpensionen höjer man samtidigt flera andra pensioner som ofta gagnar högre pensionstagare.
Svenska riksdagsgruppen har tidigare föreslagit att denna sammankoppling borde brytas. På det sättet skulle folkpensionens nivå höjas också i förhållande till övriga pensionstagare. Därför föreslår vi att nivåhöjningarna av folkpensionen skall fortsätta samt att höjningen då endast gäller folkpensionens grundbelopp.
Vänsterförbundet sätter tummen på en mycket viktig jämställdhetsfråga. Trots att vi alla skall vara lika inför lagen, beskattas löntagare och pensionärer olika. I inkomstklassen mellan 1400 euro och dryga 3000 euro i månaden uppbärs en högre skatt av pensionärerna. Det berör med andra ord omkring en fjärdedel av pensionärerna. Detta beror på att dessa pensionstagare inte kunnat utnyttja pensionsavdraget på grund av att inkomstnivån varit för hög.
Det här är en rättvisefråga som måste korrigeras. Det skulle vara positivt alla riksdagspartier kunde enas om att åtgärda detta problem i nästa regeringsprogram. En korrigering av skattetabellerna skulle kosta runt 350 miljoner om året.
Vad skall vi göra för att förbättra pensionärernas köpkraft och välmående? Svenska riksdagsgruppen har för sin del presenterat flera olika förslag.
– Svenska riksdagsgruppen vill fortsättningsvis investera mer pengar i den offentliga vården.
– Vi vill att de systematiska nivåhöjningarna av folkpensionen skall fortsätta.
– Vi vill bryta kopplingen mellan folkpensionen och andra pensioner så folkpensionärerna skall komma ifatt andra pensionsinkomstgrupper.
– Vi vill att pensionärer och löntagare som förtjänar mellan 1400 och 3000 euro skall beskattas lika.
Talman, vi hoppas att de övriga partierna sluter upp bakom denna agenda under den kommande vintern. Fram till dess föreslår vi att riksdagen återgår till normal dagordning.
Pehr Löv höll gruppanförandet 19.9.2006
Det är bra att riksdagen idag fokuserar debatten på de minst bemedlade pensionärerna. Det är lätt att hålla med om att de lägsta folkpensionstagarnas situation måste förbättras.
