Interpellanterna fäster uppmärksamhet vid ett allvarligt problem, den grå och svarta ekonomin. Regeringen har helt riktigt i sitt svar valt att närma sig frågan om det finländska arbetets framtid också på ett betydligt mer allmängiltigt plan än så.
Det finländska arbetets framtid avgörs inte i första hand av ingripanden från polis-, tull-, skatte- och arbetarskyddsmyndigheter. Nej, den inhemska sysselsättningen avgörs nog mera av att de allmänna förutsättningarna är de rätta: en hög utbildningsnivå, en uppmuntrande beskattning, en konkurrenskraftig tillgång på energi och andra råvaror, en tillräcklig finansiering och en fungerande infrastruktur, såsom regeringen fastslår i sitt svar. Och en väl fungerande arbetsmarknad och ett gott trepartssamarbete, kan man gärna tillägga.
Svenska riksdagsgruppen vill fästa särskild uppmärksamhet vid att samhället förmår erbjuda alla ungdomar utbildning och efter den meningsfull sysselsättning. Samhället har inte råd att gå miste om framtida arbetskraft, och de unga mår inte bra av att gå sysslolösa.
Det finns också områden på vilka Finland bättre än nu kunde utnyttja sin potential, delvis för att ersätta sådan produktion av varor och tjänster som av olika anledningar och trots alla motåtgärder flyttas utomlands. Sådana tillväxtområden som vi bör slå särskild vakt om är turismen, gruvdriften, träbyggandet och den gröna miljöteknologin. Ytterligare andra kunde vara produktionen av rena, hälsofrämjande speciallivsmedel, som nyligen lyftes fram i livsmedelsredogörelsen, och exporten av kulturupplevelser som likaså har vind i seglen.
Vi ser också fram emot vad den av Jorma Ollila ledda brand-arbetsgruppen kommer att föreslå nästa vecka. Också den syftar i längden till att främja finländsk sysselsättning.
Men det är klart att dessa allmänna åtgärder för att främja Finlands konkurrenskraft inte är mediciner mot den svarta och grå ekonomin, som också måste tacklas separat.
Interpellanterna slår såtillvida in öppna dörrar att just den här regeringen och dess omedelbara föregångare mer än tidigare regeringar har lyft fram problemet med den grå ekonomin på den politiska agendan. Regeringen räknar i sitt svar upp ett stort antal konkreta åtgärder som har vidtagits, börjande med den omvända momsen som nu införs.
Det finns ingen anledning att hålla tillbaka i bekämpningen av uppenbara lagbrott. Polisen, åklagarmyndigheterna, skattemyndigheterna och konkursövervakarna har därför fått tilläggsresurser, och riksdagen behandlar som bäst ett förslag om att inrätta en särskild enhet för att klarlägga den grå ekonomin. Det handlar om ett samarbete mellan olika myndigheter. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har i förra veckan godkänt ett utlåtande i ärendet och föreslår i en berättigad kläm införandet av obligatoriska ID-kort för byggarbetare, inklusive skattekortsnummer.
Migrationsmyndigheterna har redan etablerat ett organ som övervakar den utländska arbetskraftens arbets- och uppehållstillstånd. Också detta organ speglar ett brett samarbete mellan myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer.
Just detta samarbete mellan olika myndigheter är nyckeln i kampen mot den svarta och grå ekonomin. Det bör omfatta åtminstone polis-, åklagar-, domstols-, skatte-, tull-, gränsbevaknings- och arbetarskyddsmyndigheterna, och dessutom arbetsmarknadsparterna som ju har sin lagstadgade roll i övervakningen av de allmänbindande kollektivavtalen. Så fort en av dessa myndigheter eller organisationer stöter på aktörer som inte följer lagar, regler och gällande kollektivavtal bör alla berörda myndigheter alarmeras.
Och det här samarbetet bör inte begränsas till det egna landet, utan utsträckas till i första hand hela EU-området och sedan vidare till andra länder med vilka det bara är möjligt. Till exempel i byggnadsbranschen torde de flesta arbetare som anställs utan full respekt för lagar, arbetarskyddsregler och kollektivavtal komma från just andra EU-länder, och fenomenet borde därför kunna effektivt beivras.
Ett problem är att fuskarna alltid hittar nya kryphål i takt med att gamla täpps till. I det avseendet kan man göra en jämförelse med de nya, livsfarliga kemiska droger som dyker upp på marknaden i snabbare takt än de hinner förbjudas. Det gäller för dem som bekämpar den svarta och grå ekonomin att på samma sätt som de myndigheter som övervakar drogmarknaden att försöka förekomma och inte låta sig förekommas.
Samtidigt får vi inte glömma att vi har ett uttalat behov av utländsk arbetskraft i vårt land. Vi har företag och hela branscher som är helt beroende av utländsk arbetskraft, se bara på metallindustrin, städbranschen, växthusnäringen i Närpes eller busstrafiken i huvudstadsregionen! Samma utmaningar finns också på andra orter. Bekämpningen av den svarta och grå ekonomin ska prioriteras högt, men det får inte betyda att de företag som är i behov av utländsk arbetskraft ska behöva stöta på alltför svåra byråkratiska hinder.
Svenska riksdagsgruppen anser att kampen mot den svarta och grå ekonomin bör lyftas fram som ett prioritetsområde också i nästa regeringsprogram.
Gruppanförandet hölls 17.11.2010 av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos
