Ärade talman,
Statsrådets EU-redogörelse har många förtjänster, men Svenska riksdagsgruppen beklagar ändå att tidsperspektivet inte sträcker sig längre än det gör. Efter valet till Europaparlament om mindre än ett år ska också en ny kommission tillträda, och det vore nu hög tid att se fram mot nästa femårsperiod från 2014 framåt.

Vad Finland behöver är en vision för hur vi vill att EU ska utvecklas. Vi behöver inte EU för att krångla till vår vardag med onödiga bestämmelser som bättre kan skötas på nationell nivå. Vi behöver EU för att ta hand om det som sträcker sig över nationella gränser – låt mig bara nämna skyddet av Östersjön som ett mycket konkret exempel. Eller värnandet om det europeiska och nationella jordbruket i den globala konkurrensen.

Och naturligtvis ekonomin, som inte känner några nationella gränser. De senaste åren har dominerats av det som lite slarvigt kallas eurokrisen, trots att krisen strängt taget inte är den gemensamma valutans kris, utan en bank- och skuldsättningskris. Krisen har tyvärr överskuggat EU:s goda sidor, börjande med tillgången till vidare marknader än vår inhemska eller nordiska, ja tillgången till världens största inre marknad!

Ärade talman,
Till EU:s goda sidor hör också den ränte- och valutastabilitet för både bostadslåntagare och företag som euron har gett oss. Till dem hör vidare den bankövervakning som nu har inrättats som ett botemedel mot krisen. Om euron och den så kallade bankunionen hade funnits i början av 1990-talet hade det varit naturligt för Finland att vända sig till andra EU-länder för att låna. Det hade inte varit någon ”moral hazard” som somliga nu varnar för.

Eurokrisen ska övervinnas med hjälp av en kombination av politisk, regelbaserad övervakning och marknadstryck, inte av marknaden allena. Och skuldkrisen bör bekämpas bland annat med effektiva medel mot skatteerosion, såsom ett system för en gemensam företagsskattebas.

Ärade talman,
Men det finns också annat som bör övervakas gemensamt i EU. Svenska riksdagsgruppen vill särskilt understryka övervakningen och uppföljningen av att de mänskliga och medborgerliga rättigheterna och rättsstatsprinciper respekteras i alla medlemsländer, gamla såväl som nya. Här krävs en skärpning från såväl kommissionens som medlemsländernas sida, och för Finlands del en bättre koordinering av insatserna.

Till de ogräs som effektivt bör rensas bort i Europa hör också korruptionen, som likaså uppmärksammas i redogörelsen. Frågan är om vi inte skulle behöva en europeisk åklagarinstans för att ta itu med gränsöverskridande penningtvätt och korruption.

Ärade talman,
Men för att återgå till EU:s goda sidor, är det viktigt att försvara den fria rörligheten lika starkt som den inre marknaden. Ökad mobilitet är ju i själva verket också en del av lösningen på den ekonomiska krisen. Frågan är till exempel om koordineringen av socialförsäkringssystemen är tillräcklig för att främja, och inte avskräcka från flyttning mellan medlemsländerna. Här kunde Norden vid behov fungera som ett pilotprojekt och laboratorium.

Strukturpolitiken hör också till EU:s goda sidor. Den goda avsikten är ju att utjämna skillnader i utveckling och välfärd inom Europa och inom de enskilda länderna. Vi har dock rätt att vänta oss mera resultat, inte minst genom ett bättre engagemang från ländernas och regionernas sida.

En stor förändring i världspolitiken under senare år är att de olika G-grupperna fått verklig betydelse för avgörande världsfrågor. Vår bästa möjlighet att påverka de avgörandena är att verka genom EU – och då ligger det i vårt intresse att EU:s funktionsduglighet som block stärks och EU:s inflytande säkras.

EU:s konkurrenskraft ökar inte genom deklarationer på toppmöten, om det inte finns en vilja och förmåga att göra behövliga reformer i medlemsländerna. De senaste fördragsändringarna och de arrangemang som gjorts för att övervaka makroekonomiska imbalanser medför dock medel som verkligen kan puffa på behövliga reformer. Men fortfarande gäller regeln att det är i medlemsländerna som arbetet för bättre konkurrenskraft till största delen ska göras, så länge som utbildningen och arbetsmarknaden till största delen är nationella frågor.

Ärade talman,
Mera resultat bör vi också kunna vänta oss av den gemensamma utrikesförvaltningen. Svenska riksdagsgruppen anser till exempel att det var ett gjutfel i konstruktionen att utvecklingspolitiken lämnades utanför, så integrerad som den bör vara i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den utvärdering som nu genomförs resulterar förhoppningsvis i förbättringar också för den enskilda EU-medborgaren då det gäller konsulära tjänster. Om inte alla medlemsländer vill hänga med, bör det inte hindra andra att gå vidare.

Svenska riksdagsgruppen anser att regeringens redogörelse har en doft av ”fästning Europa” med sträng migrationskontroll och med stämpling av illegal invandring som ett brott bland andra. Vi måste minnas att Europa är beroende av omvärlden och av arbetskraft även från andra världsdelar. De länder som får ett rykte om sig att vara väldigt strikta mot utlänningar är inte attraktiva heller för välutbildad och villig arbetskraft som vi så väl skulle behöva.

Ärade talman,
Som ett av de mindre EU-länderna har Finland all anledning att hålla fast vid den så kallade gemenskapsmetoden, med kommissionen som lokomotiv. Ändå har mellanstatligheten vinner terräng. Det behövs nya grepp för att stärka kommissionen som gemenskapsgaranten. Ett sådant kunde vara tanken på att de politiska grupperingarna redan före parlamentsvalet nominerar sina kandidater för kommissionsordförandeposten, och därmed stärker postens pondus.

Vi har enligt Svenska riksdagsgruppen också anledning att effektivera den nationella beredningen av EU-ärenden. De dokument riksdagen och dess stora utskott får bör vara åskådligare, och lite mer tid för dokumentläsning inför mötena skulle stärka den parlamentariska insynen och kontrollen.

Samma demokratiska insyn och övervakning måste stärkas också på EU-nivå. EU skulle må bra av en förvaltningslag som är bindande för alla unionsinstitutioner och som tryggar att öppenheten i förvaltningen stärks, inte försvagas.