Ärade talman,

Hemvårdsstödet har varit ett viktigt element när det finländska dagvårdssystemet har utvecklats. Dagvårdslagen som stiftades på 1980-talet innebar en radikal förbättring för barnfamiljerna. Dagvårdslagen i sin första fas garanterade kommunal dagvårdsplats för barn under tre år.
Den då nya dagvårdslagen skapade ett stort tryck på kommunerna att bygga ut den kommunala dagvården. För att minska på detta tryck kom hemvårdsstödet in i bilden. Målet var att erbjuda familjerna alternativ. Genom hemvårdsstödet, ofta förhöjt med en kommunal tilläggsdel, blev det ett gångbart alternativ att barnet under de första levnadsåren vårdades hemma.
Genom att vårt välfärdssamhälle kunde erbjuda två fullgoda alternativ – kommunal dagvårdsplats eller hemvårdsstöd – blev det lättare för kommunerna att balanserat bygga ut barndagvården.

På över tjugo år har inga stora förändringar gjorts i fråga om hemvårdsstödet. I dagens ekonomiskt ansträngda situation finns det skäl att kritiskt väga de välfärdstjänster vårt samhälle erbjuder. Det är dock skäl att åter än en gång betona att reformen av hemvårdsstödet inte är en sparåtgärd.

Ärade talman,

Svenska riksdagsgruppen anser att hemvårdsstödet i huvudsak är ett bra system. Att föräldrarna själva kan välja att vårda sitt barn hemma under de allra första levnadsåren är något det inte finns skäl – vare sig barnpedagogiska eller ekonomiska – att backa från.
Däremot borde också oppositionen kunna medge att systemet med hemvårdsstöd även har problematiska sidor.
Den största avigsidan är att unga kvinnor riskerar att fjärmas från arbetslivet under längre perioder än önskvärt. Som vi redan har hört talar statistiken sitt tydliga språk: Bara drygt fem procent av dem som i dag lyfter hemvårdsstöd är pappor, över 90 procent är mammor. Det här påverkar kvinnornas löneutveckling på ett negativt sätt, deras tid i arbetslivet blir kortare än männens och detta kommer framför allt att påverka kvinnors framtida pensioner.

Regeringen ser det nu som rätt tidpunkt att reformera hemvårdsstödet i en riktning som ökar jämställdheten mellan makarna. Det stora samhällsprojektet är att få en större del av befolkningen med i arbetslivet.
Därmed inte sagt att en övergång till ett system, som även tvingar papporna att ta ställning till i vilken grad familjen ska utnyttja möjligheten till hemvårdsstöd, skulle vara problemfri. Realiteter gör att det blir svårt för pappor att prioritera hemvård av barn framför lönearbete. Pappornas förtjänstnivå är i regel högre än mammornas – vilket i sin tur blottar en annan allvarlig snedvridning. Likalönsprincipen är långt ifrån en realitet.
En färsk undersökning av Löntagarnas forskningsinstitut visar att mer än var fjärde kvinna i åldern 25-34 har en visstidsanställning. Och det finns skäl att understryka att högskoleutbildade är de som oftast har kortvariga jobb.
Enligt samma undersökning är skillnaden mellan hur stor andel finländska män och kvinnor är visstidsanställda en av de största i EU.
Att acceptera detta är om något ansvarslös familjepolitik. Unga kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste stärkas. Här är den offentliga sektorn som arbetsgivare inte den minsta syndaren. Enligt Svenska riksdagsgruppen är det ett centralt element i en hållbar familjepolitik att även unga kvinnor har möjlighet till varaktiga arbetsplatser och kommer bort från snuttjobbsvärlden som enbart bjuder på osäkra framtidsperspektiv.

Ärade talman,

Mot denna bakgrund är den föreslagna förändringen i villkoren för hemvårdsstöd berättigad. Den positiva effekten på jämställdheten inom familjerna vill vi tro att kommer åtminstone på litet längre sikt. Familjerna kan i många fall få temporärt lägre inkomster, men i gengäld får papporna kvantitativ kvalitetstid med sina barn. Hur mäter man priset för mer tid med barnet?
Svenska riksdagsgruppen har länge arbetat för en föräldraledighetsmodell som betyder att en tredjedel tas ut av mamman, en tredjedel av pappan och den sista tredjedelen av någondera föräldern. Detta är fortfarande målet, och strängt taget är reformen av hemvårdsstödet ett konkret steg på denna väg.
Reformen ska även ses som en signal för att påverka attityderna hos pappornas arbetsgivare. Den långsiktiga målsättningen är att fördela kostnaderna för föräldraledigheterna jämnt mellan föräldrarnas arbetsgivare.
Interpellationsmakarna har rätt att man i detaljerna av hemvårdsstödsreformen bör beakta olika realiteter i arbetslivet. Flexibilitet i tillämpningen behövs så att exempelvis lärare smidigt kan byta från en vårdperiod till arbete vid ett terminsskifte. Det finns också andra faktorer att beakta.

Ärade talman,

I interpellationen heter det mycket riktigt att, jag citerar, ”största delen av familjerna utnyttjar åtminstone för en tid möjligheten att sköta sitt under treåriga barn hemma”. Vi vill här påpeka att regeringens förslag ingalunda undergräver denna möjlighet.
Många familjer vill uppskjuta starten på ett barns dagvårdskarriär tills barnet är ungefär två år gammalt. Också enligt det delade systemet för hemvårdsstöd kan, om familjen så vill, modern vara hemma med barnet under de två första levnadsåren.
Att för det tredje året ta in en ur de flesta synvinklar vettig jämställdhetsaspekt är inte nedskärningspolitik, utan tvärtom vi tror att det gagnar helheten.

Regeringen åtnjuter också i denna fråga Svenska riksdagsgruppens förtroende.