Värderade talman,
Förslaget att ändra äktenskapslagen syftar till att människor, som vill ingå en juridiskt fast parrelation, skulle ha samma rättigheter och möjligheter - oberoende av sexuell läggning.
För Svenska riksdagsgruppen handlar detta om en principsak och rättvisefråga. För min egen del har jag varit konsekvent. Då samma initiativ för ett par år sedan aktualiserades här i riksdagen som en lagmotion skrev jag på den. Det var den enda lagmotion som jag undertecknade som minister. I lagutskottet röstade jag för motionen då den förlorade 9-8. Som viceordförande i lagutskottet kommer jag att fortsättningsvis följa mitt samvete och arbeta för att detta medborgarinitiativ nu ska godkännas.
Dagens samhälle präglas paradoxalt nog å ena sidan av ett hårdare opinionsklimat och haltande respekt för minoriteter, men å andra sidan finns det en stark trend som bygger på ökad offentlig respekt för parförhållanden av samma kön. Man kan väl säga att hela vår kollektiva, accepterande syn på homosexualitet håller på att komma ut ur skåpet.
Detta är också en nordisk och europeisk trend – i allt högre grad även en transatlantisk trend. I alla andra nordiska länder kan personer av samma kön redan ingå äktenskap. I Sverige och Norge blev äktenskapslagstiftningen könsneutral 2009, Island 2010 och Danmark 2012. I Finland har vi allt svårare att motivera varför just vi ska stå utanför den nordiska trenden.
Värderade talman,
Det är skäl att framhålla att detta förslag till ändring av äktenskapslagen också görs med respekt för dem som i sin syn på äktenskapet förreträder en mer traditionell ståndpunkt.
Här vill jag ändå betona att en viktig utgångspunkt för allt lagstiftningsarbete är och bör vara att jämställa människor inför lagen. Det är inte bort från mig på något vis om samma rätt att ingå äktenskap som jag har ges åt flera människor. Jag kan inte se idén med att gradera kärleksrelationers samhälleliga och juridiska relevans.
En annan tanke med detta medborgarinitiativ är att inte blanda in kyrkan på något vis. Kyrkan – kyrkorna – har fortsättningsvis rätt att viga utifrån sina egna premisser. Det är en fråga som kyrkan tar ställning till utifrån sin autonomi.
Lagen om registrerat partnerskap var i tiden ett stort steg i rätt riktning, men blev aldrig steget fullt ut. Fortfarande finns det vissa rättigheter som par av samma kön saknar. Rätten att adoptera finns inte i dag i ett registrerat partnerskapsförhållande. Rätten att adoptera aktualiserades därför som en logisk konsekvens av den ändring i äktenskapslagen som initiativet syftar till.
Rätten att adoptera ett barn bestäms även i fortsättningen från fall till fall, men det är skäl att framhålla att barnets fördel inte är beroende av om äkta par som anhåller om adoption i fortsättningen också kan vara av samma kön.
Lagändringen, som rent lagtekniskt inte är dramatisk, ger även par av samma kön rätt till ett gemensamt efternamn, om paret så önskar.
Värderade talman,
Medborgaropinionen är stark för att vi också i vårt land ska ta detta steg. Det vore ett viktigt steg på vägen mot människors, pars och kärlekens lika värde i vårt civiliserade, nordiska rättssamhälle. Det är dags att ge par som är av samma kön, samma samhälleliga och juridiska status som ett gift par.
