Kvinnor som företagare

02.03.2015 kl. 10:00
Efter SFP:s kvinnoförbunds valmöte förra helgen, på hotel Red and Green i Närpes, måste jag ta till pennan. Det framkom alltför många oklarheter och frågor kring varför saker och ting är som de är. Tack vare dessa oklarheter blev det också många åsikter om kvinnors möjligheter att göra karriär, om kvinnor kan bli framgångsrika företagare eller företagsledare.

De facto är tyvärr att det i praktiken ändå mycket svårare för kvinnor och det kommer av den enkla biologiska omständigheten att det är kvinnorna som föder barnen. På grund av detta är det väldigt svårt för en kvinna att lika fullt ut som männen stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är ändå inte omöjligt, men det kräver garanterat mycket mer av en kvinna än av en man. Det beror ofta på att lagstiftaren inte tagit sitt fulla ansvar då familjen växer.

Under min företagarkarriär har jag till 95 % anställt kvinnor, allt från direktörer, chefer till folk på verkstadsgolvet. Jag har inte sett någon skillnad mellan könen, utan den som varit mest lämpad för jobbet har anställts. Men det skall inte stickas under stol med att dagens finländska arbetsmarknad ser till att det garanterat blir dyrare för ett företag att anställa unga kvinnor i 20-35 år ålder, än män i motsvarande ålder. Detta missförhållande diskriminerar unga kvinnor på arbetsmarknaden, det är sådant som ingen önskar tala om men som ändå är en stor förtigen sanning.

 

Detta beror på att våra riksdagar och regeringar alltför länge har suttit i famnen på den mansdominerade arbetsmarknaden, med EK och SAK som kumpaner med avgörande inflytande. I dagens samhälle borde alla kostnader då familjen växer och allt som hör till våra barns uppväxt delas lika mellan arbetsgivarna eller samhället. Under min tid i ledningen för Finlands hotell- och restaurangförbund påtalades detta otaliga gånger, alltid för döva öron. De starka mansdominerade industriförbunden ville inte lyssna för att det ansågs kosta för mycket pengar.

Detta snedvridna missförhållande på den finländska arbetsmarknaden har ingenting med könskvotering att göra. Detta har helt krasst endast med arbetsmarknaden och kostnadsfördelningen mellan mans- och kvinnodominerade branscher.

Såhär kommer det att fortsätta så länge Finands Företagare rf., med 120 000 medlemmar av vilka många är kvinnor, inte har tillträde till avtalsförhandlingarna. Så länge politikerna tvår sina händer och säger att detta är en del av trepartsbesluten, dit dessa ärenden är delegerade, kommer det också att fortsätta. Så länge dessa frågor inte får röras, så länge fortsätter denna diskriminering av unga kvinnor. Jag har alltid talat för, och fortsätter att arbeta för att när familjen växer är det en sak för alla partner. Då först får vi ett slut på diskrimineringen av unga kvinnor på arbetsmarknaden.

Lars Erik Gästgivars