Svett, men inte blod och tårar. Så kunde kärnan i regeringens budskap i meddelandet sammanfattas, och det budskapet hälsar Svenska riksdagsgruppen med tillfredsställelse.
För att vår folkhushållning ska kunna återhämta sig från den djupa svackan och för att vi ska klara de utmaningar den åldrande befolkningen utgör måste vi jobba mera, och längre. Så långt är de flesta överens. Metoderna har som känt varit föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna. Om resultaten av de förhandlingarna inte räcker till, måste de politiska beslutsfattarna i regering och riksdag vara beredda att bära sitt ansvar. Men tyngdpunkten måste ligga på att hjälpa människor att orka arbeta.
Svettas mera ska vi alltså. Såsom statsministern fastslog, är det den socialt mest rättvisa metoden att åstadkomma en större kaka att dela på. Men det är klart att hänsyn också måste tas till branschvisa och särskilt individuella skillnader i hur länge vi orkar stanna i arbetslivet.
Bara genom att arbeta mera kan vi undvika de stora problem som nedskärningar i de offentliga utgifterna i värsta fall leder till. Hela avsikten med en högre produktivitet och längre arbetskarriärer är ju att säkra välfärdssamhället. Visst ska också de offentliga utgifterna regelbundet ses över, men inte så att det framkallar blod och tårar för de mindrebemedlade.
Då vi under de närmaste åren inte kommer att kunna undvika höjda skatter måste samma sociala hänsyn tas.
Regeringen medger helt riktigt att det mest akuta problemet just nu är den växande arbetslösheten bland ungdomar. Varje ung människa som inte kommer in i arbetslivet är framför allt en mänsklig förlust, men också en enorm ekonomisk förlust för samhället som helhet. Ungdomarna måste till varje pris erbjudas en utbildningsplats, en praktikantplats eller ett arbete.
Svenska riksdagsgruppen är stolt över att ungdomsminister Stefan Wallin här föregår med gott exempel. Han har både ordnat med extra pengar ur penningautomatmedlen och initierat ett system med kommunala nätverk för att fånga upp ungdomar som riskerar att falla mellan de vanliga nätverkens maskor.
Vi vill gärna utmana andra (ministerier, kommuner, organisationer) att följa exemplet. Det finns arbete att utföra inte minst i den sociala sektorn, men säkert också till exempel på miljöområdet. Tillsammans kan vi åstadkomma goda lösningar för att motverka ungdomsarbetslösheten.
I debatten om hur beskattningen tyvärr måste skärpas har det bland annat dykt upp förslag om att sovra bland avdragen från inkomstskatten. Det är klart att avdragen inte a priori kan undantas, men vi bör minnas att avdragen ofta är till för att beakta individuella skillnader i förmågan att bära skattebördor och därför har en klar social funktion.
Vissa avdrag har också en klar sysselsättande effekt. Det gäller särskilt avdraget för hushållsarbete. Det är möjligt att en del av till exempel de reparationsarbeten som utförs i hemmen skulle genomföras även utan skatteavdraget, men det vore fatalt att i detta sysselsättningsläge rubba denna klart sysselsättningsfrämjande mekanism. Dessutom motverkar avdraget skattesmitning och så kallat svart arbete. Och inte minst har det skapat förutsättningar för nya företagare.
Vi står inför denna regerings och riksdags sista fulla arbetsår. Regeringen lovar för sin del att se till att de återstående delarna av regeringsprogrammet förverkligas. Om regeringen i sommar måste ombildas på grund av ett byte på statsministerposten bör inte regeringsprogrammet som sådant skrivas om, även om de ekonomiska förutsättningarna givetvis måste prövas.
Regeringen måste visa prov på handlingskraft då det gäller att stabilisera den offentliga ekonomin utgående från de varningar finansministeriet och ekonomiska forskningsinstitut nyligen har gett. Lika lite som vi kan överlämna alla problem till kommande generationer, kan denna regering överlämna alla problem till nästa.
Här i riksdagen måste vi visa samma prov på handlingskraft. Då valet nästa vår närmar sig får det inte påverka vår beredskap att bära ansvar, både för den offentliga ekonomin och för medborgarnas välfärd.
Balansgången mellan dessa två ansvarstaganden är inte alltid lätt. Det är oppositionens privilegium att särskilt inför val lova guld och gröna skogar utan att ta hänsyn till ekonomiska realiteter. I regeringspartierna litar vi på väljarnas omdöme: de uppskattar inte bara samhällsservice och välfärdstjänster, utan också att inte räkningen för dem i orimlig grad ska betalas av deras barn och barnbarn.
När de offentliga utgifterna ses över, duger inte osthyveln som arbetsredskap. Politiska beslutsfattare väljs för att bära ansvar, för att prioritera – men också för att vid behov prioritera bort.
Gruppanförarande hölls 9.2.2010 av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos
