Förra veckan fick vi ta del av de uppmuntrande nyheterna om att Korsholm av konsultbolaget WSP rankas som den livskraftigaste kommunen i Österbotten (28. i hela landet) och tätt där inpå flera andra österbottniska kommuner. Att vi samtidigt i kommunen kämpar med ekonomin och nästa års budget som kommunfullmäktige på måndag ska behandla säger någonting om hur svår den politiska navigeringen idag är. Livskraft och ekonomisk balans med de strukturer vi är vana med är på kort sikt tyvärr ingen synonym.

Firar man 28:de platser? Nej det gör man inte. Däremot kan man glädjas åt att riktningen är rätt och jag hoppas att Korsholm tillsammans med regionmotorn Vasa nu då de gröna storinvesterarna efter årsskiftet kan börja söka regeringens skattestöd för gröna investeringar kan dra med kranskommunerna och dess näringsliv till nya nivåer i livskraftstabellen. Min personliga devis som jag i de kretsar jag rör mig i försöker implementera är att förtroendevalda och tjänstemän i tätt samarbete med lokala, regionala och internationella företagare alltid och från startskottet behöver söka lösningar och se möjligheter framom hinder. Min hemkommuns etableringsgrupp, regionala VASEK och centralortens giga-team är sedan länge spetsaktörer som gör enorm skillnad, för varje invånare. Utan dessa vill jag inte tänka på hur dystra våra framtidsutsikter skulle vara.

Riksdagsveckan inleddes för mig med ett besök till Bryssel tillsammans med riksdagens stora utskott och andra färska riksdagsledamöter. Besöket var innan det klarnade att Donald Trump blir USA:s nästa president. Ute i Europa, där vi bland annat hade möte med parlamentets ordförande Roberta Metsola, är man nog nu väldigt nervösa för det handelskrig som väntar. President Trump lär har sagt att ordet tariff är det finaste engelska ord han vet och även om han också har sagt att han på ett dygn ska ha fred i Ukraina är det nog lönt att räkna med ökade importtullar och utmaningar med exporten för Europa framöver.

För Finland behöver kanske inte utgången bli fullt så dramatisk som de värsta domedagsprofeterna förutspår. Finlands relation med USA har aldrig varit så stark som den är idag. Vi har en stabil handelspolitik, ett bra säkerhetspolitiskt samarbete och en förståelse om vikten av det transatlantiska samarbetet. I många av områdena där vi exporterar har USA själv inte egna lösningar och vi behöver nog påminna oss om hur stort USA är eller hur små vi är i relation till USA. Exempelvis har staden Houston med 5,5 miljoner invånare ett dubbelt så stort BNP jämfört med Finland. Våra bolag som idag är aktiva i USA lär vara det framöver också och jag är övertygad om att vi nog får läsa om många Österbottniska företag som hittar nya marknader i väst.

Än då öst. President Stubb som jag med förvaltningsutskottet träffade på fredagsmorgon besökte förra veckan Kina. Förutom att underteckna framgångsrika exportavtal kring exempelvis finländsk broiler ordnades diskussioner på definitivt högsta politiska ort i Peking samt med bolagen i Shanghai om aktuella projekt i batterivärdekedjan.

Må världspolitiken vara rätt skakig just nu men så länge vi håller Österbotten livskraftig kommer vi klara oss väl.