Säkerhetsbälten för skärmar

21.10.2024 kl. 11:35

Under regeringsbesöket i Sverige tidigare i höst fick jag besöka ett familjecenter i Rinkeby, där man tydligt märkt av hur digitala apparater påverkar barns utveckling. Framför allt har deras syn- och språkutveckling påverkats. Barn behöver glasögon i allt yngre ålder och pratar oftare med en gällare röst. Ökad skärmtid pekades ut som en bidragande faktor.

Många föräldrar har säkert reflekterat över hur skärmtid påverkar barnen: Borde man begränsa skärmanvändningen fram till en viss ålder? Hur kan vi se till att skärmtid används på ett sätt som gynnar barnens utveckling? Och när börjar skärmar göra mer skada än nytta? Dessa frågor har jag själv funderat mycket på under mina barns uppväxt, och därför anser jag att vi behöver mer forskning och tydliga riktlinjer för hur vi ska förhålla oss till skärmanvändningen.

 

I Sverige har man utvecklat åldersanpassade rekommendationer för barn och ungas digitala medieanvändning. Dessa rekommendationer, som tagits fram av Folkhälsomyndigheten, syftar till att vägleda både vårdnadshavare och ungdomar om hur skärmtid kan påverka hälsan. Jag tror att vi vuxna behöver dessa rekommendationer lika mycket som barnen, för om vi ska vara ärliga är vi kanske inte de bästa förebilderna när det gäller skärmanvändning. Ett barn kan heller inte avgöra om vi svarar på jobbmejl, läser nyheter, spelar eller skrollar Instagram.

 

Sveriges rekommendationer ser ut så här: För barn under 2 år rekommenderas ingen skärmtid alls, om möjligt. För barn i åldern 2–5 år rekommenderas högst en timmes skärmtid per dag, där det gärna ska vara en gemensam aktivitet där man pratar om vad som visas på skärmen. Det är viktigt att skärmanvändningen inte går ut över barnets sömn, lek, lärande eller fysiska aktivitet. För barn i åldern 6–12 år rekommenderas 1–2 timmar skärmtid om dagen, med samtal om vad barnet gör på nätet och hur det påverkar dem. För ungdomar i åldern 13–18 år rekommenderas högst 2–3 timmar, och här betonas vikten av att visa respekt och ha en god ton i digitala miljöer.

 

Jag vill ändå betona att digitala apparater har både positiva och negativa sidor. De kan vara till hjälp inom undervisningen och ungdomsarbetet eller så är de ett sätt att hålla kontakten med vänner och familj. Man kan ”googla upp” fakta och lära sig språk. Samtidigt vet vi att mycket tid tillbringas på sociala medier. Men det kanske mest utmanande är att hela världens bekymmer finns bakom några knapptryck i barn och ungas mobiltelefoner. På några sekunder kan de få brutala bilder från krigs- och krishärjade regioner, sjukdom, död och elände. För att inte tala om olika former av pornografiskt material. För många barn är det svårt att hantera detta flöde av information. Även vuxna kan ha svårt att ta till sig alla hemskheter och också vara källkritiska, så hur kan vi förvänta oss att barn ska kunna urskilja vad som är rätt och fel? Medan vuxna, med en fullt utvecklad hjärna, har större kapacitet att reflektera över nyhetsflödet, fake news, sin skärmanvändning och dess påverkan på humöret, har barn inte samma förmåga. De kan ofta inte koppla sina känslor av frustration eller koncentrationssvårigheter till skärmanvändning.

 

När jag var barn fanns det ännu inga krav på säkerhetsbälten på baksätet i bilen eller regler om att små barn skulle sitta i bilstolar. Då sågs det som naturligt medan ingen idag skulle tänka tanken på att sätta ett barn i baksätet utan varken bilstol eller säkerhetsbälte. Oreglerad skärmtid är vår tids säkerhetsbälteslösa baksäte. Då vi lär oss mer om farorna och negativa följderna, ser vi regelverk som något naturligt och eftersträvansvärt. Något som ger trygghet och skyddar oss från faror.  Det är dags att skapa säkerhetsbälten också när det gäller våra skärmar - hur obekvämt det än må vara.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00