Interpellation om jämlik lönesättning

15.10.2024 kl. 14:55
Gruppanförande hållet av ledamot Anders Norrback.

Ärade talman,

I Svenska folkpartiet har vi alltid förespråkat överenskommelser parter emellan framom statlig styrning. Samma linje har vi i arbetsmarknadsfrågor. De bästa resultaten nås genom att de som berörs sätter sig ner vid samma bord och förhandlar fram en lösning där bådas intressen beaktas – samtidigt som det finns förståelse för hur överenskommelsen påverkar samhället på en bredare plan. Varför sitter vi då här idag och diskuterar lagstiftning som skulle styra processen? Jo för att finska arbetsmarknaden inte har klarat av detta.

Ärade talman,

Det är nödvändigt att vi som samhälle inser att tillgången till arbetskraft har minskat och sättet att arbeta har förändrats. I augusti kom vi i Svenska riksdagsgruppen ut med våra för att få fart på tillväxten. Där föreslog vi bland annat att behovsprövningen av utländsk arbetskraft ska slopas och att en kombinationsförsäkring ska införas för dem som är både företagare och arbetstagare. Inkommande vår kommer regeringen att besluta om ett tillväxtpaket i samband med halvtidsrian för att på sikt stärka välfärden i vårt land.

Ärade talman,

För Svenska folkpartiet har jämställdhet och likabehandling alltid varit viktigt. Vi vill att alla, oberoende av kön, ska få den lön de har rätt till, och att ingen ska förbises för att de råkar vara kvinna. Vi i SFP delar oron för ojämlikheten som finns även idag på arbetsmarknaden och som vi måste tackla. Det här är något som regeringen jobbar för bland annat genom likalönsprogrammet.

Idag behandlar vi ett lagförslag som slår fast principerna för hur medlaren ska agera i arbetsmarknadsfrågor. Den ändrar inte målsättningarna för jämställdhet och lika lön på arbetsmarknaden. Löneavtalsmodellen minskar inte heller parternas ansvar för att främja jämställdhet, tvärtom. Ett systematiskt och målmedvetet arbete för jämställdhet i arbetslivet behövs nu och i fortsättningen. Den nya lagstiftningen kommer inte att stå i vägen.

I Sverige uppdaterades arbetsmarknaden med ett liknande system år 1997. Under de följande årtiondena har löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskat. Jo, en orsak bakom siffrorna är den som oppositionen lyfter fram, att speciellt invandrarmän i Sverige har hittat anställning i lågavlönade branscher. Men en faktor är också att det i Sverige finns det mera rörelseutrymme i lönerna bland annat för den offentliga sektorn. Det har i Sverige varit möjligt att hitta gemensamma lösningar och rikta lönehöjningarna till de yrkesgrupper som upplevs vara i en lönegrop eller där situationen på arbetsmarknaden har förespråkat det. Denna solidaritet har vi traditionellt inte haft i det finska systemet och löneförhöjningar har trots omfattande förhandlingar inte riktats specifikt till de lågavlönade branscherna. Senast såg vi detta våren 2022.

Det känns befogat att fråga varför de svenska facken har kunnat komma överens om att satsa på kvinnodominerad och lågavlönade branscher medan oppositionen som står nära facken säger att det inte är möjligt i Finland.

Ärade talman,

det finns även skäl att korrigera vissa missuppfattningar som hörs också i diskussionen idag. Lagförslaget begränsar inte på något sätt arbetsmarknadsparternas möjlighet att avtala om lönerna. Lagförslagets fokus är på medling i arbetstvister. I dagsläget är det enbart en liten del av tvisterna som löses den vägen. En medlares uppgift är att försöka hitta en lösning med de verktyg parterna för till bordet. Enbart i det fall där det verkar omöjligt för parterna att även med stöd av medlaren hitta en gemensam väg framåt, först då kan medlaren komma med ett eget förslag. Det förslaget beaktar en lönebildning som är hållbar med hänsyn till samhällsekonomin och arbetsmarknadens funktion. Linjen har i praktiken varit den samma i årtionden men blir nu skriven in i lagen.

Ärade talman,

I Svenska folkpartiet arbetar vi utgående från principen att välfärden ska skapas före den kan fördelas. Vi måste som samhälle kunna fokusera på hur vi skapar tillväxt, hur vi ökar på produktiviteten och höjer på konkurrenskraften. Vi hoppas på att även oppositionspartierna skulle komma med sina förslag för att stärka välfärden.

Tack.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35