Idrott är till för alla

29.08.2024 kl. 11:13
Igår inleddes paralympiska spelen i Paris, och jag har fått den stora äran att följa med tävlingarna på plats

Paralympiska spelen är öppet för personer med olika typer av funktionsnedsättningar, till exempel rörelsenedsättning, synnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning. I år deltar 4400 atleter från hela världen i 549 medaljevenemang inom 22 olika sporter. Finland representeras av 16 duktiga atleter.

Men hur väl känner vi egentligen till de paralympiska spelen? Namnet ”Paralympiska” syftar på att tävlingarna utförs parallellt med de olympiska spelen. Även om spelen har en över hundraårig historia, blev de inte en större företeelse förrän efter andra världskriget. Då var syftet främst att hjälpa krigsveteraner och civila som hade skadats under kriget. År 1944 öppnade Dr. Ludwig Guttman ett rehabiliteringscenter för personer med ryggradsskador i Storbritannien, där sport användes som en del av behandlingen. Detta utvecklades snabbt till rekreationsidrott och senare tävlingsidrott. År 1948 ordnades den första tävlingen för rullstolsburna atleter, vilket idag betraktas som en milstolpe i den paralympisk historien. Sedan 1960 har paralympiska spelen arrangerats vart fjärde år, och resten är historia.

Idrott är till för alla, vilket vi ser tydligt i de paralympiska spelen. Dessa tävlingar medför även en rad positiva synergieffekter. Värdlandet satar ofta stort på att förbättra stadens tillgänglighet, och i Paris har detta inneburit att förändringar som normalt skulle ha tagit 20 år nu har genomförts på bara tre år. Stora satsningar har gjorts på stadens kollektivtrafik, där bland annat tunnelbanan och stora delar av busstrafiken idag är tillgänglig för rullstolsburna.

Tillgänglighet och inkludering i samhället är något alla drar nytta av, även om man inte själv har en funktionsnedsättning. I ärlighetens namn hade jag inte reflekterat så mycket över tillgänglighet innan jag själv fick barn och började röra mig med barnvagn. Först då märker man hur varje trappa, trög dörr och elsparkcykel mitt på trottoaren utgör hinder för flera grupper i samhället. Man inser också hur viktigt det är med information om tillgängligheten – hur tar man sig in i lokalen, var ligger hissen, finns det en tillgänglig toalett? Även om alla nybyggen idag följer tillgänglighetsförordningen så sker utvecklingen långsammare i äldre byggnader. Vårt anrika riksdagshus har till exempel trappor på ställen som gör det besvärligt att röra sig med rullstol. Jag är osäker på om samhället någonsin kommer bli 100 procent tillgängligt, men vi rör oss i alla fall i rätt riktning. Under tiden kan vi alla bidra med små gärningar i vardagen, som att hålla upp dörren, erbjuda sittplatsen på bussen eller fråga om någon behöver hjälp.

Paralympiska spelen påminner oss om att vi alla har olika förutsättningar i livet, men att möjligheterna ändå bör vara desamma. Paraidrottare visar hur man, trots motgångar, kan uppnå nästan vad som helst. Dessa personer är förebilder, inte bara för andra med funktionsnedsättningar, utan för oss alla. Det är glädjande att se att intresset för paralympiska spelen ökar varje år, men tittarsiffrorna och mediabevakning är ännu inte jämförbara med de olympiska spelen. Därför vill jag uppmuntra er att följa med tävlingarna och heja på våra finska atleter, vare sig det är från läktaren, soffan eller via sociala medier. De har jobbat stenhårt för att komma dit de är idag och förtjänar allt stöd vi kan ge dem. Det samma gäller dem som kämpade i OS för några veckor sedan, ingen av våra finska idrottare ska känna ensamhet och ångest. Där behöver vi jobba för förändring.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35