Kolumn

Från ord till handling i Norden

05.11.2023 kl. 05:38

Det är tisdagseftermiddag denna vecka. Ljudet från demonstranterna som står med sina palestinska flaggor framför Stortinget i centrala Oslo är så högt så att mötesdeltagarna tvingas använda hörlurar så att de hör vad Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg samt de nordiska statsministrarna säger.

Det är vecka 44, vilket traditionsenligt innebär att Nordiska rådet, det nordiska samarbetets parlamentariska organ, möts - allt för att lyfta fram samarbetsförslag så att Norden ska vara en bättre region att bo, leva och arbeta i. Årets session var den 75e i ordningen och första för mig.

Det extremt oroliga säkerhetspolitiska läget i världen just nu gör att intresset för mötet är större än vanligt. Frågorna duggar tätt, dels om Ukraina och Ryssland men framför allt kring situationen i Gaza. Statsministrarna får frågor om varför Norden splittrades i FN:s generalförsamling om att kräva en omedelbar vapenvila mellan Israel och Hamas. Norge röstade för, de övriga lade ner sin röst eftersom man skulle ha ett tillägg i resolutionen.

I likhet med Österbotten snöade det ymnigt i Oslo i veckan. Under dagen hörs sägas, här kommer det snöflingor från ovan, i Gaza och Ukraina kommer det något annat. Alla nickar instämmande, verkligheten beskrivs bäst då de konkretiseras.

Snart är alla länderna i Norden medlemmar i Nato, bara Ungern och Turkiet godkänner Sveriges ansökan. Det råder en samsyn om att samarbetet mellan de nordiska länderna ska och måste växa kring säkerhets- och utrikespolitiken. Tillsammans är vi starkare på den europeiska och globala arenan och samarbetet behöver utvecklas.

I samtal under veckan märker jag hur många från andra länder frågar oss finländare om vår försörjningsberedskap och hur vi byggt upp den. De övriga nordiska länderna har inte förberett sig på samma sätt som Finland då det gäller till exempel tillgången på mat, el, bränsle, fungerande infrastruktur och tillgång på personal i kritiska samhällsfunktioner. Till infrastrukturen hör förutom vägar såväl till lands som havs även gasledningar, el och fiberkablar men och cybersäkerheten i allmänhet.

Under coronatiden och pågående krigen har vi sett vilken nytta vi i Finland haft av vår försörjningsberedskap, något som vi under fredligare tider funderat på om det är värt att satsa så stora summor på. Nu är vi tacksamma över att vi hade den kvar.

Nordiska rådets mål är att Norden skall vara världens mest integrerade och hållbara region år 2030. Ett realistiskt och bra mål. Våra länder är långt lika med samma utmaningar, till exempel kring befolkningsstrukturen, barn och ungas välmående och satsningar på gröna omställningen. Vi måste bli bättre på att tänka i nordiska banor. För oss i Österbotten och Svenskfinland är det naturligt men det borde gälla mer i hela Finland.

Norden är trots allt vår närmaste samarbetspart. Alla länder drar nytta av ett starkt och integrerat Norden. I ett osäkert världspolitiskt läge behövs detta samarbete mer än någonsin tidigare och Finland behöver därför aktivt arbeta för ett starkare och mer integrerat Norden – inte bara genom ord utan också genom konkreta handlingar. Det vinner vi alla på.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.

11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.

03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.

19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.

12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.

05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.

21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.

01.06.2006 kl. 00:00