Att simma med krokodiler

11.05.2023 kl. 05:43
Regeringsförhandlingarna har nu pågått drygt en vecka och det är mycket känslor och tankar som väckts både innan och under förhandlingarna. På Ständerhuset finns hela tiden en viss spänning i luften även om stämningen är god

Huset är fyllt av förväntansfulla förhandlare och media som noga följer med vart förhandlingarna leder. Sakkunnigas utlåtanden varvas med politiska övertygelser.

 

Jag vill starkt poängtera att SFP inte gett vika för sina värderingar genom att tacka ja till regeringssonderarens inbjudan till Ständerhuset. Vi svarade på regeringssonderarens frågor i enlighet med våra värderingar och kommer under förhandlingarna fortsättningsvis att lyfta fram och jobba för dem. SFP är ett liberalt och borgerligt parti som jobbar på alla plan för ett stabilt, modernt Finland som värnar om individens frihet och allas lika värde.

 

Det är ingen hemlighet att åsikterna hos de förhandlande parterna i Ständerhuset i vissa frågor står långt ifrån varandra. När det gäller frågor om EU, klimat och invandring vet vi alla att åsikterna går isär. SFP vill se ett Finland som följer och respekterar internationella avtal, grund- och mänskliga rättigheter och människovärdet, något som inte är en självklarhet i alla partier.

Vi vill också att man ska få den vård man behöver, att barn och unga får en kvalitativ utbildning, att företagen ges förutsättningar att verka, investera och växa, att jobb alltid ska löna sig och att vår inhemska matproduktion tryggas och kan utvecklas. Här råder det en större samstämmighet mellan partierna även om synsätten kan variera.

 

Som det brukar sägas inom SFP-kretsar; ”vill man bo vid flodstranden måste man lära sig att simma med krokodilerna”. Det här lyfter inte bara fram den starka pragmatism som finns i partiet utan också realismen i att ett litet parti måste anpassa sig för att överleva.

Vi får inte glömma att det för ett parti som SFP är i regeringen som man har möjligheter att påverka. De senaste fyra åren har påmint om hur viktigt det är att ha direkt kontakt till regeringen och till specialmedarbetare. Att redan i lagberedningsskedet lyfta fram viktiga synpunkter eller påvisa konsekvenser. De här möjligheterna garanteras om man sitter med i regeringen. Det är där man ges bättre möjligheter att lyfta upp det man tycker att är viktigt och bromsa icke önskvärda beslut.

Men vägen till regeringen är lång. Under förhandlingarnas gång kommer alla att få ge vika på något för att uppnå sina mål i andra frågor. Ingen kommer att få allt de vill ha och alla måste ge vika på någon punkt. Det här gäller alla partier. Och det här gällde minsann också för fyra år sedan.

Förhandlingarna är än så långe bara i inledningsfasen och det är många och långa diskussioner som ännu ska föras innan ett regeringsprogram ligger på bordet. Vi har varit tydliga med att det är det slutliga förhandlingsresultatet som avgör ifall SFP går med i regeringen eller inte. Förhandlingsresultatet ska ses som en helhet.

 

Så visst är det nu spännande dagar och veckor på gång. Det gäller både de politiskt intresserade och Eurovisionsfantaster. Bilder av Ständerhuset varvas av bilder på en grällgrön bolero i våra olika medier. Precis som förhandlingarna i Ständerhuset delar åsikter delar även Finlands bidrag i Eurovisionen åsikterna. Men oberoende av vilken åsikt man är och vilket läger man tillhör är ju önskan om slutresultatet det samma – att det går så bra som möjligt för Finland. Det är det här vi måste fokusera på och jobba för. Även om det kräver att vi simmar med krokodilerna.

 

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35