Digitaliseringens båda sidor

30.10.2022 kl. 19:49

Att vi lever i en alltmer digitaliserad och uppkopplad värld är ett faktum, de allra flesta av oss bär bland annat en mobiltelefon. Det finns flertalet fördelar med digitaliseringen. Vi kan exempelvis hålla nära kontakt med vänner som bor på andra sidan jorden, vi har möjlighet att ta del av nyheter direkt de publiceras istället för att vänta på tidningen följande morgon men också ta del av olika tjänster snabbt.

Även om digitaliseringens framfart ofta beskrivs som något positivt, vilket den också är, är det minst lika viktigt att komma ihåg vilka nackdelar digitaliseringen medför. Digitaliseringen medför ökade klyftor i samhället där vissa hänger med i den digitala utvecklingen medan andra lämnats vind för våg.

Det är speciellt äldre personer som lider av digitaliseringens framfart eftersom alltmer av det fysiska flyttats till digitala plattformar. Ett faktum är att få av dem som är över 75 år använder sig av digitala tjänster. Det blir allt svårare att betala räkningar, servicekontor stängs, begränsade telefontider, den fysiska kontakten mellan människor minskar och större delar av social- och hälsovården har blivit digital.

Jag deltog förra veckan i en diskussion tillsammans med äldreombudsmannen om hur vi kunde motverka de ökade klyftorna i samhället som den ökade digitaliseringen medför. Under diskussionen presenterade äldreombudsmannen också goda förslag på hur vi kunde gå vidare för att minska på dessa klyftor. Väldigt fina och bra förslag.

Bland annat föreslog äldreombudsmannen att kommunerna föreskrivs en skyldighet att koordinera digitalt stöd för alla som är i behov av det. Äldreombudsmannen föreslog också att en nationellt centraliserad kanal för ärendehantering skapas för personer som inte använder digitala tjänster. Dessa skulle vara steg i rätt riktning men det är också viktigt att finansieringen för dessa projekt i kommunerna säkerställs. Förutom att man har digitalt stöd vid till exempel bibliotek och kurser på medborgarinstitut ser jag att kommunen kan samarbeta med olika föreningar kring detta för att skapa en tryggare digital känsla för de äldre men även andra som vill ha och behöver stöd. Också medierna, speciellt YLE, har en viktig roll.

Det finns också goda exempel på när vården tagit i beaktande att alla inte använder sig av digitala hjälpmedel. Till exempel i min hemkommun Malax ringde hälsocentralen alla över 75 år om coronavaccinet och samtidigt hade dessa personer möjlighet att lyfta fram andra frågor som oroade dem. Det fungerade bra och uppskattades.

Samtidigt behöver vi skapa ett tvärsektoriellt samarbete i hela samhället där alla bär sitt ansvar också för personer som inte använder sig av digitala hjälpmedel av olika orsaker. Personliga tjänster uppskattas och krävs ännu för att säkerställa att alla kan ta del av alla tjänster, till exempel banktjänster, på samma villkor.

Den sociala biten är viktig. Allting kan och ska inte digitaliseras och som beslutsfattare måste vi också ta ansvar dem som inte kan eller vill använda sig av digitala tjänster. Ingen ska lämnas vind för våg bara för att man inte behärskar de nyaste digitala hjälpmedlen. Alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35