En sådan blockpolitik kräver ingen analys kring komplicerade frågeställningar – det verkar räcka att man väljer sida. Målet för ett sådant sätt att göra politik är inte att nå lösningar utan att vinna synlighet, servera enkla sanningar samt förnedra motståndaren.

Mest synlighet får man av att ifrågasätta grundläggande värderingar. Att vår rättsstat är kopplad till internationella normer om mänskliga rättigheter väger inget. I första hand måste vi tänka på det egna intresset säger man, utan att vidkännas hur många som inte inkluderas i detta även inom vårt eget land.

Jag var medlem i den arbetsgrupp som regeringen tillsatte för att korrigera den nuvarande sametingslagen, så att den lever upp till internationella normer. Vi blev färdiga med ett förslag till ny sametingslag redan i maj 2021. Finland har fått kritik av tillsynsorganen för mänskliga rättigheter om att vår lagstiftning inte tillräckligt respekterar samernas självbestämmanderätt. Redan 2019 klandrade FN:s människorättskommitté Finland och sommaren 2022 gav FN:s kommitté mot rasdiskriminering ett avgörande i samma ärende.

Enligt kommittéernas avgöranden har Högsta förvaltningsdomstolens beslut om att inkludera 93 personer i sametingsvalets röstlängd äventyrat ursprungsfolkets självbestämmanderätt. Av de 93 personer som HFD beslutit om att inkludera i vallängden, hade 53 inte grund i själva lagen, utan avgjorts på basen av en helhetsbedömning. För att trygga samernas självbestämmanderätt, så måste lagen ändras. Här står vi nu med en färdig lagproposition som inte får hela regeringens stöd på grund av väldigt polariserat åsiktsklimat.

Arbetet i arbetsgruppen försvårades av att en medlem, som uppenbarligen endast ville stoppa förändringar, valde att inte delta i sökandet av lösningar. Det kändes ojuste, att någon först på sista mötet anmälde att förslaget inte kunde omfattas. Vi hade ändå seriöst arbetat med att söka kompromisser under många möten.

Trots att vi i grundlagen lovar att förbättra samernas ställning i Finland, så har de politiska motsättningarna urartat till den grad att samefolket känner sig oerhört trängt och till och med en befäst institution såsom sametinget är i praktiken hotat.

Med allt detta i bakgrunden känns det viktigt att regeringen tillsatte en sannings- och försoningskommission för samer under hösten 2021. Målet är att synliggöra samernas erfarenheter, och dokumentera diskriminering som samerna utstått från staten. Vi har goda erfarenheter av liknande processer i världen. Under mitt arbete i FN:s urfolksforum bekantade jag mig med den kanadensiska processen. Det övertygade mig om hur viktigt det är att vi dokumenterar även obehagliga händelser, för att vi måste veta om de oförrätter som vårt samhälle utfört. Även om det kanske inte finns någon att ställa till svars, så behöver vi tillsammans bära ansvar för att se till att sådant aldrig sker igen.

Suomen Saamelaisnuoret har vädjat till samefolket för att kommissionen ska fortsätta sitt arbete. De ber att samerna aktivt för diskussioner om kommissionens arbete. Ingen försoning kan ske utan att man lyssnat på dem som berörs och att deras erfarenheter inte förnekas.