Mellan hopp och förtvivlan

28.03.2022 kl. 10:33

I drygt två år har vi levt med coronaviruset. Under pandemitiden har våra sociala kontakter minskat avsevärt. Också ministrarnas möjligheter att röra sig på fältet har varit begränsade. Människomötena ansikte mot ansikte har varit få.  

Igår hade jag glädjen att för första gången på länge göra ett tjänstebesök i Vasa. På agendan hade jag bland annat besök till Vasa förvaltningsdomstol och utsökningsverket. Bägge viktiga enheter i rättsvården. Det är alltid givande att på plats och ställe få diskutera aktuella frågor, och få en färsk lägesbild. Jag har saknat den här delen av mitt arbete mycket.

Förutom att jag har glädjen att fungera som landets justitieminister, är jag också Ålandsminister. Därför var det speciellt roligt att gästa språkbadsskolan Merenkurkun koulu med anledning av den Ålandsvecka som nu pågår i skolorna. En vecka som uppmärksammar 100-årsjubileet av Ålands självstyrelse. Det är härligt att möta barn och unga, lyssna till deras tankar och tillsammans fundera på hur samhället fungerar.

Igår var det också mycket upplyftande att för en stund få ta del av Pampas nationaldag. Den glädje studerande från hela Svenskfinland delade under det redan 30-åriga studentevenemanget gick inte att ta miste på. Våra unga har lidit oerhört av pandemin. Känslan av ensamhet har för många studerande stärkts i takt med att närstudierna och studieevenemangen inhiberades. De unga behöver nu få känna av friheten från restriktionerna, få skratta och dela roliga upplevelser tillsammans. Att vi människor åter kan träffas är viktigt för vårt välmående.

Samtidigt som vi njuter av att samhället öppnat upp, ska vi vara medvetna om att coronaviruset fortfarande finns bland oss. Många insjuknar nu och vår sjukvård är belastad. Regeringen har ändå inga tankar på att återinföra restriktioner. Det kunde ytterligare förlänga pandemin. Däremot är det fortfarande viktigt att iaktta försiktighet och agera ansvarsfullt i förhållande till andra.
 

Kriget i Ukraina berör oss varje dag. Det överskuggar också just nu allt det arbete regeringen gör. 

Putin och Ryssland bär ansvar för all den grymhet som Ukraina och dess invånare utsätts för. Rysslands agerande är så brutalt och så hänsynslöst att vi inte sett något liknande sedan andra världskriget. Miljontals människor flyr sitt hemland, de flesta kvinnor och barn. Krigets kalla ansikte visar sig varje dag i våra tv-rutor och på sociala medier. Den humanitära katastrofen är ett faktum. Det finns mycket som tyder på att krigsbrott begåtts i Ukraina.

Finländarna har visat stor vilja att hjälpa och ta emot flyktingar från Ukraina. Regeringen har också slagit fast att kommunerna ska ersättas för de kostnader för inkvartering och boende som uppstår. Exakt modell klarnar snart.
 

I torsdags deltog jag i ett möte med ett stort antal justitie- och utrikesministrar från EU och hela västvärlden. Ukrainas justitieminister Denis Maliuska deltog också i mötet. Senast jag träffade honom var i Budapest förra hösten. Nu var stämningen betydligt allvarligare, men jag var glad att se honom.

Rysslands invasion av Ukraina är en grov kränkning av internationell rätt. Vid mötet diskuterade vi hur Internationella brottmålsdomstolens utredning i Ukraina kunde stödjas. Kriget i Ukraina framhäver Internationella brottmålsdomstolens betydelse som den enda internationella domstolen där grymma brottsförövare kan ställas till straffrättsligt ansvar. Krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten ska utredas och om anklagelserna visar sig vara grundade, ska de leda till åtal och straff.

 

Anna-Maja Henriksson

Justitieminister och partiordförande, SFP

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35