Tiden före kriget kommer inte tillbaka.

08.03.2022 kl. 13:00
Händelserna från kriget i Ukraina känns i både kropp och själ.

Det är svårt att glädja sig åt egna saker i vardagen då kriget suger ur ens känslor då man ser bilder på pappor som lämnar sina barn för att åka till fronten, eller berättelsen om små barn som dödats eller om ett tvillingpar som föddes för att nästan omedelbart bli föräldralösa. Krig är obeskrivligt hemskt. Putin borde stoppa det meningslösa dödandet som redan tagit flera tusentals liv, och satt över en miljon människor på flykt från sina hem.
Kriget får också enorma ekonomiska konsekvenser. Inga pengar kan ersätta de människoliv och det lidande som nu sker, men det ekonomiska priset kan ha en betydande inverkan för att få slut på kriget. Sanktionerna mot Ryssland är de hårdaste som någonsin införts mot en betydande ekonomi, och de har kommit snabbare än nästan alla hade förväntat sig. Ryssland är inbäddat i den västerländska ekonomin. Även om vi i väst är och har varit beroende av rysk olja och gas är Ryssland ännu mer beroende av oss. För trots sin enorma geografiska storlek är Rysslands ekonomi bara i samma storlek som Spanien.

Alla världens länder har inte och kommer inte sluta handla med Ryssland. Exempelvis Kina och Indien har inte klippt banden på samma sätt som vi, men oavsett kommer bortfallet i handeln med väst och sanktionerna bli en enorm chock för landets ekonomi. Det kommer också innebära kostnader för oss, inte i samma klass, men ändå kännbara. Det är ändå ett billigt pris att betala för att förhoppningsvis i framtiden få leva i fred och säkerhet.
Den ryska rubeln har tappat i värde. Moskvabörsen var stängd hela förra veckan och man vet inte när, eller om, den öppnar igen. Ryssland har byggt upp stora reserver, men en betydande del av dem har blivit frysta i exceptionella sanktioner mot Rysslands centralbank. Vid sidan av sådana åtgärder har enskilda företag beslutat att temporärt eller permanent stänga sina verksamheter i Ryssland samt sluta handla för att inte indirekt finansiera kriget. Den internationella flygtrafiken har nästan helt upphört till landet, liksom flera fraktrederiers transporter.

Krig är dyrt att föra och det kommer börja kännas mycket snart, både direkt och indirekt. Döda soldater, brist på vissa produkter, ransoneringar och en kraftig ekonomisk nedgång som kommer kännas i hela det ryska samhället.
Putin har försökt hålla kriget så hemligt som möjligt för sina medborgare, men det är nu omöjligt att mörka. Därför stängs de få oberoende medierna som varit kvar och lagen hotar med 15 års fängelse för den som uttrycker sig kritiskt. Det har gjort att nästan alla internationella korrespondenter lämnat landet samtidigt som sociala medier som Facebook och Twitter stängts.
Det går tyvärr nästan enbart att se flera olika scenarion av ytterligare försämringar än det är att se vägar ut ur det här.
För även om Ryssland skulle sluta kriget och dra tillbaka sina trupper, vilket är prioritet nummer ett, så kommer relationerna inte återgå till det normala. Misstänksamheten mot Putin och hans regering är så enorm att det inte finns någon väg tillbaka till det som varit så länge han är vid makten. Stabilitet kunde nås, men de enorma förändringarna i Europa som kommit igång både gällande försvarssäkerhet och energisäkerhet kommer inte ändra riktning oavsett utvecklingen i Ukraina. Tiden före kriget är ett avslutat kapitel.

Det är alldeles uppenbart att det varit enorma förluster för Ryssland i Ukraina. Ingen vet dock vilken Putins långsiktiga plan har varit och är tillsammans med de våghalsiga risker han visat sig redo att ta. Ingen vet hur det kommer sluta i Ukraina och vad som hade varit eller är näst på hans lista, samt hur långt han är redo att gå och om förluster påverkar honom. Det gör det hela så farligt.
Vi förlitar oss på ett sätt nu på ukrainarnas mod för att rädda västs och demokratiernas framtid. Vi måste säkerställa deras.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00