Kriget i Ukraina förändrar Europa i grunden

28.02.2022 kl. 07:40
Tecknen på Rysslands attack på Ukraina var många. Ändå kom den, och dess stora magnitud, som en överraskning for de flesta.

Krig kommer alltid plötsligt och det ar naturligt att inte vilja tro att det ska hända.
Den 24 januari sände jag ett meddelande till en vän som tidigare varit statssekreterare i försvarsministeriet: "Vad tror du? Smäller det snart i Ukraina? Konstig känsla i kroppen idag att det snart gör det och gör det ordentligt. Hoppas magkänslan ar fel!"


Tecknen hade varit många och skulle bli ännu fler. Mängden gas som Ryssland levererade till Europa var lågt och man fyllde inte på gaslagren som normalt for vintern. Nivåerna var redkordlåga. Samtidigt flyttade man mer och mer styrkor till Ukrainas gräns och piskade upp retoriken med omöjliga ultimatum på väst. Uppladdningen var så omfattande och dyr att oberoende bedömare konstaterade att den såg identisk ut med riktiga krigsförberedelser, vilket det ju var.


Ryssland drog sedan i gång stora manövrar och tidigarelade en övning av landets kärnvapenstyrkor. Inte minst den enorma övningen i Belarus och att man inte lämnade landet efter övningen, som man sagt, var ett allvarligt sent varningstecken samt att man reste en pontonbro over floden Pripyat fyra kilometer från Ukrainas gräns, som blev känt åtta dagar innan attacken.

Putin hade veckan innan tagit hem sin superyacht, värderad till over 100 miljoner dollar, från Tyskland till Kaliningrad (mitt i vintern!). Rysslands banker importerade dubbelt mer utländsk valuta i kontanter i december än vanligt samtidigt som Ukraina drabbades av hackerattacker och underrättelsetjänster från USA och Storbritannien varnade for exakt det som skulle hända och till vilket Ryssland blånekade. Ännu fler tecken fanns.
Dagen innan attacken fick riksdagen ta del av olika scenarion. De var mycket pessimistiska och var i praktiken olika scenarior av mörkt. Trots det, och trots att jag i en månad hade haft en kuslig känsla i magen, ville jag ändå tro på att det inte skulle hända.
Anledningen till det var att jag i likhet med så många andra hade så svårt att se vad Ryssland skulle vinna på en attack på Ukraina i någon form. Det skulle inte vara rationellt, och just därför ar den så farlig för hela Europa. För oavsett hurudan skala av attack som skulle kommit så skulle den ha mötts av sanktioner. Regionerna Donetsk och Luhansk, for att inte tala om Krim är heller inga guldgruvor for Ryssland. Tvärtom. Ryssland har behövt plöja ner massor med pengar där.
I synnerhet en omfattande attack på Ukraina kändes ännu mer avlägset på grund av landets blotta storlek. Det ar enormt geografiskt för att inte tala om befolkningsmässigt med sina drygt 40 miljoner invånare.

Ukraina har sina egna problem med både korruption och governance, men till skillnad från Ryssland ar det en öppen demokrati med fri press och ett medborgarsamhälle. Man är ett land som med egen fri vilja valt att orientera sig mot väst, inte med tvång utan av önskan. Kanske var det just det som skrämde Putin. Om Ukraina klarar utvecklingen till en riktig demokrati kan hans utveckling av Ryssland vara hotad inifrån av människor som vill ha förändring.
Putins riktiga motiv och slutmål ar ännu okända, men det förbryllar eftersom priset och risken blir så extremt hög for något som inte uppenbart är geopolitiskt rationellt.

Attacken på Ukraina har enat väst och Europa på ett sätt som såg osannolikt ut for ett år sedan. Att det skulle bli sanktioner var det ingen tvekan om, men de sanktioner som nu kommer ar hårdare och snabbare införda än man realistiskt hade kunnat förvänta sig.
Centralt for det har varit Tysklands historiska helomvändning i Rysslandspolitik. Tyskland som for en månad sedan provocerade Ukraina med att sända 5000 hjälmar då andra sände vapen och ammunition, och som varit mycket försiktiga gentemot Ryssland och varit emot att blockera SWIFT, har nu godkänt en sådan blockering samt i helgen sänt 1000 pansarvarnsvapen och 500 luftvärnsrobotar till Ukraina. Man godkände plötsligt också export av nio tysktillverkade artillerikanoner som Estland redan en månad önskat skicka, men behövt tillverkarlandets godkännande. Dessutom meddelade Tyskland igår att man kommer satsa 100 miljarder euro extra på sitt försvar.
Nu blir det inte bara mer sanktioner mot SWIFT utan hårda tag också mot den ryska centralbanken. Dessutom stängs mer av luftrummen over Europa för allt ryskt flyg.
De införda sanktionerna kommer bli mycket dyra for Ryssland, for Europa och for Finland. Därför hade Ryssland kanske inte förväntat sig att de skulle komma så hårt och så snabbt. Putins aggression ar dock så allvarlig for Europa att hårda och dyra sanktioner behövs och är ett billigt långsiktigt pris att betala for att på sikt få leva i fred och trygghet.

Säkerhet och fred i Europa har fått ett dyrare pris som vi måste vara redo att betala. En utökad militär konflikt som kräver ännu fler människoliv är ett pris som inte kan mätas i pengar. Därför är sanktioner ett pris vi måste betala samtidigt som vi i väst fortsätter stöda Ukraina med försvarsmaterial, pengar, humanitär hjälp, diplomati och övrigt stöd.
Det stöd som kommer av enskilda företag, organisationer, idrottsklubbar och enskilda opionsbildare har också stor betydelse. Det finns massor med exempel som förtjänar beröm och som vittnar om stort civilkurage.
Användning av vapenmakt for att lösa tvister måste vara oacceptabelt. Rysslands allvarliga brott mot internationell lag kommer få stora och långvariga konsekvenser i hela Europa. Vi har bara sett början.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00