Har vi välfärd eller jagfärd?

20.01.2022 kl. 07:15
Välfärd är på mångas läppar för tillfället. Om några dagar har vi det allra första välfärdsområdesvalet.

Vi ska rösta om vem som sitter i det nya välfärdsområdesfullmäktige och hur de nya välfärdsområdena byggs upp. Vokabulären kring valet är lite klumpig på svenska men valet är inte mindre viktigt för det. Hur vården fungerar är en central del av vårt välfärdssamhälle. Ett samhälle som jag tror att många av oss uppskattar men vars betydelse vi ibland mår bra av att bli påminda om.

Under coronapandemin upplever jag att synen på välfärdssamhället ändrat. Vad är det vi idag avser med vårt välfärdssamhälle och vad är folks inställning till begreppet? Någonstans på vägen har det fått en alltmer varierande innebörd – beroende på vem du frågar. Vi lever i ett samhälle där det finns allmänna trygghetsstrukturer oberoende individens ekonomiska situation. Du ska vård då du behöver det. Du ska få hjälp då du behöver det. Samhället tar hand om både barn och åldringar. Det här bygger på en hittills självskriven solidaritet om att vi handlar för allas bästa. Hur väl alla system fungerar är en annan diskussion men i grund och botten bygger välfärdssamhället på dessa allmänna trygghetssystem, som vi gemensamt bidrar till. Men de uppstår inte gratis. Vi måste vara beredda att betala för dem och ta ett visst ansvar för att systemet fungerar. Med välfärdssamhället kommer individuella rättigheter men även ett samhälleligt ansvar. Det kräver en lika gemensam kontribution som det gäller en gemensam rätt. Det är här jag tycker mig se en förändring. Är vi faktiskt beredda att upprätthålla ett välfärdssamhälle eller har vi blivit för individualiserade för det?

Grannlandet Sverige har ofta setts som något av en världsförbättrare. Det är ett stabilt land som tagit emot alla med öppna armar. Samhällsansvaret har betonats och alla har hjälpt till. Under coronapandemin har svenskarnas inställning till rekommendationer och framförallt restriktioner därmed förvånat en aning. Sverige har hållit en återhållsam linje då det gällde att stänga ner samhället för att undvika smittspridningen. Restriktionerna har varit få, smittspridningen stor och istället har man varit mycket medveten om de individuella rättigheterna och åtgärder har vidtagits med dem i fokus.

Då vi jämför Sveriges och Finlands coronastrategier och inställning till restriktioner är det på sin plats att blicka bakåt på ländernas historia. Historien skiljer sig åt och det är klart att det här präglar samhället på olika sätt. Men där finländarna ofta varit ett plikttroget folk, tagit samhällsansvar och följt regler ser vi en förändring. Kanske vi i dagens samhälle till och med har det lite för bra. Då de egna rättigheterna testas en aning är man genast upp till kamp. Samhällsansvaret glöms bort och de egna rättigheterna sätts före samhällets bästa. Det är naturligtvis ändå skäl att betona att vaccinationsgraden i Finland tacksamt nog är väldigt hög.

Så nu då vi går till vårt allra första välfärdsval är det också skäl att fundera vad vi avser med välfärd. Vilken service ska vi förvänta oss att vi har rätt att få? Vilka skyldigheter har vi som medborgare? I en allt mer individualiserad värld blir det mer fokus på rättigheter än på skyldigheter. När det går så, har vi också tappat förståelsen för vad välfärdsbegreppet verkligen går ut på. Välfärdssamhällets trygghetssystem fungerar då vi tillsammans och solidariskt ansvarar för dem. Frågan lyder snarast – kan vi fortfarande tala om välfärd eller har vi övergått till jagfärd?

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00