Principer om god förvaltning måste försäkras trots politisk prestige

08.11.2021 kl. 09:12
I politik måste man acceptera att man inte alltid får sin vilja igenom. Det har hänt varje politiker väldigt många gånger. Att acceptera att majoriteten ibland tycker något annat än en själv är en viktig grundpelare i en demokrati. Politik är politik och där är det majoriteten som bestämmer oavsett om besluten blir bra eller dåliga. Ansvar för besluten kan allra senast utkrävas i allmänna öppna val.

Det finns dock saker som vi har sett så viktiga att vi har ställt dem ovanför dagspolitiken. Det är grundlagens stadganden samt rättsstatsprincipen. Till den senare hör principen om god och objektiv offentlig förvaltning. Till principen om god förvaltning hör respekt för riksdagens beslut, grundlagsutskottets utlåtanden samt att lagberedning inleds i god tid för att säkerställa transparens och öppenhet samt möjlighet för justitiekanslern att övervaka att beredningen går rätt till. Dessutom finns principen om likabehandling, en grundlagsenlig rättighet.

 

Jag har inga problem med att finna mig i att förlora en politisk fråga. Däremot gör nuvarande utveckling i social- och hälsovårdsministeriet mig mycket bekymrad eftersom jag upplever att man slirar på de grundläggande principerna.

 

Det är inga stora övertramp i stora principiella frågor, men det är små avsteg från principerna som riskerar leda till godtycklighet i beslutsfattandet och att man undergräver möjlighet till övervakning vilket kan leda till maktmissbruk.

 

Det har hänt för många betänkligheter det senaste året för att fortsatt kunna skylla på att det är bråttom, slarv eller slumpen. Vissa saker verkar nästan vara satta i system, som att fatta beslut på extrainsatta statsrådsmöten och att dela dokumenten i sista stund med följden att justitiekanslerämbetet i praktiken inte får möjlighet att göra sin uppgift eftersom dokument i praktiken kommer för sent för att hinna läsas. Om den kulturen skulle få fortsätta och sprida sig är vi på ett sluttande plan. Kanske är jag som medlem av grundlagsutskottet överkänslig. Oavsett tycker jag inte om det jag ser.

 

Man kan tycka vad man vill om de hälsokontroller vid gränsen som införts. Att jag tycker att det ska slopas inom Norden är en politisk åsikt av mig. Jag har goda argument varför, men får finna mig acceptera om en majoritet vill annorlunda, vilket hittills varit fallet.

 

Däremot är det inte en politisk fråga att behandla olika gränsregioner i Finland olika. Grundlagen gör ingen skillnad på om en gränsregion har landgräns eller inte. Ändå var det med hänvisning till det och till internationella och nationella definitioner om gränsregioner som social- och hälsovårdsministeriet hänvisade till då man beviljade undantag uppe i norr, men inte för Åland. Då vi begärde ut vilka internationella och nationella definitioner om gränsregioner man hänvisade till så visade det sig att det inte fanns några.

 

Då hälsokontrollerna skulle förlängas slog grundlagsutskottet fast att alla gränsregioner måste behandlas lika. Man tog specifikt upp Åland som exempel. Men i stället för att också bevilja Åland undantag så tog ministeriet bort undantagen i norr. På så vis uppfyllde man likabehandlingsprincipen, men det var inte på det sättet som riksdagen ville att saken skulle ordnas.

 

Efter att justitiekanslern ingrep i utformningen av förordningen lovade ansvariga ministern en snabbutredning. Den tog sen 13 dagar att inleda och är ännu inte klar, trots att saken borde vara ganska enkel.

 

Politiskt får man tycka vad man vill, men nu gäller det att förverkliga riksdagens beslut på basis av grundlagsutskottets utlåtande. Politisk prestige får inte riskera gå före principen om god offentlig förvaltning.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00