Principer om god förvaltning måste försäkras trots politisk prestige

08.11.2021 kl. 09:12
I politik måste man acceptera att man inte alltid får sin vilja igenom. Det har hänt varje politiker väldigt många gånger. Att acceptera att majoriteten ibland tycker något annat än en själv är en viktig grundpelare i en demokrati. Politik är politik och där är det majoriteten som bestämmer oavsett om besluten blir bra eller dåliga. Ansvar för besluten kan allra senast utkrävas i allmänna öppna val.

Det finns dock saker som vi har sett så viktiga att vi har ställt dem ovanför dagspolitiken. Det är grundlagens stadganden samt rättsstatsprincipen. Till den senare hör principen om god och objektiv offentlig förvaltning. Till principen om god förvaltning hör respekt för riksdagens beslut, grundlagsutskottets utlåtanden samt att lagberedning inleds i god tid för att säkerställa transparens och öppenhet samt möjlighet för justitiekanslern att övervaka att beredningen går rätt till. Dessutom finns principen om likabehandling, en grundlagsenlig rättighet.

 

Jag har inga problem med att finna mig i att förlora en politisk fråga. Däremot gör nuvarande utveckling i social- och hälsovårdsministeriet mig mycket bekymrad eftersom jag upplever att man slirar på de grundläggande principerna.

 

Det är inga stora övertramp i stora principiella frågor, men det är små avsteg från principerna som riskerar leda till godtycklighet i beslutsfattandet och att man undergräver möjlighet till övervakning vilket kan leda till maktmissbruk.

 

Det har hänt för många betänkligheter det senaste året för att fortsatt kunna skylla på att det är bråttom, slarv eller slumpen. Vissa saker verkar nästan vara satta i system, som att fatta beslut på extrainsatta statsrådsmöten och att dela dokumenten i sista stund med följden att justitiekanslerämbetet i praktiken inte får möjlighet att göra sin uppgift eftersom dokument i praktiken kommer för sent för att hinna läsas. Om den kulturen skulle få fortsätta och sprida sig är vi på ett sluttande plan. Kanske är jag som medlem av grundlagsutskottet överkänslig. Oavsett tycker jag inte om det jag ser.

 

Man kan tycka vad man vill om de hälsokontroller vid gränsen som införts. Att jag tycker att det ska slopas inom Norden är en politisk åsikt av mig. Jag har goda argument varför, men får finna mig acceptera om en majoritet vill annorlunda, vilket hittills varit fallet.

 

Däremot är det inte en politisk fråga att behandla olika gränsregioner i Finland olika. Grundlagen gör ingen skillnad på om en gränsregion har landgräns eller inte. Ändå var det med hänvisning till det och till internationella och nationella definitioner om gränsregioner som social- och hälsovårdsministeriet hänvisade till då man beviljade undantag uppe i norr, men inte för Åland. Då vi begärde ut vilka internationella och nationella definitioner om gränsregioner man hänvisade till så visade det sig att det inte fanns några.

 

Då hälsokontrollerna skulle förlängas slog grundlagsutskottet fast att alla gränsregioner måste behandlas lika. Man tog specifikt upp Åland som exempel. Men i stället för att också bevilja Åland undantag så tog ministeriet bort undantagen i norr. På så vis uppfyllde man likabehandlingsprincipen, men det var inte på det sättet som riksdagen ville att saken skulle ordnas.

 

Efter att justitiekanslern ingrep i utformningen av förordningen lovade ansvariga ministern en snabbutredning. Den tog sen 13 dagar att inleda och är ännu inte klar, trots att saken borde vara ganska enkel.

 

Politiskt får man tycka vad man vill, men nu gäller det att förverkliga riksdagens beslut på basis av grundlagsutskottets utlåtande. Politisk prestige får inte riskera gå före principen om god offentlig förvaltning.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35