Välfärdsområdesvalet handlar om din och min trygghet

06.11.2021 kl. 08:11
Den 23 januari 2022 är en historisk dag. Då går vi nämligen till valurnorna för att rösta i det första välfärdsområdesvalet någonsin. Det är ett viktigt val.

Det handlar i praktiken om frågor som berör oss alla förr eller senare i livet. Det handlar bland annat om sjuk- och hälsovården och äldreomsorgen, om räddningsväsendet och missbrukarvården. Det handlar om servicen till dem med funktionsnedsättning och om tillgången till vård och omsorg på modersmålet.

Därför är det bra att vi får ägna en hel valrörelse åt att diskutera hur vi skall sköta alla dessa frågor som kommer att överföras från dagens kommuner och sjukvårdsdistrikt till de kommande 21 välfärdsområdena samt Helsingfors.

I det här valet väljs ledamöter till det högsta beslutande organet för välfärdsområdet - fullmäktige. I Österbottens välfärdsområde som sträcker sig från Kronoby och Larsmo i norr till Kristinestad och Kaskö i söder, ska det väljas 59 ledamöter. Fullmäktige kommer alltså att besluta om var och hur tjänsterna skall ordnas och hur till exempel vården på svenska och finska ska fungera i praktiken. Välfärdsområdena består av många kommuner och städer, men det betyder inte att vården flyttas längre bort från dig.

För mig och SFP är det ytterst viktigt att vården ska finnas nära dig. Vi vill trygga dagens hälsocentraler. Det behövs fler händer överlag, och fler läkare och sjukvårdare till hälsocentralerna. Där servicen inte idag finns tillgänglig kunde vi ta i bruk till exempel mobila lösningar som hälsobussar. Också de digitala tjänsterna ska utvecklas och du ska i framtiden kunna få kontakt med en vårdare via chatten. Förebyggande åtgärder har stor betydelse, också då det gäller den mentala hälsan. För att kunna garantera en högklassig vård i hela landet krävs innovativa lösningar.

Det är också nu dags att utveckla våra sjukhus istället för att avveckla dem. Våra mindre sjukhus kommer att ha en ny roll i de nya välfärdsområdena och det finns goda möjligheter till ett utmärkt samarbete mellan exempelvis Vasa centralsjukhus och Jakobstads sjukhus. Mellan vårdområdena behöver fungerande samarbetsmodeller byggas upp, och här kommer de kommande förtroendevalda att få en central roll.

Just nu behöver vi bli av med vårdköerna. Köerna för den ickebrådskande vården har vuxit sig långa, särskilt på grund av coronapandemin. För att underlätta trycket på den offentliga vården vore det klokt att också använda den privata vården. Med en servicesedel kunde patienten själv välja den bästa lösningen.


Trygg vård i vardagen handlar om att snabbt få tid till läkaren när du är sjuk, att bli förstådd, att ambulansen kommer när du ringer till 112, att hemvården och den övriga äldrevården fungerar, att rådgivningen kan stöda familjerna och att det finns tillräckligt med skolkuratorer- och psykologer.


En välfungerande vård och omsorg kräver tillräckligt med personal och ett arbetsklimat där vårdpersonalen kan må bra. Situationen idag oroar mig. Vårdare söker sig bort och vårdarbristen är ett faktum på många orter. Det ligger i allas intresse att hitta lösningar för att förbättra situationen. Vi behöver åtgärder på bred front och vi behöver en fördomsfri diskussion som alla kan delta i. 


Ett tillräckligt antal utbildningsplatser för läkare, sjukskötare och närvårdare, välmående och trivsel i arbetslivet, gott ledarskap, jämställdhet, och konkurrenskraftiga löner är centrala pusselbitar med tanke på vårdbranschen. Det slog vi i svenska riksdagsgruppen fast redan i somras.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35