Välfärdsområdesvalet handlar om din och min trygghet

06.11.2021 kl. 08:11
Den 23 januari 2022 är en historisk dag. Då går vi nämligen till valurnorna för att rösta i det första välfärdsområdesvalet någonsin. Det är ett viktigt val.

Det handlar i praktiken om frågor som berör oss alla förr eller senare i livet. Det handlar bland annat om sjuk- och hälsovården och äldreomsorgen, om räddningsväsendet och missbrukarvården. Det handlar om servicen till dem med funktionsnedsättning och om tillgången till vård och omsorg på modersmålet.

Därför är det bra att vi får ägna en hel valrörelse åt att diskutera hur vi skall sköta alla dessa frågor som kommer att överföras från dagens kommuner och sjukvårdsdistrikt till de kommande 21 välfärdsområdena samt Helsingfors.

I det här valet väljs ledamöter till det högsta beslutande organet för välfärdsområdet - fullmäktige. I Österbottens välfärdsområde som sträcker sig från Kronoby och Larsmo i norr till Kristinestad och Kaskö i söder, ska det väljas 59 ledamöter. Fullmäktige kommer alltså att besluta om var och hur tjänsterna skall ordnas och hur till exempel vården på svenska och finska ska fungera i praktiken. Välfärdsområdena består av många kommuner och städer, men det betyder inte att vården flyttas längre bort från dig.

För mig och SFP är det ytterst viktigt att vården ska finnas nära dig. Vi vill trygga dagens hälsocentraler. Det behövs fler händer överlag, och fler läkare och sjukvårdare till hälsocentralerna. Där servicen inte idag finns tillgänglig kunde vi ta i bruk till exempel mobila lösningar som hälsobussar. Också de digitala tjänsterna ska utvecklas och du ska i framtiden kunna få kontakt med en vårdare via chatten. Förebyggande åtgärder har stor betydelse, också då det gäller den mentala hälsan. För att kunna garantera en högklassig vård i hela landet krävs innovativa lösningar.

Det är också nu dags att utveckla våra sjukhus istället för att avveckla dem. Våra mindre sjukhus kommer att ha en ny roll i de nya välfärdsområdena och det finns goda möjligheter till ett utmärkt samarbete mellan exempelvis Vasa centralsjukhus och Jakobstads sjukhus. Mellan vårdområdena behöver fungerande samarbetsmodeller byggas upp, och här kommer de kommande förtroendevalda att få en central roll.

Just nu behöver vi bli av med vårdköerna. Köerna för den ickebrådskande vården har vuxit sig långa, särskilt på grund av coronapandemin. För att underlätta trycket på den offentliga vården vore det klokt att också använda den privata vården. Med en servicesedel kunde patienten själv välja den bästa lösningen.


Trygg vård i vardagen handlar om att snabbt få tid till läkaren när du är sjuk, att bli förstådd, att ambulansen kommer när du ringer till 112, att hemvården och den övriga äldrevården fungerar, att rådgivningen kan stöda familjerna och att det finns tillräckligt med skolkuratorer- och psykologer.


En välfungerande vård och omsorg kräver tillräckligt med personal och ett arbetsklimat där vårdpersonalen kan må bra. Situationen idag oroar mig. Vårdare söker sig bort och vårdarbristen är ett faktum på många orter. Det ligger i allas intresse att hitta lösningar för att förbättra situationen. Vi behöver åtgärder på bred front och vi behöver en fördomsfri diskussion som alla kan delta i. 


Ett tillräckligt antal utbildningsplatser för läkare, sjukskötare och närvårdare, välmående och trivsel i arbetslivet, gott ledarskap, jämställdhet, och konkurrenskraftiga löner är centrala pusselbitar med tanke på vårdbranschen. Det slog vi i svenska riksdagsgruppen fast redan i somras.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00