Att hålla huvudet kallt

25.10.2021 kl. 13:11
Det är tuffa tider och det är lätt att bli frustrerad och irriterad. Samtidigt lever vi i ett tidevarv där det kanske mer än någonsin är fokus på det negativa framom det positiva.

Inte minst sociala medier har bidragit till den utvecklingen. Känslor skapar engagemang som driver sociala mediers algoritmer. Ilska är en stark känsla som verkar lättare att uttrycka än positiva känslor och som gjort narrativet i samhällsdebatten mer negativ.

Problemet är att det negativa lätt blir destruktivt. Alla vet att ett lag presterar sämre om det är dålig stämning, eller se på dagens USA som blivit så polariserat att nästan allt blivit partipolitik. De båda sidorna blir bara argare och argare på varandra trots att alla är amerikaner och de flesta gör sitt bästa varje dag. Samhället som helhet lider när färre har som målsättning att försöka komma överens.

Samma trender syns på olika sätt i hela världen, också här hemma. Med det sagt finns det så klart många gånger då det är motiverat att bli frustrerad. Det viktiga är dock att de känslorna kanaliseras till rätt adress och att man försöker vara konstruktiv. För annars slutar andra att lyssna och då spelar det ingen roll vems fel det är. Resultatet blir då att man inte kommer framåt, och man måste fundera på vem som vinner eller förlorar mest på det.

Det har funnits mornar då jag dragit fram gnällspiken ur byrålådan och tagit fram offerkoftan från garderoben. Men varje gång jag sett mig i spegeln har jag insett att de måste läggas tillbaka om man vill få något framåt. Om man lägger sig arg på soffan med taggarna utåt låter man de andra vinna. Även de dagar man är arg gäller det att hålla fokus, perspektiven och att vara rationell. För om man låter de andra komma under skinnet förlorar man, och jag avskyr att förlora om det handlar om viktiga saker för Åland. Därför ger jag aldrig upp förrän man försökt varje möjlig väg.

Det har funnits gånger vi ändå förlorat, som exempelvis striden om vindkraftstödet. Men vetskapen att man gjort varenda sak man kunde göra gör det möjligt att gå vidare och fokusera på nästa match i stället. Vissa matcher har mer betydelse än andra, och då måste formen vara på topp. En av de svåraste jag varit med om var att få klumpsumman höjd med ett nytt ekonomiskt system. Det fanns många gånger det skulle ha varit enkelt att ge upp. Varje gång sa jag till mig själv att vi på Åland aldrig ger upp så här nära.

Statistikcentralens befolkningsprognos för två veckor sedan visar att Ålands avräkning kommer vara 13 miljoner euro högre år 2040 (räknat på nuvarande penningvärde och skatteintäkter) utan att vi överhuvudtaget behöver strida med finansministeriet, tack vare det nya ekonomiska systemet. Tur att vi inte gav upp.

Nu låter det som om allt skulle vara ett nollsummespel, vilket det självklart inte är. Oftast kan man hitta lösningar som är bra för alla parter bara man är redo att diskutera och kompromissa. Men det är inte alltid enkelt då frustrationen och irritationen vuxit. Det som brukar hjälpa mig hålla huvudet kallt är att fokusera på målet samt kontinuerligt evaluera alla andra möjliga vägar framåt. Om man hittar en annan väg är det ju bingo, men ofta upptäcker man att det inte finns några andra realistiska alternativ än att ta tjuren vid hornen, i stället för att sura, om man vill framåt.

Det är den inställningen som gjort att vi på Åland i 100 år lyckats utveckla självstyrelsen till vad den är idag. Man har inte gett upp, och det får vi inte göra nu heller. Det viktigaste är inte vad andra vill med Åland, utan vad vi själva vill. Så har det alltid varit och det är grunden i vår självstyrelse.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35