Brexit har, och kommer att, ändra dynamiken i EU. Storbritannien var ett stort medlemsland som ofta var en broms på mer integration och som gjorde att axeln Frankrike – Tyskland inte blev för dominant. Från de mindre medlemsländernas sida har EU-kommissionens roll alltid varit viktig för att säkerställa att man tänker på helheten. Brexit förändrar inget i teorin gällande det, men nog i praktiken. För Holland innebär också Brexit att landet inte längre är ett stort litet medlemsland utan blir ett litet stort medlemsland. De bilaterala kontakterna till Holland från Finlands sida blir ännu viktigare, något jag tog upp i diskussionen med Rutte.
Finlands viktigaste partner i ekonomisk EU-politik är traditionellt Tyskland. Sverige är naturligtvis också viktigt och Finlands och Sveriges statsministrar brukar representera varandra ifall någon av dem har förhinder, men Sverige är inte med i eurosystemet. Många frågor har direkt eller indirekt med euron att göra och där är Finland enda nordiska landet. Därför är Berlin den naturliga kontakten då vi som öppna exportberoende ekonomier har mycket gemensamt.
Traditionellt har Finland och Tyskland varit mycket skeptiska till gemensam skuldsättning på EU-nivå. Stabilitets- och tillväxtpakten har varit viktig för att säkerställa att inget EU-medlem skuldsätter sig till den grad att den förlorar kontrollen över sina egna finanser. Den observanta kan konstatera att många redan brutit mot pakten, också Tyskland och Frankrike. Men de stora problemen aktualiserades först i framförallt Grekland som för några år sedan på allvar höll på att tappa kontrollen över sina egna statsfinanser och hade behövt lämna eurosystemet om det inte hade varit för de räddningspaket som andra euroländer ställde upp med då landet inte fick lån på internationella lånemarknader. Motkravet har varit ekonomiska reformer, vilket också har varit kravet för att nu få pengar ur EU:s återhämtningsfond. Ifall reformer görs på rätt sätt kan de betala tillbaka sig mångdubbelt och stärka Europas länder.
Finland och Tyskland har dock varit extremt noga med att eurosystemet inte blir en bankomat. Exakt samma åsikt har Holland och Österrike.
Pandemin påverkade också dynamiken i den ekonomiska politiken då Tyskland på kort varsel ändrade sin syn på gemensam skuldsättning på ett grundläggande sätt. Linjeändringen tog många, inklusive Finland, på sängen. Finland var inte officiellt en del av “snåla fyran” som bestod av Danmark, Holland, Sverige och Österrike i diskussionerna om EU:s återhämtningsfond. I praktiken var Finland ändå med och nu funderar många på om Finland också officiellt borde vara med.
Tyskland kommer snart få en ny regering och det kommer sannolikt betyda ändringar i landets EU-politik, som har betydelse för Finland. EU-kommissionen föreslår också en diskussion om eventuella ändringar i stabilitets- och tillväxtpakten där Finland har betydande intressen. Samtidigt förs den diskussionen nu nästan inte alls i den politiska debatten i Finland där det finns en risk att man nu inte ser skogen för alla träd. Stora frågor aktualiseras nu gällande framtiden och som handlar om EU:s ekonomiska fundament. Finland och framförallt de politiska partierna i Finland måste ägna dem mer tid så att vi också i god tid kan försöka påverka innehållet på riktigt.
