Finland behöver prioritera upp EU-frågorna

21.10.2021 kl. 13:11
I lördags deltog jag i ett möte i holländska Haag med bland annat Hollands statsminister Mark Rutte. Vi var en ganska liten grupp mittenpolitiker som samlades på inbjudan av Ruttes parti, VVD, för att diskutera aktuella EU-frågor

Brexit har, och kommer att, ändra dynamiken i EU. Storbritannien var ett stort medlemsland som ofta var en broms på mer integration och som gjorde att axeln Frankrike – Tyskland inte blev för dominant. Från de mindre medlemsländernas sida har EU-kommissionens roll alltid varit viktig för att säkerställa att man tänker på helheten. Brexit förändrar inget i teorin gällande det, men nog i praktiken. För Holland innebär också Brexit att landet inte längre är ett stort litet medlemsland utan blir ett litet stort medlemsland. De bilaterala kontakterna till Holland från Finlands sida blir ännu viktigare, något jag tog upp i diskussionen med Rutte.

Finlands viktigaste partner i ekonomisk EU-politik är traditionellt Tyskland. Sverige är naturligtvis också viktigt och Finlands och Sveriges statsministrar brukar representera varandra ifall någon av dem har förhinder, men Sverige är inte med i eurosystemet. Många frågor har direkt eller indirekt med euron att göra och där är Finland enda nordiska landet. Därför är Berlin den naturliga kontakten då vi som öppna exportberoende ekonomier har mycket gemensamt.

Traditionellt har Finland och Tyskland varit mycket skeptiska till gemensam skuldsättning på EU-nivå. Stabilitets- och tillväxtpakten har varit viktig för att säkerställa att inget EU-medlem skuldsätter sig till den grad att den förlorar kontrollen över sina egna finanser. Den observanta kan konstatera att många redan brutit mot pakten, också Tyskland och Frankrike. Men de stora problemen aktualiserades först i framförallt Grekland som för några år sedan på allvar höll på att tappa kontrollen över sina egna statsfinanser och hade behövt lämna eurosystemet om det inte hade varit för de räddningspaket som andra euroländer ställde upp med då landet inte fick lån på internationella lånemarknader. Motkravet har varit ekonomiska reformer, vilket också har varit kravet för att nu få pengar ur EU:s återhämtningsfond. Ifall reformer görs på rätt sätt kan de betala tillbaka sig mångdubbelt och stärka Europas länder.

Finland och Tyskland har dock varit extremt noga med att eurosystemet inte blir en bankomat. Exakt samma åsikt har Holland och Österrike.

Pandemin påverkade också dynamiken i den ekonomiska politiken då Tyskland på kort varsel ändrade sin syn på gemensam skuldsättning på ett grundläggande sätt. Linjeändringen tog många, inklusive Finland, på sängen. Finland var inte officiellt en del av “snåla fyran” som bestod av Danmark, Holland, Sverige och Österrike i diskussionerna om EU:s återhämtningsfond. I praktiken var Finland ändå med och nu funderar många på om Finland också officiellt borde vara med.

Tyskland kommer snart få en ny regering och det kommer sannolikt betyda ändringar i landets EU-politik, som har betydelse för Finland. EU-kommissionen föreslår också en diskussion om eventuella ändringar i stabilitets- och tillväxtpakten där Finland har betydande intressen. Samtidigt förs den diskussionen nu nästan inte alls i den politiska debatten i Finland där det finns en risk att man nu inte ser skogen för alla träd. Stora frågor aktualiseras nu gällande framtiden och som handlar om EU:s ekonomiska fundament. Finland och framförallt de politiska partierna i Finland måste ägna dem mer tid så att vi också i god tid kan försöka påverka innehållet på riktigt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35