Bristen på arbetskraft

05.09.2021 kl. 11:27
För två veckor sedan skrev Helsingin Sanomat om att två snabbmatskedjor, Hesburger och Subway, temporärt stängde restauranger i Helsingfors.

Anledningen var inte problem med lönsamhet utan att man inte fick personal. I servicebranschen finns för tillfället 40 000 lediga jobb i hela Finland. Det vet vi också på Åland där hotell- och restaurangbranschen skrek efter personal i somras, alltifrån kockar till diskare. Inte bara snabbmatsställen har svårt att hitta personal. Finare restauranger i Helsingfors som sökt efter kockar får inte en enda ansökan. Samma rapporter kommer från Köpenhamn och Berlin.

Restaurangbranschens problem har bland annat att göra med att många arbetstagare lämnat branschen under pandemin då det var stängt. En hel del fick då jobb i andra branscher och vissa kommer inte komma tillbaka eftersom de nu trivs bra i sina nya jobb. Det här skapar en enorm utmaning för hela sektorn och den som vill ha personal till nästa sommar kommer behöva börja med rekryteringen i ännu bättre tid eftersom konkurrensen om arbetskraften inom sektorn kommer vara så pass stor. Att vara en bra arbetsgivare där personalen trivs är också viktigare än någonsin.

Bristen på arbetskraft gäller dock inte bara restauranger, och kan inte bara förklaras med pandemin. Det handlar om en strukturell förändring där den arbetsföra befolkningen börjar minska. Vården och äldreboenden skriker efter personal på flera ställen i Finland, och det är sannolikt ett problem som bara kommer att öka då det helt enkelt inte finns tillgänglig arbetskraft på många platser.

Länge har vi talat om utmaningen som den ändrade demografin för med sig, men utan att ha gjort speciellt mycket. Nu är problemen här. Att många blir gamla och är friska är en helt fantastisk sak! Problemet är bara att den unga andelen av befolkningen blivit så mycket mindre. Äldre behöver få gå i pension efter ett långt arbetsliv, men om det inte finns unga som kan ta över jobben blir det problem för företag, offentlig service och samhället som helhet.

Finland har länge haft väldigt låga siffror för barnafödande. Även om trenden lite vände år 2020 var födelsetalen så låga att de motsvarade att i genomsnitt varje kvinna skulle få 1,37 barn. Det krävs i medeltal 2,1 barn per kvinna för att en befolkning statistiskt sett inte ska minska, om man räknar bort in- och utflyttning. Var och en bestämmer om sitt eget liv, men alla måste förstå vilka utmaningar vi står inför som samhälle där bristen på arbetskraft sannolikt bara kommer att öka, i många branscher.

Eftersom Finland inte är ensamt om denna utveckling kommer konkurrensen om utländsk arbetskraft fortsätta öka. Hör man på Sannfinländarna skulle man lätt tro att hela världen bankar på Finlands port. Det kunde inte vara längre från sanningen. Genom att upprätthålla en sådan bild riskerar vi däremot förlora konkurrensen om välutbildad personal som vi skulle behöva i många sektorer.

Det är sant att Finland också har många arbetslösa. De arbetslösa är ofta i andra branscher än de lediga jobben. Arbetslösheten måste minskas via omskolning samt att skapa ett socialskydd som är mer uppmuntrande där det alltid lönar sig att ta emot ett jobb, vilket det tyvärr inte gör idag. Vi behöver också underlätta arbetskraftsinvandring, se till att arbetstagare hålls friska så att sjukfrånvaron minskar, skapa incitament för att fler äldre som vill fortsätta arbeta efter pension ska kunna göra det, öka digitaliseringen och automatiseringen så att vi ersätter manuellt arbete med datorer eller maskiner.

Allt detta kommer behövas för att säkerställa att vi i framtiden ska ha tillräckligt med arbetskraft.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35