Då flyttas nämligen arbetskraftstjänsterna från TE-byråerna till kommunerna. Det här är en stor förändring och något som det talats allt för lite om. Fokus i kommunerna ska över en natt skifta från hälsocentraler, sociala tjänster och äldreomsorg till sysselsättning, fritid och livslångt lärande. Det här är en massiv förändring som fått allt för lite utrymme i samhällsdebatten. I alla fall hittills.

Vikten av att en serviceform på något sätt är kopplad till en morot är stor. Det måste finnas en orsak till varför man ska utveckla en tjänst så bra som möjligt. Inte helt sällan är det just ekonomiska faktorer som styr processer. För kommunerna är det här klart – en person i arbetsför ålder som är en del av arbetslivet är fördelaktigare än om den vore arbetslös. Kommunerna vill ju naturligtvis ha så många skattebetalare som möjligt och vikten av att snabbt hitta nya jobb till de som blivit utan är stor. Den här kombinationen kommer att leda till att kommunerna måste utveckla många och goda nätverk med de lokala företagen men också med de lokala utbildningsaktörerna. Det här borde vara den drivkraft som nu får kommunerna att förbereda sig inför sina nya uppgifter.

Eftersom arbetsmarknadens behov ständigt är i rörelse innebär det också att arbetskraften måste följa efter. I klarspråk betyder det att många av oss kommer att få delta i olika former av vuxenutbildningar, fortbildningar och kortkurser för att matcha den framtida arbetsmarknadens behov. Här kommer också ett allt starkare krav på kommunen att snabbt kunna anpassa sig. Ju bättre kommunen känner sina företag, är medveten om det lokala behovet av arbetskraft och förmåga att kunna erbjuda lämplig fortbildning – ja dess bättre kommer kommunerna också att lyckas med sina nya uppgifter.

För att det här pusslet ska lyckas krävs det att kommunerna helt kalibrerar om. Lite karikerat kan man säga att kommunerna nu får parkera rollatorn i välfärdsområdens aula och istället djupdyka in i företagsanalyser, coaching och olika utbildningsmöjligheter. Det här kommer att vara en av de största omställningarna i kommunernas historia och ändå är man i många kommuner ännu bara i startgroparna. De kommuner som nu lyckas kalibrera om, skapa nya samarbetsformer och vara smidiga och flexibla – ja det är de kommunerna som har möjlighet att lyckas. Blir man däremot villrådig och sörjer de funktioner som flyttar bort, ja då missar man tåget. Det är nu som kommunernas roll förändras från att kanske primärt vara en serviceproducent till att bli en mer dynamisk aktör med bättre faktiska möjligheter att påverka sin egen identitet på ett bättre sätt än tidigare. Den omställningen måste påbörjas nu.