Kvann ska vi ta fåltche?

11.09.2021 kl. 08:45
Regeringens budgetförhandlingar blev, efter vissa turer, klar i torsdags. Vid sidan om nästa års statsbudget var flera stora framtidsfrågor på agendan, såsom klimat- och sysselsättningsåtgärder. 

Sysselsättningsgraden i vårt land ligger efter de andra nordiska länderna och vi måste skapa förutsättningar som på ett hållbart sätt stärker den offentliga ekonomin på sikt.  Jag hade själv gärna sett att beslutet om den sysselsättningshelhet på 110 miljoner euro, som regeringen enades om vid sina halvtidsöverläggningar i våras, skulle ha fattats nu men det blir i stället av senast den 15 februari 2022. Bra så och även bra att hushållsavdraget nu höjs, något vi i SFP aktivt arbetat för.

 

De ekonomiska hjulen går allt hårdare igen efter den första coronatiden och det har eskalerat behovet av arbetskraft - antalet lediga jobb i Österbotten har fördubblats sedan juli 2020, och många företag har allt större problem med att hitta lämplig personal.  

 

En bekant fras som hörs just nu inom fler branscher i Österbotten är ”Kvann ska vi ta fåltche?”. Bristen på arbetskaft sätter hinder för fortsatta investeringar, utvidgnings- eller tillväxtpotential.

 

Flera åtgärder krävs men bland annat den arbetskraftsrelaterade invandringen är ett måste, vi behöver både händer som expertkunskap. Till följd av detta skapar regeringen nu en s.k. expressfil på två veckor för att främja arbetskraftsinvandringen. Elektroniska ansökan om uppehållstillstånd för specialsakkunniga och tillväxtföretagare samt deras familjemedlemmar ska avgöras inom 14 dygn från det att ansökan lämnats in. 

 

Också offentliga sidan och vården står inför växande arbetskraftsbrist. Med minskad nativitet och således sjunkande mängd arbetsför befolkning befinner vi oss i en situation där 8 av 10 yrken inom social-och hälsovårdssektorn lider av akut arbetskraftbrist, en siffra som knappast kommer som en överraskning för någon.

 

Hur rädda situationen? Fler utbildningsplatser förändrar inget utan tillräckligt intresse och antal sökande.  Enligt beräkningar behöver vi en minst 200 000 personers tilläggskapacitet till vårdsektorn innan år 2030 – en siffra som kan nås endast med hjälp av arbetskraftsinvandring.

 

I Syd-österbotten har man länge påvisat lyckade resultat med arbetskraftinvandring från andra länder, karosseri- och växthusverksamheten som det mest lysande exemplen i vårt land. Samtidigt kräver en smidig arbetskraftinvandring åtgärder, och en fungerande vardag för en nyanländ familj grundar sig på möjligheter till skola, fritidsintressen och daghem. Språkkunskaper är förstås även viktiga.

 

Den kommande tiden kommer att vara avgörande och även den offentliga sektorn måste vara redo att hantera arbetskraftsbristen och andra problem som konkurrenskraftig lön, personaldimensioneringar och arbetsvillkor. Kampen om potentiella anställda till kommunerna och landskapsområden kommer att bli tuff och det gäller för alla att vara vakna. 

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00