Vem är rädd för trollen?

08.09.2021 kl. 10:15
Det var inte helt oväntat att nättrollen aktiverade sig då jag deltog i en flyktingdiskussion i A-studion.

Jag frågade i förväg YLE-journalisten Sakari Sirkkanen vilket det journalistiska målet var med att sammanföra mig och De Grönas Iiris Suomela med representanter från samlingspartiet och sannfinländarna, som synligt profilerat sig i hård och hatisk retorik gentemot asylsökande. Jag upplevde att denna uppställning var en typisk falsk balans-situation, där de som försvarar mänskliga rättigheter ställs emot dem som ifrågasätter dessa rättigheter - precis såsom våra möjligheter i politiken skulle ligga mitt emellan dessa två synsätt.

 

I verkligheten bygger Finlands grundlag på främjande av mänskliga rättigheter, likvärdigt för var och en. Det är inte möjligt att diskriminerande tillämpa rättigheter och skyldigheter på endast finländska medborgare. Vi har som land även förbundit oss till särskilda och bindande FN-konventioner om t.ex. rätt att söka asyl och kriterierna för att få skydd.

 

Om man tänker som sannfinländarnas ordförande skrev i ett twitter-meddelande, att Finland inte längre ska ta emot någon alls från Afghanistan, så vill man egentligen bryta våra internationella avtal och isolera oss från de internationella sammanhang vi byggt upp. Om man generaliserande utmålar människogrupper eller förnedrar och sprider negativa falska sanningar, så hetsar man hat som kan ha ödesdigra konsekvenser för de utsatta men även för hela samhället.

 

Sirkkanen hade kanske inte tänkt igenom upplägget från denna synvinkel, och svarade mig att det enligt honom blir en bra diskussion. För mig skulle det vara viktigt att vårt mest seriösa politiska diskussionsforum i TV istället gav utrymme för äkta ömsesidig diskussion, djupare insyn, meningsbyte om nyanser och svåra överväganden. En s.k. ”juupas-eipäs”-diskussion om människors lika värde känns inte som det mest ändamålsenliga sättet att använda skärmtid på – som panellist eller tv-tittare.

 

Denna typ av diskussion, speciellt om invandring, flyktingar och mänskliga rättigheter, uppviglar alltid till att nättrollen aktiverar sig med förtal, nedlåtande kommentarer, e-mails och förvrängda memes. Via denna kommunikation får man en känsla av utbredd vrede och man tappar lätt uppfattningen om att dessa troll inte är så många. De är ofta organiserade, systematiska och skickliga aktörer som eftersträvar att erövra det offentliga diskussionsutrymmet för att vända blicken inåt och skapa motsättningar.

 

Det är viktigt att vi inte tillåter nättrollen omöjliggöra en konstruktiv och progressiv debatt om exempelvis situationen i Afghanistan. Jag önskar att de politiska debatterna i media mera fungerade som en samlande kraft för att dryfta de utmaningar vi står inför, och mindre som ett underlag till en onyttig troll-diskussion. Jag är inte rädd för trollen, men använder även i fortsättningen min tid till annat än att slåss med dem på nätet.

Eva Biaudet

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00