Världens största idrottsfest

05.08.2021 kl. 14:47

Under den senaste veckan har jag följt med de olympiska spelen i Tokyo. Den största av alla idrottsfester i världen. För första gången hålls spelen utan publik p.g.a. den pågående corona-pandemin. Idrottare från världens alla hörn tävlar i över 30 OS-sporter och över 300 grenar. Det i sig är fascinerande.

 

Jag vet - jag är lite idrottstokig. Kanske just därför tycker jag det är extra skoj att vart fjärde år också följa med sporter som jag annars inte följer så noga. Så jag har kommit på mig själv med att förutom friidrott och fotboll, också titta på bl.a. skateboard, simning, segling, fälttävlan, gymnastik, trap och boxning. Och visst har mycket hänt sedan Finland och Helsingfors fick stå värd för de Olympiska sommarspelen 1952. Spelen har utvecklats och blivit så omfattande, att det inte är många länder och städer i världen som mera mäktar med att arrangera tävlingarna. Det är på sätt och vis synd. Kommer sommarolympiaden i sin nuvarande form att överleva, det är frågan. Att splittra upp spelen på flere länder är säkert inte omöjligt, men inte vore det riktigt samma sak.

 

Men det har också hänt mycket annat. Då jag som barn började följa med OS, ungefär i samband med München 1972, fanns det två Tv-kanaler att följa. Lasse Viréns fantastiska OS-guld på 10.000 meter har etsat sig i minnet. Han blev den stora OS-hjälten, som föll under loppet, steg upp och sprang förbi alla andra. Vem kan glömma den bilden? Men också radion kom till stor hjälp. I samband med OS i Montreal 1976 lyssnade jag mitt i natten till referatet när Antti Kalliomäki tog OS-silver i stavhopp. Idag kan tävlingarna följas på många sätt också över nätet. Det har underlättat mycket för idrottsfolket runt om i världen.

 

Men det som framförallt ändrats upplever jag att är idrottarnas situation. Idag är de riktigt stora stjärnorna, mer än stjärnor. De har blivit en form av produkter, som ska leva upp till sponsorers och världens förväntningar. En börda som kan bli för tung att bära. Det har vi fått se även nu i Tokyo, då den fantastiska gymnasten, mångfaldiga världsmästaren i mångkamp och fyrfaldiga OS-guldmedaljören från Rio de Janeiro, Simone Biles, inte längre orkade med all press, utan valde att avstå från att tävla i ett flertal av sina toppgrenar. Jag hoppas det hon gjorde öppnar ögonen på idrottens världssamfund och alla aktörer där runt. Alla idrottare är också mänskor. Mänskor med känslor. Ingen idrottare borde behöva känna att hen ”nedgraderats” till en produkt som ska klara av alla förväntningar och helst överträffa dem med råge, för att sälja ännu bättre.

 

En sund själ i en sund kropp. Det var målet redan i antikens Grekland då grunden till dagens Olympiska spel lades. I den bästa av världar handlar toppidrott om att få hålla på med något man älskar, att få utvecklas, känna att man lyckas och når sina mål, att trägen träning bär frukt och att man gillar tävlandet.

 

 

Om glädjen försvinner - ja då blir det tungt att hålla sig kvar på toppen och att motivera sig att fortsätta.

 

Bland det finaste med OS tycker jag är ögonblicken då man ser idrottarens glädje över att ha överträffat sina egna förväntningar. Vi har haft många sådana stunder redan. Det är en fröjd att följa den finländska OS-truppen i dessa spel. Många oerhört fina prestationer och mycket äkta idrottsglädje. Förebilder för kommande generationer idrottare, precis som bl.a. Lasse Virén i tiden.

 

 

Anna-Maja Henriksson

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00