- Det har länge varit klart att Finland behöver en social- och hälsovårdsreform som sätter patienten i fokus och tryggar finländarnas rätt till god vård och omsorg i hela landet också i framtiden. Nu kommer social-, hälso- och sjukvården att finnas under samma hatt då ansvaret förs från kommunerna till 21 nya välfärdsområden samt Helsingfors stad. Det bäddar för en smidigare service för individen. I 15 år har vi arbetat på en reform och nu blir den äntligen verklighet, säger Henriksson.
Till skillnad från tidigare innehåller den nu godkända lagen en särlösning för Nyland. Landskapet delas upp i sammanlagt fem välfärdsområden (Västra Nyland, Östra Nyland, Vanda-Kervo, Mellersta Nyland och Helsingfors stad), varav Helsingfors stad är ett eget område.
– Särlösningen är livsviktig för Nyland med sin stora befolkningsmängd och gör att vi kan säkerställa att besluten kring vården också i framtiden fattas nära nylänningarna. Utan denna lösning hade Nyland blivit ett alltför stort område med över 1,7 miljoner invånare, där närdemokratin och de språkliga rättigheterna lätt hamnat i kläm.
- Då man behöver vård och omsorg är det särskilt viktigt att få service på sitt modersmål. Ett resultat av SFP:s målmedvetna arbete är att de språkliga rättigheterna nu beaktats mycket bättre än i tidigare modeller. Varje tvåspråkigt välfärdsområde ska ha en nationalspråksnämnd som får en betydande roll för att förverkliga de språkliga rättigheterna för den språkliga minoriteten. Nämndens ordförande har en automatisk närvaro- och yttranderätt i styrelsen för välfärdsområdet. Detta är mycket viktigt för att trygga att den språkliga servicen beaktas i välfärdsområdets beslutsfattande.
- Det är också oerhört viktigt att det finns en lösning för finlandssvenska funktionshindrade och deras framtida service. Även om Kårkulla i sin nuvarande skepnad upphör ska servicen såklart finnas kvar. Här har Egentliga Finland en viktig roll i att koordinera samarbetet mellan de tvåspråkiga områdena.
Servicesedlar kan användas som tidigare
Servicesedlar används redan i nuläget för att möjliggöra att den privata sektorn stöder den offentliga för att exempelvis förkorta vårdköer och trygga tillgången till vård.
- Den offentliga sektorn ska också framöver ha det huvudsakliga ansvaret för finländarnas social- och hälsovård. Samtidigt kommer den privata och tredje sektorn att ha en viktig roll i att trygga finländarnas jämlika tillgång till vård. Detta är särskilt viktigt inom äldreomsorgen där Finland inte skulle klara sig utan den tredje sektorn, säger Henriksson.
- Särskilt viktigt är också att riksdagen bekräftade att den så kallade Kronobymodellen är möjlig och att kommuninvånarna kan få sin vård tryggad genom avtal mellan Österbotten och Mellersta Österbotten.
- Jag är också nöjd att finansieringsmodellen har ändrats i den riktning som SFP senaste höst förutsatte. Regeringen fortsätter nu utreda en landskapsskatt. Välfärdsområdenas finansieringsbas kommer i alla händelser att tryggas.
Välfärdsområdens tillfälliga förvaltning påbörjar sitt arbete inom några veckor. Dess uppgift är att bereda praktiska ärenden för att välfärdsområdenas fullmäktige ska kunna inleda sin verksamhet 1.3.2022. Från 2023 har kommunerna inte längre en roll som anordnare av vården.
- Nu blir det upp till områdena att förverkliga reformen och bygga upp det praktiska. Samtidigt innebär reformen en lättnad för kommunerna när vården överförs till välfärdsområdena och kommunerna kan koncentrera sig på småbarnspedagogik, skola, markplanering, näringslivsutveckling och annan närservice, säger Henriksson.
