Interpellation om reformen av social- och hälsovårdstjänsterna

01.06.2021 kl. 15:00
Gruppanförande 1.6.2021 hållet av ledamot Veronica Rehn-Kivi.

Ärade talman,

Vad kommer vi att tänka på om behandlingen av social- och hälsovårdsreformerna under de senaste valperioderna? Jag tänker främst på nyheterna om nattliga förhandlingar, live-sändningarna bakom olika dörrar och turbulensen efter grundlagsutskottets utlåtanden. Under den här valperioden har behandlingen dock varit annorlunda. Det har visserligen förts hårda förhandlingar, men man har lyckats förbättra modellen avsevärt. Behandlingen i grundlagsutskottet har varit uppenbart harmonisk. Därmed är vi i all tystnad i en situation där vi kan ha ett godkänt social- och hälsovårdspaket i sommar.

 

Jag förstår mycket väl att oppositionen måste vara emot förslaget, av princip. Men för att vi inte i onödan ska se bara hotfulla bilder ska jag – än en gång – gå igenom några saker som verkar glömmas bort.

 

Jag börjar med finansieringslösningen. För det första finns det inga slutliga summor i detta skede och beräkningarna förändras ständigt. För det andra är den nuvarande finansieringsmodellen betydligt bättre än den som till exempel Samlingspartiet försvarade under förra valperioden. I denna modell finns det ett tak för nedskärningarna, både på kommunnivå och inom välfärdsområdet och kommunerna kompenseras för förlusterna. Kommunerna har en genuin möjlighet att fortsätta sin verksamhet inom viktiga sektorer såsom utbildning och regionplanering, och dessutom tryggas kommunernas förutsättningar att göra investeringar.


 

Men det är ingen hemlighet att finansieringsfrågan har varit svår för SFP. Finansieringsbasen är nu mångsidigare tack vare partiet. Modellen tar bättre hänsyn till utmaningarna i de växande regionerna, tvåspråkigheten, samerna och skärgårdens ställning. Till skillnad från förra valperioden sker också övergången till den nya finansieringen långsamt.


 

Vår utmaning ligger fortfarande i att vi mäter antalet knäoperationer när det som vi borde mäta är hur många knän som inte behövde opereras i och med bra förebyggande vård. Finansieringen baserar sig till stor del på de behovskoefficienter som Institutet för hälsa och välfärd har tagit fram, och därför är det viktigt att modellen vidareutvecklas.

 

Det kalla faktumet är att vår nuvarande modell varken är jämlik eller kostnadseffektiv. Många får bra vård medan en alltför stor del inte gör det. Därför har det reformarbete som gäller själva vården pågått redan länge i ministeriet. Till detta hör till exempel kvälls- och veckoslutsmottagningar, att socialservicen i allt högre grad integreras i hälso- och sjukvården samt forskning i effektiva arbetssätt. Det är mycket svårt att genom strukturerna ändra på vardagserfarenheten av om man får service eller inte. Det är människorna på fältet som åstadkommer förändringen.

 

Genom samarbete kan man skapa under. Ett fint exempel är Nylands lösningen där områdets kommuner tillsammans sökte lösningar till hur reformen borde förverkligas. Kommunernas gemensamma förslag är nu en del av reformen och den ger helt nya förutsättningar än förra periodens massiva landskap med 1,7 miljoner invånare. Ett annat exempel på samarbete är de tvåspråkiga landskapens möjlighet att tillsammans planera och avtala om hur de svenskspråkiga tjänsterna borde erbjudas i framtiden. I denna modell har man utgått från hur strukturerna kan stödja förverkligandet av de svenskspråkiga tjänsterna i praktiken. Jämfört med förra periodens modell har vi nu en genuin möjlighet att påverka i beslutsfattande och få vår röst hörd i välfärdsområdena.

 

I Finland har man hållit på med social- och hälsovårdsreformen allt för länge. Nästan alla partier här i salen har i något skede deltagit i beredningen av den. Vi vet alla hur svårt det är. Ändå måste vi kunna göra ändringar. Nästan alla internationella kreditvärderingsinstitut anser att strukturreformer är nödvändiga för att Finlands kreditvärdighet ska bestå. En uppmaning att slutföra reformen finns också i nästan alla rekommendationer som hänför sig till den ekonomiska politiken. Rekommendationerna från till exempel kommissionen och Europarådet omfattar social- och hälsovården regelbundet.

 

Ärade talman,

Svenska riksdagsgruppen inser och erkänner att inte heller denna modell är perfekt och att det finns många öppna frågor. Så är det alltid när det handlar om en reform av denna omfattning. Det viktigaste i den här situationen är att reformen bedöms vara tillräckligt bra eftersom Finland och finländarna behöver en reform. Vid sidan av dessa diskussioner är det skäl att komma ihåg att vi som politiker bär ansvar för hela landet, ekonomins hållbarhet och politikens trovärdighet. Billiga poäng blir dyra på lång sikt. Tack!

Svenska Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35