Interpellation om linjen i den ekonomiska politiken

18.05.2021 kl. 15:00
Gruppanförande framfört av gruppordförande Anders Adlercreutz.

Ärade talman,

Efter påsken i år har den finländska politiken visat prov på mera dramatik än vad man normalt skulle önska. Först regeringens halvtidsgranskning på Ständerhuset som drog ut över en vecka och sedan debatten här i riksdagen om EU:s återhämtningspaket. En fråga som debatterats grundligt här i riksdagen, av alla partier. 

Ändå sedan slutet av förra sommaren då EU-paketet hade förhandlats färdigt har saken behandlats både i plenum, i utskotten och i offentligheten. Att andra partier i förra veckan inte ville ställa upp på Sannfinländarnas inbromsningsdebatt där ingenting nytt i sak mera kom fram är helt logiskt. Till demokrati hör att då man har olika åsikter så röstar man. Man ska få tala, men att medvetet fördröja processen eller att söka olika kryphål i riksdagens arbetsordning är inte ägnat att stärka tron på landets förmåga att fatta beslut.

EN riksdagsledamot skall driva saker, inte bromsa. Vårt värv är att diskutera, bearbeta, ja samarbeta - inte att läsa godnattsagor ur talarstolen eller att narcissistiskt posera för den egna somepubliken. Bästa opposition: Om man inte ser det har man missförstått sin uppgift. 

Den här institutionen fungerar när alla respekterar den. Också de oskrivna reglerna. 

 

Ärade talman,

Många har säkert redan glömt att Sannfinländarna redan tidigare år har tillgripit interpellationsvapnet för att stoppa återhämtningspaketet. Och visst, det är ett helt korrekt vapen att tillgripa om man inte har förtroende för regeringens politik. Nu debatterar vi en interpellation som kommit till med Samlingspartiet i spetsen.

Statsminister Marin och finansminister Vanhanen har redan svarat på Samlingspartiets fråga om varför regeringen var beredda att tumma på rambudgetprinciperna. De närmaste åren kommer Finland att ha extra utgifter som en följd av coronakrisen. 

Trots att vi genom en lyckad politik och genom att alla finländare agerat ansvarsfullt klarat oss bättre än de flesta har krisen ändå satt sina spår. 

Britternas sorti från EU ger oss en tilläggsräkning och det finns också andra faktorer (Veikkaus) som gör att det är mer realistiskt och framförallt ansvarsfullt att stegvis balansera budgetramen.

Budgetramen är ett viktigt verktyg. Att överskrida den är inte nånting man skall ta lätt på. Men denna kris har inte heller varit obetydlig. 

Också inom regeringen fanns det olika åsikter om hur stor balanseringsåtgärden skall vara år 2023. Och resultatet är den kompromiss som vi har här nu. Det hör till politikens mest genuina väsen att söka kompromisser och sedan gå framåt. Utan kompromissförmåga avancerar ingenting. Och framförallt, bästa riksdag: Det som hållit ihop vårt land också under svåra tider har varit just detta, en förmåga att kompromissa. Det är ansvarsfullt. 

Tack vare den enighet som nåddes har regeringen goda möjligheter att fortsätta på det goda arbete som gjorts de två första åren av denna valperiod. Fastän det stundtals såg tveksamt ut, undveks en regeringskris som kunde ha haft oanade följder för landet. För – handen på hjärtat – Finland är inget krisland. Och som jag sade: I internationell jämförelse har denna regering hanterat coronaviruskrisen alldeles ypperligt – nu gäller det att lyckas också i exitpolitiken.

Finland har många styrkor. Vi har ett tryggt och fungerande samhälle – det har betydelse för att locka mer investeringar och utländsk arbetskraft. Vi har förnybara råvaror och är ett välutbildat folk. Vi vet att det finns en stor global efterfrågan på digitalt kunnande och avancerad miljöteknologi, som vardera är finländska styrkor.

Allt detta kan regeringen nu målmedvetet avancera vidare med. För regeringen Marin har det varit viktigt att bibehålla en god verksamhetsmiljö både för större företag och för innovativa småföretag. Det är en linje som Svenska riksdagsgruppen och SFP i alla lägen entydigt försvarat.

 

Samlingspartiet et co frågar i sin interpellation hur det gick med sysselsättningsåtgärderna. Repetition är alla lärdomars metoder, så jag säger än en gång: 

Redan innan halvtidsgranskningen blev aktuell har regeringen fattat beslut om flera konkreta sysselsättningsåtgärder som på ett bestående sätt förflyttar balansen på arbetsmarknaden i en positiv riktning. Pensionsslussen slopas, och samtidigt uppmuntras och stöttas äldre personer över 55 att vara aktiva på arbetsmarknaden och orka längre i arbetslivet. Det här är en betydande strukturell åtgärd. 

De åtgärder som regeringen beslutade om vid halvtidsöverläggningen ska ge 40 000–44 500 nya sysselsatta. Före utgången av regeringsperioden fattas dessutom beslut om sysselsättningsåtgärder som stärker de offentliga finanserna med 110 miljoner euro. Regeringen har som mål att sysselsättningsgraden är 75 procent i mitten av årtiondet.

Dessutom förnyas arbetsförmedlingen och vi SFP är också mycket nöjda med att regeringen ser ett höjt hushållsavdrag som ett sätt att stimulera servicesektorn.

Mycket återstår ännu att göra och vi behöver konkretisera den vägkarta som långsiktigt åtgärdar hållbarhetsunderskottet.

Finland har förutsättningar att klara sig i fortsättningen – den offentliga ekonomins skuldgrad är fortfarande på en rimlig nivå, cirka 70 procent, medan euroområdets medeltal är kring 100 procent. Men för att övervinna problemen – vi har exempelvis en snabbt åldrande befolkning – behövs beslutsförmåga och vilja att avancera.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00