Samlingspartiet blev ofrivillig vågmästare för EU:s återhämtningsfond

10.05.2021 kl. 11:12

På onsdag kommer riksdagen att rösta om Finlands ratificering av EU:s återhämtningsfond. Det är rätt ovanligt att en ratificering är högt på agendan eftersom det ju handlar om saker som redan godkänts preliminärt då statsministern i förhandlingarna haft mandat från riksdagen. I Danmark och i Sverige diskuteras frågan inte alls trots att deras riksdagar också måste ratificera beslutet. Man kan ju inte längre påverka innehållet, konstaterade en dansk diplomat till mig.

 

Det som är skillnaden i Finland, och som skiljer tidigare ratificeringar, är att det inte räcker med en normal enkel majoritet för att godkänna den. Riksdagens grundlagsutskott slog fast att en kvalificerad majoritet, två tredjedelar, behövs för att godkänna förhandlingsresultatet. Då räcker inte regeringens majoritet, utan då behövs ett av de två större oppositionspartierna, Sannfinnländarna eller Samlingspartiet för att få ihop rösterna. Sannfinländarna har sagt att de säger nej oavsett förhandlingsresultat. Därför har Samlingspartiet fått vågmästarroll i frågan.

 

Grundlagsutskottets beslut var kontroversiellt och vi hamnade rösta i ärendet, något som är mycket ovanligt. En klar majoritet av de sakkunniga var av åsikten att enkel majoritet skulle räcka för att godkänna ratificeringen i riksdagen. Ändå valde en knapp majoritet, 9-8, i utskottet att kräva att den skulle behöva två tredjedelar. Det byggde på en extremt snäv tolkning av de sakkunnigas utlåtanden. Därför är det svårt att se grundlagsutskottets beslut på annat sätt än att politik smög sig in och skymde den juridiska bedömningen, som alltid ska vara fokus. I utskottet representerar man inte politiska partier, utan ska enbart se frågor ur grundlagens ögon.

 

Centerns ledamöter beslöt att gå på två tredjedelar. I fall politik skulle ha blandat sig i beslutet är det inte svårt att se partiets motiv. Genom att kräva två tredjedelar skulle de i praktiken sätta Samlingspartiet i en jobbig sits. Så blev det.

 

Det som är lite mer överraskande är hur Samlingspartiet själva lyckades sätta sig i den jobbiga sitsen. Partiets ledamöter stödde två tredjedelar, vilket var emot majoriteten av sakkunniga, vilket avgjorde att hela ratificeringen nu hänger på partiet. Skulle de ha stött enkel majoritet i grundlagsutskottet hade partiet kunnat agera med fria händer i onsdagens omröstning. Nu kan man inte rösta nej om man inte vill fälla hela återhämtningsfonden. Ett sådant beslut skulle få enorma konsekvenser för Finlands EU-medlemskap och det vill så klart inte Samlingspartiet.

 

Därför sa man för två veckor sedan att man kommer rösta blankt, men efter att vissa av partiets ledamöter sagt att de går emot den linjen och röstar nej har man ändrat linjen på nytt och kommer nu rösta ja, även om man officiellt säger att alla har fria händer. Partiledaren Petteri Orpo är europeiska EPP:s vice ordförande, dit också EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen hör. Det måste ha varit lite svettigt att svara då von der Leyen ringde och frågade om Samlingspartiet tänkt fälla hela paketet.

 

Det tänker man nu uppenbarligen inte göra, men ens risken att det skulle kunna ske visar att dagspolitiken riskerade få överhanden mot Finlands långsiktiga intressen. Frågan är om det är början på en större ideologisk förskjutning i partiet, eller bara en större taktisk felbedömning då man nu råddat till det ordentligt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35