På onsdag kommer riksdagen att rösta om Finlands ratificering av EU:s återhämtningsfond. Det är rätt ovanligt att en ratificering är högt på agendan eftersom det ju handlar om saker som redan godkänts preliminärt då statsministern i förhandlingarna haft mandat från riksdagen. I Danmark och i Sverige diskuteras frågan inte alls trots att deras riksdagar också måste ratificera beslutet. Man kan ju inte längre påverka innehållet, konstaterade en dansk diplomat till mig.
Det som är skillnaden i Finland, och som skiljer tidigare ratificeringar, är att det inte räcker med en normal enkel majoritet för att godkänna den. Riksdagens grundlagsutskott slog fast att en kvalificerad majoritet, två tredjedelar, behövs för att godkänna förhandlingsresultatet. Då räcker inte regeringens majoritet, utan då behövs ett av de två större oppositionspartierna, Sannfinnländarna eller Samlingspartiet för att få ihop rösterna. Sannfinländarna har sagt att de säger nej oavsett förhandlingsresultat. Därför har Samlingspartiet fått vågmästarroll i frågan.
Grundlagsutskottets beslut var kontroversiellt och vi hamnade rösta i ärendet, något som är mycket ovanligt. En klar majoritet av de sakkunniga var av åsikten att enkel majoritet skulle räcka för att godkänna ratificeringen i riksdagen. Ändå valde en knapp majoritet, 9-8, i utskottet att kräva att den skulle behöva två tredjedelar. Det byggde på en extremt snäv tolkning av de sakkunnigas utlåtanden. Därför är det svårt att se grundlagsutskottets beslut på annat sätt än att politik smög sig in och skymde den juridiska bedömningen, som alltid ska vara fokus. I utskottet representerar man inte politiska partier, utan ska enbart se frågor ur grundlagens ögon.
Centerns ledamöter beslöt att gå på två tredjedelar. I fall politik skulle ha blandat sig i beslutet är det inte svårt att se partiets motiv. Genom att kräva två tredjedelar skulle de i praktiken sätta Samlingspartiet i en jobbig sits. Så blev det.
Det som är lite mer överraskande är hur Samlingspartiet själva lyckades sätta sig i den jobbiga sitsen. Partiets ledamöter stödde två tredjedelar, vilket var emot majoriteten av sakkunniga, vilket avgjorde att hela ratificeringen nu hänger på partiet. Skulle de ha stött enkel majoritet i grundlagsutskottet hade partiet kunnat agera med fria händer i onsdagens omröstning. Nu kan man inte rösta nej om man inte vill fälla hela återhämtningsfonden. Ett sådant beslut skulle få enorma konsekvenser för Finlands EU-medlemskap och det vill så klart inte Samlingspartiet.
Därför sa man för två veckor sedan att man kommer rösta blankt, men efter att vissa av partiets ledamöter sagt att de går emot den linjen och röstar nej har man ändrat linjen på nytt och kommer nu rösta ja, även om man officiellt säger att alla har fria händer. Partiledaren Petteri Orpo är europeiska EPP:s vice ordförande, dit också EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen hör. Det måste ha varit lite svettigt att svara då von der Leyen ringde och frågade om Samlingspartiet tänkt fälla hela paketet.
Det tänker man nu uppenbarligen inte göra, men ens risken att det skulle kunna ske visar att dagspolitiken riskerade få överhanden mot Finlands långsiktiga intressen. Frågan är om det är början på en större ideologisk förskjutning i partiet, eller bara en större taktisk felbedömning då man nu råddat till det ordentligt.
