Antalet fall har gått ner de senaste veckorna och trenden i Finland går på många håll mot det bättre. Då vi ser på hur vi har hanterat krisen hittills så har vi faktiskt klarat oss bra i ett internationellt perspektiv, såväl då det gäller antalet insjuknade i Covid-19 som ekonomiskt. Det ska var och en ha ett stort tack för.
Vi har vant oss att se den grön-vita skylten med texten ”Exit” i allmänna utrymmen, på flygplan och kryssningsfartyg. En skylt som visar vägen ut och visar på reservutgångar ifall den ordinarie dörren är stängd. Nu står vi inför en annan typ av exit, nämligen frågan om hur vi steg för steg ska ta oss ur coronakrisen. Det är dags att blicka framåt, att söka efter de bästa exitvägarna som inte för oss tillbaka in i krisen så att dörren stängs igen.
Samma dag som regeringens så kallade halvtidsria började, kunde vi på morgonen offentliggöra Finlands officiella strategi för hur vi ska börja öppna upp samhället. Som justitieminister med ansvar för demokratifrågor tycker jag att det var väldigt viktigt att medborgare och olika samhällsaktörer har kunnat säga sitt om strategin. På basis av kommentarerna som kommit har regeringen också gjort ändringar till strategin. Grundtanken är att vi stegvis ska avveckla de restriktioner och begränsningar som vi alla börjar bli innerligt trötta på. I första skedet ska barn och unga kunna återgå till närundervisningen och hobbyer. I april-maj ska utomhushobbyer för barn födda 2002-2007 få fortsätta, och i början av juni fortsätter tävlings- och hobbyevenemang utomhus samt ungas sommarlägerverksamhet. Senast i början av juli kunde också tävlingsverksamhet inomhus få köra igång igen.
I maj blir det dags att öppna upp bland annat museer och bibliotek. Caféerna och restaurangerna har fått öppna igen den här veckan. Det är ett viktigt etappmål som många sett fram emot. Öppethållningstiderna och antalet besökare begränsas ännu beroende på coronaläget i det landskap man verkar. Jag vet att det här irriterar och förstår det också väl. Varje vecka kommer regeringen nu att följa med läget och vartefter landskapen kommer ner till det vi kallar grundnivån, får restaurangerna lösare tyglar. Min förhoppning är att vi helt ska kunna avstå från begränsningarna då vi närmar oss midsommar.
Kultursektorn, idrotten och evenemangsbranschen har haft det oerhört tufft. Också här jobbar regeringen för att kunna inge hopp och framtidstro och jag är glad att vi i onsdags kunde komma överens ett stort stödpaket på cirka 230 miljoner som riktar sig till bland annat frilansare, kulturinstitutioner och föreningar av olika slag. Går allt väl ska vi då vi går mot juli månad kunna träffas på sommarteater, konserter och fotbollsmatcher. Det finns ett stort uppdämt behov bland oss att få njuta av kultur i alla dess former, att få träffa varandra och vara med om gemensamma upplevelser.
För att vi nu ska lyckas hålla i denna goda trend med minskat antal smittade, krävs ändå att vi inte förhastar oss. Vi måste fortsättningsvis orka hålla avstånd, bära ansiktsmask och vara noga med handhygienen. Vi behöver inte blicka långt över Finlands gräns för att se att läget snabbt kan försämras. Just nu har såväl Sverige som Tyskland en ogynnsam utveckling och på många håll i världen går det inte alls mot det bättre. Därför är det också så viktigt att vi nu får mera vaccin. Det är också viktigt att ta vaccinet då man erbjuds det. Ju fler som fått vaccin, dess bättre också för hela samhällets motståndskraft mot viruset.
När kan man då resa? Ja, det återstår att se, men vill man vara optimist så kan det kanske mot slutet av sommaren vara ett bättre läge på många håll. Vi kan förstås också resa inom landet. Det finns mycket att uppleva i vårt vackra Finland. Frågan om det s.k. vaccinationspasset är också intressant. Jag ser fram emot att vi på EU-nivå kommer framåt med ett gemensamt ”grönt pass”. Den stora obesvarade frågan hittills har varit huruvida en person som fått en dos vaccin ändå kan bära på coronaviruset och smitta andra, eller inte. Då den frågan fått ett svar är det också möjligt att ta ställning till hur detta pass kunde användas. Förhoppningen är naturligtvis att vi åtminstone kunde använda det för smidigt resande.
Exitplanen är ingen absolut sanning, den är en vägkarta som förändras beroende på terrängen. Hur väl vi lyckas beror på oss alla, på dig och mig. Vi har lyckats hittills – jag vill tro att vi ska göra det också nu.
