Exit-strategi och ljus i tunneln

21.04.2021 kl. 06:47
Alla har vi vant oss att se den grön-vita skylten med texten ”Exit” i allmänna utrymmen, på flygplan och kryssningsfartyg. En skylt som visar vägen ut och också visar på reservutgångar ifall den ordinarie dörren är stängd.

Nu står vi inför en annan typ av exit, nämligen frågan om hur vi steg för steg ska ta oss ut ur coronakrisen mot ett mera normalt liv. Det gäller att hitta de exitvägar som inte för oss tillbaka in i krisen så att dörren stängs igen.

 

Efter Estonia-katastrofen för drygt 20 år sedan, hade jag en längre tid lite obehag för att åka med färjan till Sverige. Jag tog som vana att alltid söka upp det ställe dit jag skulle gå ifall det skulle hända något. Jag kollade var flytvästarna och räddningsbåtarna fanns och gjorde mig så bekant som möjligt med fartygets trappor och gångar. Jag ville vara beredd ifall det värsta skulle inträffa. 

 

Nu har vi också orsak att skissa på olika sätt att öppna upp samhället igen. Regeringen har kommit med ett förslag till exit-strategi som medborgarna och olika samhällsaktörer kunnat kommentera. Grundtanken är att vi stegvis ska avveckla de begränsningar som vi alla börjar bli hjärtligt trötta på. I första skedet ska barn och unga kunna återgå till närundervisning och hobbyer. Därefter blir det dags att öppna upp bl.a. muséer och bibliotek. Caféerna och restaurangerna har fått öppna igen den här veckan. Ett viktigt etappmål som många sett fram emot. Öppethållningstider och antalet kundplatser begränsas ännu beroende på coronaläget i landskapet. Jag vet att den här saken irriterar och förstår det också väl. Regeringen kommer nu att följa med läget varje vecka. Vartefter antalet nya coronafall går ner och områden kommer ner till grundnivån, får restaurangerna lösare tyglar. Min förhoppning är att vi helt ska kunna avstå från begränsningarna då vi närmar oss midsommar.

 

Andra sektorer som lidit mycket är kulturen, idrotten och evenemangsbranschen. Också här jobbar regeringen för att kunna inge hopp och framtidstro. Vi utarbetar ännu ett stödpaket. Bl.a. frilansare, kulturinstitutioner samt föreningar ska stödas. Går allt väl ska vi då vi går mot juli månad kunna träffas på sommarteater, konserter och fotbollsmatcher. Det finns ett stort uppdämt behov bland oss människor att få njuta av kultur i alla dess former och vara med om gemensamma upplevelser.

 

För att vi nu ska lyckas hålla i denna goda trend med minskat antal smittade krävs ändå att vi inte förhastar oss. Vi måste fortsättningsvis orka hålla avstånd, bära ansiktsmask och vara noga med handhygienen. Vi behöver inte blicka långt över Finlands gräns för att se att läget snabbt kan försämras. Därför är det också så viktigt att vi får mera vaccin. Varje dag ökar antalet som fått sin första spruta. Ju högre vaccinationstäckningsgrad, dess bättre för att hindra viruset att spridas.

 

Frågan om det sk. vaccinationspasset är också intressant. Jag ser fram emot att vi på EU-nivå kommer framåt med ett gemensamt ”grönt pass”. Den stora obesvarade frågan hittills är huruvida en person som fått en dos vaccin ändå kan bära på coronaviruset och smitta andra eller inte. Före vi har svar på den frågan är det också omöjligt att ta ställning till hur detta pass kunde användas.

 

Slutligen. Exit-strategin kommer inte att vara någon absolut sanning, utan en vägkarta som kommer att leva beroende på hur terrängen förändras.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35