Grundlagsutskottet om rörelsefriheten

03.04.2021 kl. 07:27
Regeringen gav för ett par veckor sedan ett mycket uppmärksammat lagförslag om att få begränsa rörelsefriheten för att ytterligare försöka minska spridningen av coronaviruset.

Målsättningen var att i huvudstadsregionens kommuner samt i Åbo för en tre veckors period införa kraftiga begränsningar i hur människor fick röra sig. Efter att i två dagar hört en stor mängd sakkunniga kom vi i grundlagsutskottet fram till att lagförslaget inte var förenligt med grundlagen.

 

Lagförslaget kunde inte förvekligas på det sätt som regeringen tänkt. I likhet med övriga beslut i utskottet fanns inga politiska överväganden. Utskottet är partipolitiskt oberoende och fattar beslut i enlighet med utlåtanden från landets främsta grundlagsexperter, såväl professorer och justieombudsmannen. Alla var tämligen eniga i sina utlåtanden.

 

Därför var det sist och slutligen lätt för utskottet att bli enhälliga även om det politiska trycket i frågan var högt. Regeringen hade kommit till förslaget efter tre dagar av jobbiga förhandlingar där partierna sinsemellan i offentligheten var splittrade. Sådant ökar risken för att lagförslagen innehåller politiska kompromisser, inte noggranna juridiska övervägningar, som sedan skapat problem i grundlagsutskottet.

 

Justiekanslern, men också ansvarig understatssekreterare på statsrådets kansli, har fått mycket kritik över hur de alls kunde låta ett så här viktigt lagförslag gå till riksdagen utan att man hade säkerställt att det inte skulle strida mot grundlagen. Det är viktigt att man där går igenom rutinerna, men det är onödigt att peka finger. Alla försöker göra sitt bästa och alla jobbar under stor tidspress, politisk press samt stress. Slutresultatet visar ändå att systemet fungerar och att alla har sina roller där integritet finns. Så klart är det inte roligt för grundlagsutskottet som helhet eller för vår ordförande Antti Rinne, förra statsministern, att i praktiken vara med och fälla ett extremt viktigt lagförslag för hans efterträdare från samma parti. Det understryker dock att det i grundlagsutskottet enbart handlar om juridik, inte om politik. Grundlagens, och grundlagsutskottets, uppgift är hela tiden att säkerställa att ändamål inte börjar helga medlen, oavsett vad det gäller.

 

Vad var då problemet i själva lagförslaget. Lagförslaget var helt felaktigt uppbyggt eftersom det konstaterade att allt var förbjudet (att röra sig utanför hemmet) förutom det som var lagligt (undantag om att gå till butiken eller motionera etc). I en rättsstat så måste utgångspunkten alltid vara den omvända. Allt som inte är förbjudet är tillåtet. Det blir i praktiken omöjligt att hålla reda på en lång lista undantag människor skulle inte veta vad som är lagligt eller inte. Man skulle riskera att självkriminalisera de som tolkat ett undantag fel. Skulle man bryta mot lagen ifall man på vägen hem från matbutiken (lagligt skäl att gå ut enligt förslaget) skulle köpa med sig en bukett från blombutiken (inte lagligt skäl att gå ut enligt förslaget).

 

Vem som skulle bötfällas skulle också riskera bli svårbedömt vilket hade försatt poliserna i en osäker juridisk situation. På vissa punkter i lagförslaget sköt man ena över eller förbi målet för det man ville uppnå. Grundlagsutskottet såg att man kunde nå det man är ute efter med mer riktade insatser som inte skulle betyda så här kraftigt generella ingrepp i grundläggande rättigheter. Regeringen drog därför tillbaka lagförslaget från riksdagen i onsdags kväll innan påsk.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35