Sannfinländarnas angrepp på justitieministern är obegripligt

29.03.2021 kl. 11:16
Sannfinländarna beslöt att under riksdagens plenum i tisdags väcka misstroende mot justitieminister Anna-Maja Henriksson. Misstroendet handlar om att justitieministern, som leder justitieministeriet, på regeringens vägnar lämnat ett förslag om att ändra vallagen och skjuta upp kommunalvalet i riket med åtta veckor till den 13 juni.

Förslaget är dock inte justitieministerns eget eller ens regeringens trots att ett lagförslag så klart alltid måste beredas i ett ansvarigt ministeriums namn med medföljande tjänstemannaansvar. Förslaget att flytta fram valet fattades gemensamt av riksdagspartierna på ett möte. Åtta av nio partier ville flytta valet på grund av att man såg risker med att förrätta valet då pandemiläget nu är osäkert på flera platser i landet där de nya mutationerna ändrat riskbedömningen på kort tid. Det enda partiet som motsatte flytten av valet var sannfinländarna.

 

Partiet sökte nu någon de kunde skylla på. Att skylla på justitieministern, som i en parlamentarisk process i praktiken bara fungerar som budbärare, är helt obegripligt och djupt orättvist. Justitieministern, oavsett vem det är, har alltid hållit ett armslångt avstånd till diskussioner om val eftersom det inte är regeringen som ska diktera villkoren. I stället har justitieministeriets valchef Arto Jääskeläinen, den högsta statliga tjänstemannen på området, en central roll tillsammans med alla riksdagspartiers partisekreterare. I stora beslut tar man alltid hjälp av oberoende grundlagsexperter. Så också denna gång.

 

Att flytta ett val är en mycket allvarlig sak och just därför måste det finnas tydliga skäl för att göra det. Institutet för hälsa och välfärd, THL, målade upp olika scenarier inför valdagen. Det värsta scenariot visade på en så stor mängd smittade att risken för att många inte skulle kunna utnyttja sin rösträtt på ett tryggt sätt var överhängande. Om människor är sjuka i coronaviruset på valdagen skulle de inte kunna utnyttja sin rösträtt. Om människor sitter i karantän skulle det gå att ordna möjlighet att rösta, men inte om antalet var för stort. Om människor är rädda för att bli smittade kanske man inte använder sin rösträtt. Dessutom måste valfunktionärer känna att det är tryggt. Alla dessa saker för med sig risker för både legitimiteten och hela valets giltighet.

 

Ifall en viss andel av en kommuns röstberättigade inte har möjlighet att använda sin rösträtt finns risken att valet i de kommunerna skulle ogiltigförklaras och behöva förrättas på nytt. Därför är det rimligt att flytta fram valet en relativt kort tid för att säkerställa hälsosäkerheten. Det gör man nu ytterligare genom att förlänga tiden för förhandsröstning, kunna arrangera utomhus- eller drive-in-röstning samt hoppas på att viruset trängs tillbaka överlag av det varmare vädret. Dessutom kommer många hundratusentals fler finländare vara vaccinerade då.

 

Grundlagsutskottet var riksdagens ansvariga utskott i ärendet. Vi hörde landets främsta sakkunniga. Alla stödde framflyttande av valet. Utskottet godkände flytten enhälligt, också de tre sannfinländska medlemmarna i utskottet. Därför är det obegripligt att partiet ändå föreslog misstroende mot justitieministern. Det är inget annat än politisk teater. Justitieministern fick ett betryggande stöd i förtroendeomröstningen i fredags. Hon fick så klart mitt fulla stöd.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35