Att flytta ett val

17.03.2021 kl. 05:58
För nästan exakt ett år sedan tog vi för första gången i bruk beredskapslagen i fredstid.

Om någon sagt då att vi om ett år kommer att leva med undantagsförhållanden, diskutera eventuella begränsningar i människors rörelsefrihet och skjuta upp kommunalvalet hade man väl närmast betraktats som mer eller mindre oseriös.

Coronaviruset har visat sig vara mer seglivat än vi kunde ana och nu sprider sig den sk. brittiska varianten snabbt. Det var också det som i praktiken fick åtta av nio riksdagspartier att inse att det klokaste vi nu kan göra är att flytta kommunalvalet från 18.4 till 13.6.

Sedan hösten har justitieministeriet och THL jobbat hårt för att det ska kännas tryggt att gå och rösta. Kommunerna har getts anvisningar om att det ska finnas tillräckligt med vallokaler, plexiglas, ansiktsmasker och handdesinficeringsmedel mm. De har ombetts söka lösningar för att människor ska kunna rösta utomhus och för t.ex. ”drive-in” röstningsmöjligheter. Man har sökt lösningar för en fungerande hemmaröstning, eftersom vi kan anta att det är flere som kommer att önska rösta hemma. De som ska sköta hemröstningen kommer också att få vaccin.

 

Det som justitieministeriet emellertid inte har kunnat rå på är själva coronaläget som har försämrats snabbt. Så snabbt att alla utom sannfinländarna hade beredskap att byta åsikt – kan man väl säga – över en natt, då THL fredag 5.3 förde fram att det är tryggare att ordna valet i maj-juni.

Det var ett svårt beslut för oss alla att ta. Tröskeln att flytta ett val i en demokrati ska vara hög. Val håller vi för att människor ska kunna komma till tals, visa sin åsikt och påverka hur samhället ska utvecklas. Det handlar om demokratins kärna. I en situation där risken var hög att människor inte pga. virussituationen skulle gå och rösta, fanns det uppenbara risker att valet skulle misslyckas och valdeltagandet bli lågt. Justitieministeriets tjänstemannasyn var också klar. Det fanns inte längre förutsättningar att ordna ett hälsosäkert val i april. Då incidensen stiger, ökar också smittorisken. Hur skulle man samtidigt kommunicera åt befolkningen att ni ska undvika kontakter men gå och rösta?

 

Kort och gott hade vi bara dåliga alternativ. Det gällde att välja det minst dåliga. I juni har troligen smittläget förbättrats och flere finländare har fått sitt vaccin, inklusive alla 70 år fyllda och de som hör till riskgrupp. Om flere kan och vill delta i valet i juni är redan det trots allt en vinst för demokratin!

 

Vissa har riktat kritik mot att vi inte har nätröstning i Finland eller att vi inte har möjlighet till brevröstning i hemlandet. Skulle det vara enkelt och lätt att genomföra, ja då hade det gjorts. Men nu är det varken enkelt eller lätt. Nätröstning är förknippat med omfattande risker för utomstående manipulation och cyberattacker. Brevröstning i större skala förknippas med risker för valhemligheten. Vem kan kontrollera att den som röstat gjort det av egen fri vilja? Klart är ändå att vi har orsak att lyfta diskussionen om framtidens sätt att rösta. Vi behöver ett system som också skulle klara av mycket exceptionella förhållanden. Beredskapslagen behöver uppdateras då vi kommit igenom denna kris. I samband med det arbetet är det också på sin plats att söka lösningar för genomförande av val i situationer där människors kontakter måste begränsas.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35