Stängda gränser

15.02.2021 kl. 14:07
Det känns konstigt och märkligt med de i praktiken stängda gränserna i Norden, i synnerhet mellan Sverige och Åland. Gränserna mellan Finland och Sverige var knappast ens under kriget så stängda som de är nu.

Finland införde gränskontroller redan för ett knappt år sedan. Gränskontrollerna har sedan justerats ett flertal gånger.

 

Sedan förra våren har det funnits en allmän rekommendation om att undvika allt utom nödvändiga resor. Det som nu bidrar till den senaste vågen av gränskontroller, som också Sverige för första gången under pandemin infört, är de olika mutationerna av coronaviruset. Det är anledningen till att Sverige stänger gränserna, trots att mutationerna redan finns där. På grund av att det finns så mycket av mutationerna redan i Sverige och i andra länder funderar Finlands regering nu på ytterligare skärpningar i reserekommendationer. Så här halkar man lätt in i en ond spiral där medborgare sedan hamnar i kläm och där sinne för proportioner samt rim och reson lätt blir något avlägset.

 

Det är viktigt att ta coronaviruset och mutationerna på stort allvar. Det gör också de allra flesta. En stor majoritet av både finländare och ålänningar har inte varit utomlands eller ens utanför Åland det senaste året. Samtidigt är det viktigt att konstatera att det finns en hel del människor som bara måste resa av olika anledningar. De är inte en stor skara, men för dem behövs det fungerande undantag och särlösningar så att man inte hamnar i kläm.

 

Nu hamnar vissa dock i kläm, och det är ett politiskt misslyckande för det nordiska samhället. En ålänning på väg hem från Norge till Åland får inte åka igenom Sverige trots negativt coronatest. En estnisk lastbilschaufför, i en lastbil med två chaufförer, får inte åka tillbaka igenom Sverige till Finlandsfärjan eftersom han inte sitter bakom ratten. Han måste bli kvar i Norge. En åländsk pappa med delad vårdnad över ett litet barn får inte åka till Sverige och hämta hem barnet utan att betala 230 euro för ett negativt coronatest. Särbon, med partnern på andra sidan om Ålands hav, har klump i magen då reserestriktioner ständigt ändrar. Så här kan vi inte ha det.

 

För mig har det varit självklart att vi måste bekämpa coronaviruset. Det har också varit lika självklart att vi inte kan sätta medborgare, som i ovan nämnda fall, i kläm bara för att de råkar ha nödvändig orsak att resa över en nationsgräns som i praktiken aldrig funnits tidigare. Vi måste kunna hitta praktiska lösningar för dessa personer, i synnerhet då situationen ändå är under kontroll i Finland, i Sverige och på Åland. Även om Finland och Sverige valt olika strategier, och läget i Finland är bättre är det lätt att tro att vi är fem före katastrofen när man hör vissa politiker. Detta trots att enbart 18 personer i hela landet intensivvårdas för Covid-19 samt att sjukvårdsfallen kontinuerligt sjunkit de senaste veckorna och riskgrupperna vaccineras.

 

Den här veckan kommer ytterligare finländska åtgärder gällande gränserna presenteras. Jag har gjort mitt yttersta för att de ska drabba Åland så lite som möjligt så att inte fler ska hamna i kläm. Jag är optimistisk att det ska ordna sig. Samtidigt måste arbetet med att få Finland och Sverige att koordinera vilka grupper som undantas fortsätta så att färre blir i kläm. Även om det är för sent för en nordisk coronastrategi är det inte för sent att koordinera undantagen samt hur man gemensamt ska öppna upp igen i takt med att fler personer blir vaccinerade.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35