Riksmötets öppningsdebatt

09.02.2021 kl. 15:00
Svenska riksdagsgruppens anförande hölls av gruppordförande Anders Adlercreutz.

Ärade talman,

Det är lätt att trivialisera, att göra en karikatyr. Att lägga etiketter på människor och grupper. Att bortse från fakta och anspela på fördomar eller förutfattade meningar. 

Det här är bekant för oss alla inom politiken.

Men vi vet också alltför väl vart det leder. Och trots det kan vi inte motstå frestelsen ibland. 

Men samtidigt – om vi inte ser fakta, verkligheten, kan vi inte gå framåt. Då tar vi till oväsentliga, sekundära åtgärder i stället för de faktiska, konkreta. 

När vi inleder arbete i år är det bra att se var vi står. Att se fakta. Vad har vi gjort och vad har vi framför oss. Inte vad vi tror, vad vi befarar, utan vad vi vet. 

Inför coronakrisen hade vi inget facit. Alla länder stod inför en helt ny uppgift. Också vi, också denna regering. 

Vi har inte idag ett slutbetyg att ta till. Men vi kan avlägga en mellanrapport. Finland kan idag skatta sig lycklig för att vara ett av de länder som kommer ut ur krisen med minst blessyrer. Vi har klarat oss bra enligt alla mätare – både de epidemiologiska och de ekonomiska. 

Vår sjukvård har prövats, men hållits igång. Vår ekonomi har gungat, men klarat sig. 

Förra året gjordes redan en hel del konkreta, strukturella reformer – som vi ser resultaten av i år. 

Det, att alla barn igen har en subjektiv rätt till småbarnspedagogik på heltid är en stor jämlikhetsfråga. Det gagnar alla. 

Förlängningen av läroplikten är betydande, strukturell utbildningsreform som både lärare och nationalekonomer förespråkar. Bara det är sällsynt. Det är en satsning på unga.

Under hösten fattade vi beslut om flera konkreta sysselsättningsåtgärder som på ett bestående sätt förflyttar balansen på arbetsmarknaden i en positiv riktning. Pensionsslussen slopas, och samtidigt uppmuntras och stöttas äldre personer över 55 att vara aktiva på arbetsmarknaden och orka längre i arbetslivet.

Redan nu har denna regering – trots att vi samtidigt skött en epidemiologisk och ekonomisk kris – gjort lika betydande sysselsättningsåtgärder som den föregående regeringen under hela regeringsperioden. Trots att oppositionen påstår annat, så kan man säga att det arbete som inleddes under Sipiläs regering har fortsatt. 

Också regeringens halvtidsgranskning i april kommer att ha fokus på åtgärder som höjer sysselsättningsgraden. SFP och Svenska riksdagsgruppen vill se lokala avtal. Vi vill se en utvidgning av hushållsavdraget. Vi vill förbättra sysselsättningstjänsterna och se över det inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstödet. I en situation där den internationella konjunkturen är svår att förutspå är det väsentligt att vi själva gör all vad vi kan för att säkerställa en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi.

Coronkrisen resulterade förra året i ett rekordstort underskott. Men det verkar bli mindre än befarat. Att det har krympt något är bra, eftersom det betyder att vi snabbare kan nå en balans i den offentliga ekonomin. Under våren måste den vägkarta som åtgärdar hållbarhetsunderskottet, uppdateras och konkretiseras.

I sinom tid – inte nu – behövs också förnuftiga, välavvägda anpassningsåtgärder.

Det är viktigt att vi 2021 ser vår roll i Norden och i Europa. Som svar på coronakrisen har Finland tillsammans med ledarna för samtliga EU-länder enats om ett återhämtningsinstrument. Den ska finansiera investeringar som ska förändra den europeiska produktionsstrukturen i en mer hållbar riktning. Den har en praktisk men också symbolisk betydelse.  Det ska ge ny tillväxt och nya jobb men också ett stärkt förtroende. 

Finland har vid årsskiftet tagit över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Coronaepidemin och de begränsningar som införts ska inte göra oss blinda eller immuna för det nordiska samarbetet. Tvärtom, under Finlands ordförandeskap måste vi stärka världens bästa gemenskap, världens starkaste regionbrand. Trots coronan, och särskilt efter denna omvälvande pandemi, är det lika viktigt som förut att människor och företag kan verka fritt inom Norden och att vi tillsammans med våra likasinnade grannar hanterar klimatkrisen, och andra mindre problem, med ett gott nordiskt samförstånd.

 

Ärade talman,

Jag inledde med att tala om de förenklingar vi ofta gör i den politiska retoriken. 

Att tänka sig att vi i denna värld kunde välja bort globalt ansvar eller ansvar för miljön, är totalt främmande för SFP. Att ta till en politik som inte baserar sig på en respekt för rättsstat och de mänskliga rättigheterna är inte ett val vi kan göra. 

Det här är universella värderingar som styr och som ska styra Finlands politik, oberoende av hur regeringen är uppbyggd.

Det är inte vänster eller höger, utan framåt. 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35