Kolumn

Ett nervkittlande val

15.11.2020 kl. 07:39

Vart fjärde år väljer världens största demokrati sin president. För fyra år sedan besökte jag USA strax innan valet och det hade varit roligt att besöka landet också denna gång.

Tanken var faktiskt att jag skulle ha besökt demokraternas kongress i somras. Tyvärr gjorde coronapandemin det omöjligt.

Läget inför årets presidentval mellan Donald Trump och Joe Biden var mycket intressant. Fast jag personligen många gånger har förundrats av den sittande presidentens uttalanden, har många amerikaner tilltalats av hans ledarstil. Samtidigt har över 240 000 amerikaner dött i coronapandemins sviter och Trump har fått mycket kritik för hur han har hanterat frågan.

Igen en gång visade dock opinionsmätningarna att den demokratiska kandidaten hade ett stort försprång. Men jag räknade med att valet skulle bli väldigt jämnt. Och det blev det. När onsdagen grydde i Finland fanns det ännu inget resultat. Rösträknandet i vissa delstater gick mycket långsamt framåt. President Trump ledde i flera viktiga delstater, men samtidigt trodde experterna att poströsterna skulle luta mera mot Biden. Efter valdagen följde några nervkittlande dygn. Det avgörande beskedet var när Biden gick upp i ledning i Pennsylvania. Han hade lyckats svänga det rostbälte som Trump hade vunnit för fyra år sedan. Det var helt centralt för hans vinst. Ett historiskt spännande val nådde också ett på många sätt historiskt resultat. Joe Biden blir USAs 46:e president och avsätter för första gången på 28 år den sittande presidenten. Samtidigt blir Kamala Harris den första kvinnan och den första afroamerikanen på vice presidentposten. Glastaket spräcktes. Det var inte bara resultatet som var historiskt, utan även valdeltagandet. Röstningsprocenten var dryga 66 %. Det är det högsta valdeltagandet i USA sedan år 1900.

När rösträknandet nu börjar vara avslutat i nästan alla delstater kan man också konstatera att Biden ändå vann med en klar majoritet – både mätt i elektorsröster och det totala antalet röster. Ändå har Trump inte ringt det sedvanliga samtalet där han skulle gratulera den tillträdande presidenten och erkänna sin förlust. Aldrig tidigare har man sett att maktbytet varit så här svårt i USA. Trump fortsätter hävda att det här valet inte har gått rätt till och att det egentligen var han som vann.

För Finland är goda relationer till USA och ett fungerade transatlantiskt samarbete på bred front naturligtvis viktigt. Det gynnar bland annat den finländska ekonomin och många av våra exportföretag.

Jag ser framemot att USA nu tar steget tillbaka till de gemensamma borden där man fattar beslut om gemensamma frågor. Jag välkomnar USA tillbaka till bland annat Parisavtalet. Samtidigt finns det mycket som USA måste arbeta med inom sina egna gränser. Tvåpartisystemet genomsyrar hela samhällsdebatten och partitillhörigheten kan till och med få människor inom samma familj att bryta kontakten. Nu gäller det för USA att försöka minska polariseringen i samhället. Joe Biden har redan visat att ett av hans mål är att ena det amerikanska folket. Jag önskar honom stort lycka till i det arbetet.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.

11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.

03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.

19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.

12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.

05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.

21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.

01.06.2006 kl. 00:00