Kolumn

Ett nervkittlande val

15.11.2020 kl. 07:39

Vart fjärde år väljer världens största demokrati sin president. För fyra år sedan besökte jag USA strax innan valet och det hade varit roligt att besöka landet också denna gång.

Tanken var faktiskt att jag skulle ha besökt demokraternas kongress i somras. Tyvärr gjorde coronapandemin det omöjligt.

Läget inför årets presidentval mellan Donald Trump och Joe Biden var mycket intressant. Fast jag personligen många gånger har förundrats av den sittande presidentens uttalanden, har många amerikaner tilltalats av hans ledarstil. Samtidigt har över 240 000 amerikaner dött i coronapandemins sviter och Trump har fått mycket kritik för hur han har hanterat frågan.

Igen en gång visade dock opinionsmätningarna att den demokratiska kandidaten hade ett stort försprång. Men jag räknade med att valet skulle bli väldigt jämnt. Och det blev det. När onsdagen grydde i Finland fanns det ännu inget resultat. Rösträknandet i vissa delstater gick mycket långsamt framåt. President Trump ledde i flera viktiga delstater, men samtidigt trodde experterna att poströsterna skulle luta mera mot Biden. Efter valdagen följde några nervkittlande dygn. Det avgörande beskedet var när Biden gick upp i ledning i Pennsylvania. Han hade lyckats svänga det rostbälte som Trump hade vunnit för fyra år sedan. Det var helt centralt för hans vinst. Ett historiskt spännande val nådde också ett på många sätt historiskt resultat. Joe Biden blir USAs 46:e president och avsätter för första gången på 28 år den sittande presidenten. Samtidigt blir Kamala Harris den första kvinnan och den första afroamerikanen på vice presidentposten. Glastaket spräcktes. Det var inte bara resultatet som var historiskt, utan även valdeltagandet. Röstningsprocenten var dryga 66 %. Det är det högsta valdeltagandet i USA sedan år 1900.

När rösträknandet nu börjar vara avslutat i nästan alla delstater kan man också konstatera att Biden ändå vann med en klar majoritet – både mätt i elektorsröster och det totala antalet röster. Ändå har Trump inte ringt det sedvanliga samtalet där han skulle gratulera den tillträdande presidenten och erkänna sin förlust. Aldrig tidigare har man sett att maktbytet varit så här svårt i USA. Trump fortsätter hävda att det här valet inte har gått rätt till och att det egentligen var han som vann.

För Finland är goda relationer till USA och ett fungerade transatlantiskt samarbete på bred front naturligtvis viktigt. Det gynnar bland annat den finländska ekonomin och många av våra exportföretag.

Jag ser framemot att USA nu tar steget tillbaka till de gemensamma borden där man fattar beslut om gemensamma frågor. Jag välkomnar USA tillbaka till bland annat Parisavtalet. Samtidigt finns det mycket som USA måste arbeta med inom sina egna gränser. Tvåpartisystemet genomsyrar hela samhällsdebatten och partitillhörigheten kan till och med få människor inom samma familj att bryta kontakten. Nu gäller det för USA att försöka minska polariseringen i samhället. Joe Biden har redan visat att ett av hans mål är att ena det amerikanska folket. Jag önskar honom stort lycka till i det arbetet.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.

11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.

13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.

12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.

17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.

05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?

04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.

17.12.2007 kl. 12:35